Förra Valborgsmässoafton hade jag precis sålt min lägenhet och var alltför upphetsad över det för att gå ett kvarter till parken och titta på elden. Då lovade jag mig själv att jag definitivt skulle gå dit i år. Men frågan är om jag hade kommit iväg om inte Anette hade hört av sig och frågat om vi kunde gå.
Vi passade på och äta lite på Brasseriet först. Jag börjar lära mig att inte äta för mycket och för tung mat på kvällen, så caesarsallad blev perfekt.
Sedan gick vi i sakta mak upp mot parken och spankulerade omkring där och tittade på folk och kollade in stånden. Jag försökte vinna en varuhink eller ett halvt kilo kaffe i KFUM:s lotteri men vann inget som vanligt. Jag fick trösta mig med att köpa en majblomma istället.
Det var smockmycket folk på plats och så fort elden tändes packade alla ihop sig så nära den som möjligt.
En stund senare - när elden tog fart så värmen spred sig och eldflagorna började falla - tog alla tre steg bakåt igen.
Men nu kändes det faktiskt som om våren var på väg! Jag hade med mig en tröja utifall det skulle bli kallt men den behövde jag aldrig ta på mig. Törs man tro på det nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar