Jag har tjatat länge om att jag skulle vilja åka till Örebro och besöka slottet och Wadköping (fast egentligen ville jag ju bara till Hjortkvarn och äta glass men tyckte inte det lät tillräckligt seriöst) men inte fått någon att följa med dit. Men helt plötsligt ville alla dit! Så Maria, Klas, Anette och jag gav oss av en solig sensommardag. Och när vi kom dit visade det sig att Örebro hade sensommarfest på gång...
Men det var en lång bilresa, så direkt när vi kom fram till Wadköping slog vi oss ner på Café Karsbjer för lite förmiddagsfika.
Det var en hel del örebroare ute (för att inte tala om halva Tyskland! De verkar ha semester nu...) så det var lite trångt emellanåt, framförallt på matmarknaden. Vissa av oss handlade en del men inte jag - jag var jätteduktig, jag lovar! 😇
Efter att ha drällt omkring i Wadköping en stund tog vi en promenad genom den fina Stadsparken...
...till slottet. Där hade de en utställning om häxor men vi bestämde oss för att inte gå på den och inte heller på visningen, så vi tittade lite på Länsmuseets utställning och åkte vidare.
Det började dra sig mot lunch - och alla dofter från matmarknaden gjorde att man började bli lite småhungrig - så vi bestämde oss för att åka och äta i Svampen.
Svampen är en av mina nostalgiska barndomsminnen från när vi hade sommarstuga i Sköllersta och åkte in till Örebro ibland. Och i mitt minne besökte vi alltid Svampen - men det kanske vi inte gjorde?
Lunchen i Svampen var inte den bästa jag har ätit men den var riklig och inte speciellt dyr och utsikten gjorde ju att allt smakade lite bättre.
Och självklart var vi tvungna att ta varvet runt utsiktsplattformen efter maten för att se om vi kunde hitta där vi hade varit tidigare (det gjorde vi inte!)
Vi tyckte dock att vi lyckades se Högen i fjärran. Högen är tydligen en slagghög från oljeskifferutvinningen som har blivit en alldeles eget berg (efter närkiska mått mätt, alltså) och där man har anlagt en utsiktspunkt och en skulpturpark.
Det fanns trappor upp till toppen men även (tack och lov!) en bilväg, så vi åkte så långt upp vi kunde med bilen och parkerade där. Enligt uppgift kan man "besegra" trappan om man går upp för den och går ner för backen 10 gånger under 5 timmar. Hörde jag någon som sade "hjärtinfarkt"?
Det var inte helt plant även på toppen, så man fick klättra en hel del både upp och ner. Och det kommer väl inte som någon överraskning att det blåste rejält däruppe...
Ett av konstverken hette Yggdrasil och var ett samarbete med någon/några konstnärer och interner på Kumla-anstalten. Den var riktigt fin, faktiskt.
Man kunde även sätta sig ner med konstverken och konversera med dem! De var inte speciellt pratsamma, sade Maria.
Och sedan - äntligen - var det dags för hemfärden via Hjortkvarn! Trots att Go'glass ligger i princip mitt ute i ingenstans på en liten pytteort så var det fullt med folk där. Det hade säkert mer än trettio olika smaker hårdglass...
...men till min stora glädje hade de även italiensk mjukglass, så det fick det bli!
Ett perfekt avslut på en perfekt road trip! Och som vanligt (nästan) hade vi ju tur med vädret också!
