Den här helgen skulle vi egentligen ha ägnat oss åt andra utvärderingen av mitt träningsprogram, men eftersom jag legat utslagen i en dunderförkylning den senaste veckan, ställer vi in den. Eller åtminstone skjuter vi den på framtiden. Typiskt! Jag tyckte min träning gick så bra och jag kände mig verkligen stark (och frisk!) och så helt plötsligt var jag dyngsjuk. Och nej, det är inte influensa, vilket jag är tacksam för eftersom det betyder att jag fick penicillin och jag känner att det hjälper (lite). I går kände jag mig tillräckligt stark för att titta lite på TV, vilket är en förbättring. Det lär nog dröja ett tag innan jag kan träna igen, dock. Just nu känner jag mig så svag att jag inte orkar lyfta vattenflaskan utan att svimma. Och hur pinsamt skulle det vara?!!!
Att svimma offentligt är en av mina vakna mardrömmar. Ända sedan jag svimmade på Palace en Lucia-vaka i trean på gymnasiet - efter att min lillebror, Joakim ”Bacillen” Pettersson, (även känd som ”Tyfus-Jocke”) smittade mig med vattkoppor - har jag varit livrädd för att det ska hända igen. Som det känns just nu kommer jag att behöva en rullator för att ta mig till jobbet överhuvudtaget utan att svimma, så glöm träningen ett tag, alltså!
Jag återkommer när jag känner mig pigg nog att skriva mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar