Så här års är det ju meningen att man ska lova en massa saker inför det nya året och jag har tänkt mycket på det.
Så jag har gjort en liten lista:
Bara handla kläder på second hand (eller
åtminstone sånt som går att handla på second hand, alltså inte underkläder och
badkläder mm)
Vara hemma lite mer om kvällarna. Den gångna
hösten har varit väldigt trevlig men lite tröttande med aktiviteter i snitt två
gånger i veckan. Jag får försöka sovra lite bland trevligheterna.
Och när jag ändå går på teater, konserter
mm evenemang så ska jag försöka att inte äta så mycket innan. Det har varit så
mycket uteätande den gångna hösten att jag har gått upp i vikt… Min ämnesomsättning
klarar helt enkelt inte av två rejäla lagade måltider om dagen!
Det får räcka för det här året. Men jag har redan börjat
lite smått åtminstone med första punkten. Jag har jagat ett par grå ullbyxor i
flera månader – letat såväl på nätet som i alla butiker jag kunde komma på men
inte hittat de perfekta ullbyxorna. Men så tog jag en sväng till
Stadsmissionen. Och där var de:
Rätt färg, rätt storlek, rätt längd (bara det!) från Ralph Lauren och helt oanvända (jag
var tvungen att sprätta fickorna!) och för 395kr!
Det tar jag som ett tecken på att jag är på rätt väg!
Hmm, helt plötsligt angreps jag av en vild lust att flytta. Så jag har redan varit och tittat på tre olika lägenheter på två dagar och har haft en mäklare hemma för att värdera min lägenhet.
Så nu är frågan: att flytta eller inte flytta...?
Och bara för att det var så kul att leka med AI-verktyget så fick det bli en AI-bild av "mig" sittande i en flyttbil.
Idag på lunchen tog jag en promenad upp till Ge för livet med en påse blandade saker jag ville bli av med. (Jag flyttstädar ju inför min flytt om 4-5 år!)
När jag gick omkring lite planlöst därinne och letade fynd, slog det mig plötsligt att det måste finnas mängder med superfynd därute som jag har missat! Varje gång jag inte går in på en loppis kan vara den gången jag missar en Hermès-sjal för 15kr eller en vintagesidenblus för någon 50-lapp. Bara tanken gör mig yr...
Som häromdagen, t ex, när jag nästan gick förbi Stadsmissionen utan att gå in och sen ångrade mig och gick in där i alla fall. Hade jag inte gjort det hade jag missat den vita och svarta skinnkavajen för 495kr. (Jag kunde ha fått den för 95kr, tjejen i kassan läste fel men jag är ju så j-la ärlig att jag reflexmässigt sade "Nej, 495 står det"!)
Nu gick det alltså bra den här gången - men hur är det med alla andra gånger, när jag har gått förbi en loppis utan att gå in? Vad har jag missat då?
Tanken svindlar! Jag måste nog lägga mig ner en stund...
Jag kom ju på att jag måste skriva ner mina nyårslöften för 2021, annars glömmer jag kanske bort dem!
De är alltså:
1) Jag ska fortsätta göra fynd men inte
nödvändigtvis många fynd. De kanske blir färre men mer genomtänkta,
2) Jag ska unna mig mer av sånt som jag mår bra av - ansiktsbehandlingar, massage, fotvård osv,
3) Jag ska rensa bort en massa gammalt skräp som bara tar upp plats, både fysiskt och mentalt
samt - sist men inte minst -
4) Jag ska ständigt tänka efter vad jag egentligen vill göra, inte bara slentrianmässigt hoppa på allt som dyker upp. "Får det här mig att må bra?" är hädanefter frågan som ska besvaras med ett definitivt "Ja!" innan jag ens kliver ur sängen framöver.
Det kanske låter som lätta nyårslöften att hålla men jag har ju alltid lyckats förut, så det lär nog bli lite jobb med det i alla fall!
Nu har röstkortet kommit och det är bara några veckor kvar till valet... Det känns som ett ödesval i år och jag bävar lite. Jag har inte riktigt bestämt vilket parti jag ska rösta på än men jag vet i alla fall vilka jag definitivt inte ska rösta på, det får räcka för tillfället. Man får hoppas på en uppenbarelse på valdagen och att resultatet inte blir så hemskt som jag befarar (Ödessymfonin spelar i bakgrunden...)
Idag (23 mars) fick jag en inbjudan från Gudrun Sjödén om att hylla alla färgstarka kvinnor med rabatt på en massa fina kläder och det låter ju väldigt bra. Men jag tycker hon är ute i väldigt god tid, Gudrun, för det gäller nämligen 8-11 mars! Och det måste ju vara 8-11 mars 2019 som gäller eftersom 8-11 mars 2018 redan har varit - för två veckor sen.
För det kan ju inte vara Postnord som återigen verkar ha tolkat sitt uppdrag minst sagt flexibelt. Jag undrar faktiskt hur de gör. Lägger de bara vissa försändelser i en låda och sen varje (eller varannan) torsdag har de någon slags lottdragning, där en anställd med förbundna ögon drar fem försändelser som sen delas ut till de lyckliga (?) mottagarna och resten får ligga till nästa torsdag? Det verkar inte bättre i alla fall!
Jag fick en dubbeltrisslott i julas och lyckades först vinna en till och på den vann jag en till plus en vanlig trisslott. Och nu börjar det bli spännande! Ska jag vinna ännu mer nästa gång jag skrapar eller har turen tagit slut nu? Just nu drar jag ut på spänningen så mycket som möjligt för precis som Schrödingers katt vid ett givet tillfälle är både död och levande, så är ju en oskrapad trisslott samtidigt både en vinstlott och en nitlott och jag kan i alla fall inbilla mig att det är en vinst som bara väntar på mig. (100 000kr/mån i 25 år skulle sitta fint!). Så de får nog ligga i plånboken och mogna lite till...
Äntligen lite forskning som känns relevant - åtminstone för mig! För det mesta verkar det som om all forskning går ut på att allt man tycker om att göra eller äta är i bästa fall bara lite farligt och i värsta fall absolut livshotande - men det finns bra forskning också (Tack och lov!). Den senaste veckan har det rapporterats flera goda nyheter från forskningens värld.
Först ut var israeliska forskare som rapporterade om att dadlar var bra för nästan allt - matsmältningen, levern, synen och dessutom skyddade mot åderförkalkning och en hel del annat. Härliga nyheter för mig som älskar baconlindade dadlar (för det kan väl inte spela någon roll om man lindar lite bacon runt dem, väl?). Helst ska man äta dadlarna till frukost, tydligen, och det ska jag väl kunna ställa upp på!
Bra forskning verkar komma till den som väntat tillräckligt länge och nu väntar jag bara på forskningen som säger att glass är nyttigare än grönkål och att shopping är bra för hyn!
Vad fick jag ut av konferensen? Ja, det är ju frågan! Förutom några extrakilon fick vi bara med oss hem något vi redan visste, nämligen att stress är inte bra och vi måste samarbeta för att motverka den.
OK.
Men jag tror jag har hittat den rätta vägen till inre frid på egen hand och nu sitter visdomsorden på min anslagstavla på jobbet:
Hoppas inte det var sista sensommardagen som man kunde sitta och äta glass på Solsidan med arbetskamraterna men om det var det hade vi i alla fall tur med vädret...!
När man som seriös tedrickare glad i hågen går iväg för att fika med en kompis (som jag gjorde idag), så möts man ofta av den här synen:
Alltså att det finns tre sorters te att välja mellan och de tre sorterna är rött, grönt och Earl Grey! Varför? Jag menar varför inte ett neutralt svart te, utan just Earl Grey! Det är som om icke-tedrickarna tror att Earl Grey är något slags ur-te, att allt te smakar Earl Grey så länge man inte smaksätter det med något annat. Jag skulle hellre dricka ett vanligt, icke smaksatt svart te. Jag tröttnade på Earl Grey redan på 80-talet när det var det enda som fanns förutom Liptons gula - och faktum är att nu för tiden skulle jag nog faktiskt föredra Liptons gula i stället för Earl Grey men icke: Earl Grey verkar ju vara alla teers moder enligt vissa! Och jag inser att icke-tedrickarna inte förstår någonting av det här resonemanget men för oss militanta tedrickare är det här en viktig fråga! Mer svart te åt folket!
Och att mackan (och biskvin) sen var riktigt goda hör inte hit, jag tänker inte komma tillbaka förrän det finns ett neutralt svart te att välja på, så det så!
Nu, när jag har varit på nostalgodisko, slog det mig hur saker och ting har ändrats. Det fanns en tid när jag var ute och suddade varje lördag (ibland både fredag och lördag) men det var ett tag sedan. Jag tänker inte ens försöka börja räkna på hur länge sedan det var. Men jag började i alla fall fundera på vilken skillnad det är på Då och Nu.
Då - man började sminka sig redan klockan fyra på eftermiddagen Nu - tio minuter innan det var dags ge mig iväg maskerade jag monsterfinnen och tog på lite maskara och lite läppglans
Då - man tillbringade hela dagen med att prova ut olika outfits bland alla festkläderna och blev alltid hysterisk för att man "hade ju ingenting att ta på sig!" Nu - alltså, det tar längre tid för mig att klä mig för att gå till jobbet om vardagarna! Och det slutade som sagt med att jag kastade på mig min nyfyndade top från Indiska som jag egentligen hade köpt för att gå och slappa i hemma (det hade aldrig hänt då!)
Då - skyhöga klackar! Jag hade varit tvungen att flytta från stan om jag visat mig i lägre klackar än 10 centimeter Nu - jag valde mellan mina gymträningsskor och kängor. Det blev kängor.
Kanske fler skulle ha tagit kängor!
Då - det tog timmar att fixa håret. Nu - jag funderade på att platta håret lite men det kändes för jobbigt.
Då - när stället stängde kl 03:00 var man på topp och hade lätt kunna dansa fyra timmar till. Sen, när man väl kom i säng sov man till fyra på eftermiddagen. Nu - jag var lite orolig över att jag inte skulle kunna hålla mig vaken tills det var dags att gå iväg, för att inte tala om tills sent på natten. Dessutom vaknade jag kl 08:00 i söndags morse och var hungrig...
Det är uppenbart att ens prioriteringar har ändrats.
Idag är det ett år sedan min senaste cigarett! Ett år
sedan jag vägde 20 kilo mindre än idag!
Och då passar det ju bra att – så här med facit i hand –
ta upp och avfärda några vanliga myter som har med rökstopp (eller rökuppehåll som jag föredrar att kalla
det) att göra.
Myt 1:Man går egentligen inte upp i vikt när man
slutar röka, det bara verkar så för att man börjar äta så mycket mer!
Sanningen: Jävla
skitsnack! Man kan leva på luft och vatten och ändå gå upp två kilo i veckan! Jag, t ex,
tränade varje dag i sex veckor i somras samtidigt som jag vägde och mätte
varenda matbit som jag stoppade i mig och lyckades ändå gå upp två kilo!
Nuförtiden finns det även forskning som bevisar att man går upp i vikt när man
slutar röka och det bästa är att forskningen egentligen var menad att bevisa
motsatsen. Forskarna uppgavs vara ”förvånade” över resultatet.
Myt 2: Man blir så friskoch börjar må så
bra!
Sanningen:
Glöm det! Såvida inte sömnproblem, illamående, svettningar, yrsel, huvudvärk och konstant skrällhosta räknas som friskhetstecken, förstås! Jag har nog aldrig varit med om ett år
jag har mått så allmänt dåligt. För att inte tala om att man får ont i ryggen
och knäna och fötterna men det kan ju i och för sig bero på att får en hel del
massa nya kilon att släpa på.
Myt 3: Man får tillbaka luktsinnet! Helt plötsligt
upptäcker man nya, underbara dofter man knappt visste fanns!
Sanningen: Tja, i
och för sig så kan det kanske stämma – jag vet inte. Jag kanske också skulle ha
luktsinne som en Retriever om det inte vore för att jag har varit totalt täppt
i näsan och bihålorna det senaste året eller så! Å andra sidan känner jag
lukten av en tänd cigarett på tre kilometers håll i frånvind (det luktar så
gott!) och det gjorde jag aldrig förut.
Myt 4: Det är den första veckan som är värst. Man
glömmer snart att man har rökt och efter ett år räknas man som icke-rökare!
Sanningen: Åh så
bra, då kan man ju börja fest-röka igen, då – eller? Och glömmer…? Jag glömmer aldrig! Efter ett år drömmer jag
fortfarande underbara drömmar om cigaretter och att jag röker. (Det är min version av våt dröm!) För att inte
tala om att jag fortfarande inte kan se någon stå och röka utan att vilja
brotta ner dem och slita cigaretterna ur händerna/munnen på dem och dra ett
låååååångt, djupt, härligt bloss men visst, vi kan väl säga att jag är
icke-rökare då. På samma sätt som en alkoholist som varit nykter ett år inte är
alkoholist längre!
Sedan finns det ju de som hävdar att humöret inte förändras
till det sämre heller men sådana jävla idioter fattar ju ingenting! Nej, nu har
jag inte tid med det här längre – allt detta prat om rökning och cigaretter har
gjort mig röksugen, så nu måste jag gå och dunka huvudet i väggen tills det går
över!
När vi var i Vadstena i tisdags började det ju regna på eftermiddagen, så man fick löpa gatlopp mellan butikerna för att hålla sig torr. Under en skur hamnade Anette och jag i en butik som jag tyvärr glömt namnet på (om jag någonsin har vetat det!). Där lyckades i alla fall både Anette och jag hitta varsitt rea-fynd, så det var tur att vi hamnade där inne!
Jag hittade en klänning från Sandwich (?) för 500kr, som har kostat 899kr (tror jag). Nu var den lite svår att ta kort på: med blixt ser den jätteljuslila ut och utan blixt ser den mörk och murrig ut – föreställ er något mitt-i-mellan!
Just nu ligger det väldigt mycket utveckling och surrar i luften, känns det som! Massor av människor omkring mig – både på nära håll och ute i periferin – verkar ha nått något slags vägskäl och bytt jobb och karriär eller påbörjat nya livsstilar eller börjat plugga på utbildningar som inte ens är likt det de hittills gjort osv osv. Conny ska utvecklas till ultralöpare, Klas ska börja plugga till massör, en arbetskamrat ska ta tjänstledigt ett halvår och resa jorden runt landvägen,och en massa annat.
Så nu börjar jag känna mig som om jag står och stampar på samma fläck. I och för sig har jag nyss bytt jobb och jag har köpt en ny lägenhet men det är ju bara på ytan. Det känns som om jag måste utvecklas inombords också, komma framåt på något sätt! Man kan ju inte vara en rea-haj hela livet och köpa en massa kläder och skor som är nedsatta med 30-70%, det känns så ytligt.
Jag visste inte riktigt själv vad jag menade men så läste jag en artikel i någon tidning hos frissan eller hos Emelie eller något sådant och där fanns helt plötsligt svaret! Jag ska bli en rabattista!
Rabattistor är rea-världens fullblod, shoppingens titaner! En rabattista nedlåter sig inte till att köpa en Esprit-kavaj för 559kr (nedsatt 30% från 799) och fnyser åt en Mexx-tröja för 299kr (nedsatt med 50% från 599). Åh, en rabattista visar stolt upp sin Lanvin-klänning för 7 850kr (nedsatt med 50% från 15 600) och sin Alexander Wang-minikjol i lack för 2150kr (nedsatt 70% från 7 100) och en sådan vill jag också bli. Så nu är det hårdträning som gäller – rätt kost (brain food) och ett speciellt utformat träningsprogram, så att jag kan hålla reda på alla konstiga italienska och amerikanska storlekar utan att få huvudvärk, för att inte tala om all mental träning för att jag inte ska börja gråta vid tanken på att betala samma summa för ett plagg som jag normalt får tio plagg för. Det kommer att ta tid och det kommer inte att bli lätt men jag är beredd på att åtminstone försöka!
Så det kommer inte att bli så många rea-fynd här framledes, bara dyrare. I och för sig, ni lär nog inte märka något förrän tidigast efter jul – jag har fortfarande massor av redan gjorda rea-fynd som jag inte hunnit rapportera än. (Och jag måste ju fortfarande få köpa Desigual till kanon-pris om tillfälle uppstår! Väl?) Vi kan kalla det här en avsiktsförklaring, så utarbetar jag detaljerna senare. Nu har jag fått huvudvärk av allt detta djupa tänkande, så jag måste gå och vila lite. Återkommer med den utarbetade planen senare.
I morse hände något som inte händer mig speciellt ofta - jag försov mig. Jag hade tänkt åka tidigt till jobbet eftersom jag var tvungen att gå tidigare, så jag ställde om väckarklockan innan jag gick och lade mig i går kväll.
Ställde om men glömde ställa den på ringning, som jag upptäckte när jag vaknade av mig själv halv sju!
Naturligtvis rusade jag ur sängen och började fara runt som ett skållat troll i vild panik. ”Herregud, vad ska jag göra? Jag får hoppa över frukosten! Och duschen! Och sminkningen! Skynda, skynda!” Men sedan – precis när jag var på väg ut genom dörren, håret på ända, hoppandes på ena benet medan jag försökte dra på mig jeansen, med skorna under armen och en skiva knäckebröd i ena mungipan – så slog det mig plötsligt: Vad är det värsta som kan hända om jag kommer lite sent till jobbet för att jag har försovit mig för en gångs skull? Får jag sparken? (Tillåt mig småle!) Blir jag upphängd i tummarna i fikarummet och torterad med blöta kökshanddukar, androm till varnagel? (Inte mycket vits med det med tanke på att nästan alla ”androm” har semester!)
Så jag tog ett djupt andetag och satte på tevattnet. Jag gick från sen till Zen, kan man säga, och jag måste erkänna att det genast kändes mycket bättre. Jag gick igenom min vanliga morgonritual (kanske liiiite snabbare än vanligt) och släntrade in på jobbet strax efter nio (ganska lagom, faktiskt – jag hann starta datorn, ställa in maten i kylskåpet och sätta på radion innan morgonfikat!) och vet ni vad? Jorden gick inte under bara för att jag var lite sen! Det kan vara lite svårt att tro men så är det!
Hädanefter ska Zen vara mitt ledord! Nu menar jag inte att jag tänker komma drällande en timme för sent till, t ex nästa tandläkarbesök. Ånä! Om inte annat för att det blir så j-la dyrt! Och just där har vi formeln för Zen, nämligen ”Vad är det värsta som kan hända?”. Jag är alldeles för snål för att betala för ett tandläkarbesök jag inte ens har varit på, så där är det läge att sno sig på lite. (Faktum är att jag är nästan för snål för att betala för ett tandläkarbesök jag har varit på!) Däremot ska jag nog fortsätta hänga på låset när reorna startar, för där kan verkligen det värsta hända – nämligen att allting är slut i min storlek innan jag hinner dit! Man får ha lite perspektiv!
Och på tal om rea… så har jag faktiskt några nya fynd att rapportera. (Snygg övergång, va? Jag är berömd för mina smidiga övergångar!)
Kjol RedGreen från Pagelle, har kostat 999kr, jag betalade 499,50 (50%).
Den ser lite stor ut, Signe har liiiiite smalare midja än vad jag har men faktum är att den satt lite löst på mig också. Det är en 38:a - om alla deras kläder är så stora i storleken så har det här märket potential att bli ett av mina favoritmärken!
Denimbussarong InWear, också från Pagelle, har kostat 799kr, jag betalade 399,50 (50%)
Kortärmad tröja Wico, även den från Pagelle, har kostat 799kr, jag betalade 239,50 (70%)
Esprit-jeans, har kostat 599kr, nedsatta med 50% till 299,50. Esprit-väska, har kostat 349kr, nedsatt 30% till 244,30. Skor från Eurosko, har kostat 699kr, nedsatt 50% till 349
Idag ska vi prata om ett ämne som intresserar mig enormt för tillfället, nämligen Mina Ben! Eller rättare sagt färgen på nyss nämnda ben. Som ni kanske minns köpte jag i ett anfall av ”två för en”-feber en brun-utan-sol – eller BUS som svartbältena i branschen kallar det – i sprayform för en tid sedan och ända sedan dess har jag försökt komma på hur jag ska handskas med den.
BUS
Nu, efter en omfattande empiriskt undersökning (jag har använt den tre gånger), kan jag nu meddela att det bästa (snyggaste!) resultatet får man om man:
först peelar ordentligt innan sprayningen,
sprayar 1-3 gånger och låter färgen ”sätta sig”, gärna över natten,
peelar noggrannt en gång till, och
sedan smörjer in sig med en lämplig fuktighetskräm
Jag sprayade faktiskt två gånger nu sist och det blev jag nöjd med. Jag instämmer med Helene på jobbet som säger: ”De behöver inte bli knallbruna, jag är tacksam bara de blir hudfärgade!”
För vita ben!
För bruna ben!
Lagom hudfärgade ben!
Det kan verka som BUS för Dummies, men jag upptäckte när jag praktiskt taget fick hålla en föreläsning om BUS på lunchen på jobbet i veckan att det verkar finnas ett behov av seriös forskning i ämnet.
Och på tal om forskning – nu har jag ytterligare en nominering till Nya Nobelpristagare om de någon gång skulle börja belöna lite viktigare saker. Numera ser listan ut så här:
Fysikpriset - Den som uppfann plattången (jag kan väl knappast skriva matematik, eller? De har ju så konstiga kategorier!)
Kemipriset - Den som uppfann brun-utan-sol som inte luktar avlopp, kladdar eller ger morotfärgade handflator i flera veckor
Fredspriset - Den person eller forskargrupp som kom fram till att choklad är nyttigt
Jag återkommer med kandidater till de andra kategorierna längre fram.
