Årets Shakespeare-road trip

 
Äntligen fick jag komma tillbaka till ur-ruinen, min barndoms favorit-ruin där min livslånga kärlek till ruiner föddes - Brahehus! Jag tror inte jag har varit tillbaka där sedan jag var barn men idag blev det av. (Jag har letat efter en gammal bild av mig där som barn men kan inte hitta den, tyvärr...)

Väderapparna hotade med regn hela förra veckan men vädret kunde inte ha varit bättre, så vi passade på att fika lite medan vi ändå var där.

Är den inte underbar!

När jag hade sett mig mätt på den tog vi den sceniska vägen mot Ödeshög och stannade till på Skattegården (inhandlat: muffinsformar och små brödformar i aluminium).

Jag var lite sugen på den här stiliga chiffonjén för 2900kr men behärskade mig (= hade inte råd).

Självklart blev det även ett litet besök på Narr chokladfabrik (inhandlat: den minsta mängd choklad jag någonsin har handlat där!)

Lunchen intogs i Borghamn - riktigt gott!

Vi tog även en promenad efter maten men det var attans vad det blåste där!

Fika efter maten intogs på Skedet, där det var snöstorm senast. Idag var det dock perfekt väder för att sitta ute i trädgården. Det blev en jättegod chokladbulle men som vanligt fick jag hålla med te själv och fick betala 45kr för varmt vatten och en skvätt mjölk...

Från Skedet vidare mot Vadstena och Shakespeare-fabriken och Romeo och Julia. Den inleddes med en dödlig duell ute i foajén, så man fick vara försiktig så man inte trampade på liken på väg in till föreställningen.

Inte min favoritpjäs och de drog ut på Romeos dödsscen så till den milda grad att den blev mer löjlig än tragisk - men den var OK.

Vi ska ju antagligen se Romeo och Julia igen på Stora teatern i höst - hoppas de håller igen lite mer då...

Nostalgi-bild

Jag fick ett sånt där den-här-dagen-minne från Facebook för några dagar sen - från 2022 tror jag. (Konstigt nog finns det inget blogg-inlägg från tillfället!) 
Och då påmindes jag om att man aldrig ska göra sig av med kläder man gillar bara för att man tycker man har haft dem för många gånger. Åh, vad jag saknar den gröna tröjan (och kjolen som hörde till, det var ett set)! Jag skulle gärna ha haft dem kvar nu...

Utflykt till Närke

 
Jag har tjatat länge om att jag skulle vilja åka till Örebro och besöka slottet och Wadköping (fast egentligen ville jag ju bara till Hjortkvarn och äta glass men tyckte inte det lät tillräckligt seriöst) men inte fått någon att följa med dit. Men helt plötsligt ville alla dit! Så Maria, Klas, Anette och jag gav oss av en solig sensommardag. Och när vi kom dit visade det sig att Örebro hade sensommarfest på gång...

Men det var en lång bilresa, så direkt när vi kom fram till Wadköping slog vi oss ner på Café Karsbjer för lite förmiddagsfika. 

Det var en hel del örebroare ute (för att inte tala om halva Tyskland! De verkar ha semester nu...) så det var lite trångt emellanåt, framförallt på matmarknaden. Vissa av oss handlade en del men inte jag - jag var jätteduktig, jag lovar! 😇

 
Efter att ha drällt omkring i Wadköping en stund tog vi en promenad genom den fina Stadsparken...
 

...till slottet. Där hade de en utställning om häxor men vi bestämde oss för att inte gå på den och inte heller på visningen, så vi tittade lite på Länsmuseets utställning och åkte vidare. 

Det började dra sig mot lunch - och alla dofter från matmarknaden gjorde att man började bli lite småhungrig - så vi bestämde oss för att åka och äta i Svampen.  

Svampen är en av mina nostalgiska barndomsminnen från när vi hade sommarstuga i Sköllersta och åkte in till Örebro ibland. Och i mitt minne besökte vi alltid Svampen - men det kanske vi inte gjorde?

Lunchen i Svampen var inte den bästa jag har ätit men den var riklig och inte speciellt dyr och utsikten gjorde ju att allt smakade lite bättre. 

Och självklart var vi tvungna att ta varvet runt utsiktsplattformen efter maten för att se om vi kunde hitta där vi hade varit tidigare (det gjorde vi inte!)

Vi tyckte dock att vi lyckades se Högen i fjärran. Högen är tydligen en slagghög från oljeskifferutvinningen som har blivit en alldeles eget berg (efter närkiska mått mätt, alltså) och där man har anlagt en utsiktspunkt och en skulpturpark.

Det fanns trappor upp till toppen men även (tack och lov!) en bilväg, så vi åkte så långt upp vi kunde med bilen och parkerade där. Enligt uppgift kan man "besegra" trappan om man går upp för den och går ner för backen 10 gånger under 5 timmar. Hörde jag någon som sade "hjärtinfarkt"?

  
Det var inte helt plant även på toppen, så man fick klättra en hel del både upp och ner. Och det kommer väl inte som någon överraskning att det blåste rejält däruppe...

  
Ett av konstverken hette Yggdrasil och var ett samarbete med någon/några konstnärer och interner på Kumla-anstalten. Den var riktigt fin, faktiskt.

Man kunde även sätta sig ner med konstverken och konversera med dem! De var inte speciellt pratsamma, sade Maria. 

 
Och sedan - äntligen - var det dags för hemfärden via Hjortkvarn! Trots att Go'glass ligger i princip mitt ute i ingenstans på en liten pytteort så var det fullt med folk där. Det hade säkert mer än trettio olika smaker hårdglass...

...men till min stora glädje hade de även italiensk mjukglass, så det fick det bli!

Ett perfekt avslut på en perfekt road trip! Och som vanligt (nästan) hade vi ju tur med vädret också! 

Quiz med nostalgi

Så fort vi fick höra att Cromwell House fortfarande (igen?) har pub-quiz på onsdagarna, så rusade vi dit. Det har ju blivit några år sen senast. Man fick bara vara fem i varje lag och vi hade sådan tur att vi bara var fem som kunde just igår.

Vi bänkade oss med stor tillförsikt och hög svansföring och tänkte att "Det här fixar vi!"

 

Och nu skulle jag vilja rapportera att vi utklassade de andra lagen men tyvärr var första temat den här kvällen "Animerat & tecknat", vilket inte är en specialgren för någon av oss. De andra temana i första omgången gick lite bättre. Sen följde det (tydligen) obligatoriska musik-krysset och där tycker jag nog att vi i alla fall inte skämde ut oss.

Men vi vann inte! Faktum är att vi kom sist. (Spelledaren tryckte dock på att det var väldigt jämnt!) Men nu vet vi i alla fall hur det går till, så vi får ta revansch vid tillfälle.

 
Det bästa på hela kvällen var nog däremot att jag fick mitt grillspett med grekisk sallad och extra tsatsiki - vad jag har längtat efter det! Och den var faktiskt godare än förr i tiden...

Kulturnatten 2023

 
Det har varit Kulturnatt igen. Förr om åren for man omkring som ett torrt skinn för att hinna med så många aktiviteter som möjligt men jag har lärt mig att plocka ut godbitarna sen dess. I år hade Maria och jag noggrant valt ut två aktiviteter och vi började på Spira med Afternoon Tea.

 
Det fanns en hel del smaskens och man blev mätt - trots att det fanns begränsningar på hur mycket man fick ta.

 
Vi fick sällskap dit av Jeanette men hon avvek sen för att se på fotboll (?).

 

 
Maria och jag hade lite tid över innan vår nästa punkt på schemat så vi tog en nostalgitripp till Arbis. Det var ju faktiskt där vi först lärde känna varandra när vi jobbade ihop i biljettkassan - för många år sen.

 
Vi kände igen oss och det var väldigt fräscht och fint där.

Det var både uppträdande där och man kunde äta middag också, tydligen, men vi var ju redan mätta efter alla godsaker på Spira, så vi nöjde oss med att se ner på de ätande en stund.

Sen var det dags för kvällens sista hållpunkt - guidad visning av Matteus kyrka. Maria och jag är ju kyrkonördar båda två, så vi såg verkligen fram emot det.

Den som visade runt var arkitekten som låg bakom renoveringen av kyrkan och han var både kunnig och entusiastisk, en perfekt kombination i guidade-visning-sammanhang.

Han pekade ut många saker som man inte tänker på annars och vi fick se t ex orgelläktaren, där jag aldrig varit förut.

Och man måste ju erkänna att Matteus är en väldig vacker kyrka!

Jag hade hoppats på att man skulle få en visning även av tillbyggnaden men där pågick dopkaffe, så det gick inte. Men kyrkvaktmästaren sade att vi var välkomna någon annan dag - kyrkan är ju öppen för det mesta - så jag ska försöka prångla mig in där vid tillfälle. Eftersom jag passerar kyrkan på väg både till och från jobbet kanske jag kan smyga mig in på väg hem från jobbet någon dag...

Harstena 2023

 
Äntligen kom vi iväg till Harstena! Vi var på väg redan förra året men första datumet vi bestämde blev det rent ut sagt skitväder och andra gången vi skulle försöka komma iväg kom ett halsont i vägen. Men idag... idag kom vi äntligen iväg!

Men inte utan en viss förvirring. Vi hade bokat plats i förväg med Östgötatrafikens skärgårdslinjebåt. När vi kom fram till Fyrudden gick vi till Handelsboden för att köpa cerat till Anneli som hade glömt sitt hemma. Vi passade på att fråga varifrån "båten till Harstena" gick och tjejen i kassan pekade ner mot hamnen och sade "Det är en stor, vit båt som heter Ellen". Så vi knallade ner och hoppade på Ellen, som genast lade ut och styrde kurs ut mot skärgården. Då började vi undra lite. Enligt tidtabellen vi hade skulle inte "vår" båt åka förrän 20 minuter senare.

Så det visade sig att det var fel båt, en lite mer "turistig" båt än vi hade bokat in oss på. Den var fyra gånger dyrare och minst två gånger långsammare också men å andra sidan ingick det kaffe/te och kaka i priset...

 
Och vi kom fram till Harstena helskinnade. Väl där vandrade vi omkring en hel del, både bland bebyggelsen...

 
... och lite off-piste. Vi fick definitivt ihop våra steg den här dagen.

Och till vår stora glädje fanns det fina, röda näckrosor att njuta av. Vår arbetskamrat Fredrik hade bestämt sagt att de inte blommar förrän i augusti. Så honom lyssnar vi aldrig mer på. (Inte för att vi har lyssnat på honom förut)

Det var lite nostalgitripp för mig också. Enligt säker källa (mamma) så blev jag till på Harstena midsommaren 1962, så jag känner att jag borde få anse mig som lokalbefolkning - i alla fall lite.

Det fanns flera ställen att köpa mat på, till skillnad mot när jag var där senast (länge sen). Bageriet, Handelsboden och Restaurang Loftet hade varierande utbud men till slut bestämde jag mig för en macka på Bageriet. Den var god och mycket matigare än den ser ut. En god glass i Handelsboden efteråt (som inte fastnade på bild) så var man mätt och belåten ett bra tag.

På hemresan lyckades vi hitta rätt båt. Den var inte lika tjusig men den gick rejält mycket snabbare, så vi var tillbaka i Fyrudden på nolltid.

Nu är man lite mör efter att ha vandrat omkring (och åkt båt) i solen hela dagen, så nu ska det bli skönt att få vila upp sig på jobbet imorgon.

Lite läsning

Att bli "beordrad" att tillbringa minst fyra timmar om dagen på balkongen kanske låter som rena himmelriket för vissa men det är inte så lätt som det låter. Igår hann jag med två timmar (i två omgångar), sen såg det ut så här resten av dagen:

 

Men jag hann i alla fall läsa min nyinköpta Allers och artikeln om min gamla kompis Tina från Stockholm, som föddes in i Plymouth-sekten och som precis hade lämnat den - ihop med sin familj - när vi var på kryssning i Västindien tillsammans 1992 (?)

Här är vi på kryssningsfartyget - Tina till höger och jag till vänster med Lena och Tinas syster Marianne emellan oss.
 

Tina börjar bli ansiktet utåt för sektlämnare, hon har redan varit med i flera tidningar (hon är den enda jag känner som har varit på Expressens löpsedel!), radioprogram och Malou efter 10 - och nu även alltså Allers. Nu ser jag bara fram emot boken...

I övrigt kan jag säga att jag faktiskt tycker Aller var riktigt bra. Inga modebilder som jag gillar men många recept som ser goda och inte alltför avancerade ut och massor utav korsord. Passar en konvalescent som mig alldeles utmärkt - på balkongen eller inne.