Det tog inte många dagar efter att vi hade struntat i att förnya våra teaterabonnemang som det kom en påminnelse. Jojomen, man saknar inte kon förrän båset är tomt! Sedan kom beskedet att teaterchefen slutar, så vi får väl hoppas på att nästa teaterchef är lite mer intresserad av att få visa det publiken vill ha. Då kanske vi kommer tillbaka som abonnenter. Men det är upp till bevis först!
Det börjar skönjas lite vårigare klädsel i outfitsen nu, även om det är långt ifrån dags att lägga undan halsduk och handskar än. Framförallt inte på morgnarna på väg till jobbet. Men lite lättare känns det!
Återigen var vi tvungna att åka till Grannkommunen för att se en föreställning med Riksteatern. Den här gången berodde det på någons illa planerade födelsedag.
Vi åkte hemifrån i god tid och hade mer än en halvtimme över när vi väl landade i grannstan men vad hjälpte väl det när det tog en halvtimme att hitta någonstans att parkera!
Som tur är så brukar ju de här föreställningarna vara ganska korta, i det här fallet en timme och tio minuter, så inga olyckor hände.
Och som vanligt med Riksteatern var det en väldigt bra föreställning med en väldigt bra skådespelare som med små medel lyckades ge publiken en upplevelse. Den var inte så rolig som jag hade väntat mig men innehöll inga pekpinnar och gjorde inte anspråk på att "berätta om vad det innebär att vara människa" - tack och lov!
Ända sen jag köpte min fina stege (om det nu är vad det är) på Östgötadagarna i september, alltså den här:
...som i många månar stått och lutat sig lite drucket mot väggen i sovrummet...
Listig som jag var önskade jag mig borrning av Jocke i födelsedagspresent och han lovade att komma och göra det "någon gång". Det var tydligen idag och när han kom hade han hela familjen med sig.
Så Jocke borrade och Vidar hängde upp stegen.
Det blev ju ingen smalmat, precis, och jag har redan fått klagomål från min lever. Så de närmaste veckorna får det väl bli "snäll-mat" igen.
Maria och Klas var lite trötta på att bara jobba i trädgården hela påsken, så ville ta sig ut och umgås med folk på Påskdagen. Jag hängde på till Bishop's Arms (numera inom synhåll från balkongen!) och väl där blev jag frestad att beställa in en hamburgare. Riktigt god, faktiskt!
Eftersom det var söndag var det musik-quiz och det var vi ju naturligtvis tvungna att ge oss på.
Nästa gång ska visst quiz-temat vara "Superlätt", så det kanske man skulle gå på...
Det är fortfarande lite vintrigt på outfit-fronten men nu sägs det att våren är på väg med stormsteg. Då kanske det är dags att plocka fram BUS-en, så man kan ha vårkjolarna utan att orsaka några olyckor pga bländning.
Själva föreställningen var ett nuförtiden ganska så vanligt argument mot abonnemang = den hade inte mycket som talade för sig. Pjäsförfattaren verkar aspirera på att bli Lars Noréns arvtagare utan att ha någon som helst känsla för dramaturgi.
Den gav upphov till en massa frågor: Vad var den egentligen meningen att handla om? Eller, rättare sagt, vad var meningen med pjäsen överhuvudtaget? Varför kände någon ett behov av att skriva den? Vem tyckte det var en bra idé att sätta upp den?
Den beskrevs som en dramakomedi men var varken dramatisk eller komisk på något sätt. Vissa stunder under föreställningen tänkte jag faktiskt "Undrar om det inte är meningen att det här ska vara roligt?". Men det var det inte så jag kan ha fel.
Jag kan bara komma på två positiva saker att säga om den:
1. Vid några tillfällen var ljuseffekterna faktiskt ganska snygga.
2. Det här är sista tråk-pjäsen jag måste pina mig igenom pga att jag har ett abonnemang.
Nu när vi har spelat Ticket to Ride tre gånger (och jag nästan vann senast!) så tänkte vi uppgradera till Svea Rike - som visade sig vara bra mycket krångligare...
Det var första gången man ordnade ett sånt här evenemang på skolan men jag hoppas det inte var den sista.
Jag skulle bara lämna in en påse på Busfrö och lämna butiken utan att köpa någonting. Men så blev det ju naturligtvis inte. På vägen ut råkade jag se de här söta katt-temuggarna och var bara tvungen att köpa dem!
Nu är bara frågan hur jag ska få plats med dem i mina redan knökfulla köksskåp!
Så fort vi fick höra att Cromwell House fortfarande (igen?) har pub-quiz på onsdagarna, så rusade vi dit. Det har ju blivit några år sen senast. Man fick bara vara fem i varje lag och vi hade sådan tur att vi bara var fem som kunde just igår.
Vi bänkade oss med stor tillförsikt och hög svansföring och tänkte att "Det här fixar vi!"
Och nu skulle jag vilja rapportera att vi utklassade de andra lagen men tyvärr var första temat den här kvällen "Animerat & tecknat", vilket inte är en specialgren för någon av oss. De andra temana i första omgången gick lite bättre. Sen följde det (tydligen) obligatoriska musik-krysset och där tycker jag nog att vi i alla fall inte skämde ut oss.
Men vi vann inte! Faktum är att vi kom sist. (Spelledaren tryckte dock på att det var väldigt jämnt!) Men nu vet vi i alla fall hur det går till, så vi får ta revansch vid tillfälle.
Jag börjar få lite koll på vad som funkar och vad som inte funkar när det gäller outfits. Några plagg från tidigare outfits har redan åkt iväg till second hand och några kommer att få en ny chans. Med lite tur har jag nått mitt mål med att inte behöva skifta garderob för varje årstid någon gång inom de närmaste 10 åren!
Här är outfitsen för v14.
Idag hade Östgötateatern öppet hus för att locka abonnenter. Jag höll på och försökte få ordning på min vårgarderob hemma (ja, fortfarande!) och trodde inte jag skulle ha tid att roa mig med teaterbesök, så hade bestämt mig för att inte gå dit. Men så lossnade det i garderoben helt plötsligt och jag tog en promenad hela två kvarter för att spana in vad som händer nästa säsong.
Och väl där var det bara att följa den snitslade banan.
Jag hade sån tur att jag hamnade i en guidad rundtur och första anhalten var kostymörerna. En av dem demonstrerade hur Beetlejuices kostym satt ihop med magneter för att den skulle vara lätt att dra av.
... och Unfortunate:
Den lät faktiskt riktigt rolig och både Sofias och Julias röster tål ju att höras!
Så i höst får vi se hur livet som icke-abonnent utvecklar sig...
Nu kommer våren med stormsteg! På vår promenad idag upptäckte Anneli och jag att azaleorna i Rhododendrondalen står i blom.
Det har även börjat skymta små gröna blad på många träd och buskar.
Det är så svårt att få plats på restaurangskolans lunch att det är lite av ett mirakel att Anneli och jag har lyckats prångla oss in två gånger på två veckor.
Idag hade vi Ullis med oss och vi fick inte gå upp till restaurangen förrän vi hade smakat på deras fördrink.
Allting var ju givetvis jättegott och "personalen" var trevlig. Nu är alla tillfällen den här terminen fullbokade men vi har redan bestämt oss för att hänga på låset och boka in oss på så mycket vi kan när tiderna för höstterminen kommer ut!
Det tog inte många dagar efter att vi hade struntat i att förnya våra teaterabonnemang som det kom en påminnelse. Jojomen, man saknar inte k...
