Igår kväll när jag kom hem från basketmatchen, möttes jag i trappen av min granne Smilla. Smilla är även känd som Den Flygande Katten, efter att hon hållit hela huset (och halva gatan!) uppe en hel natt förra sommaren när hon på något sätt lyckades ta sig ut på taket och satt där och jamade övergivet. Räddningsaktionen som följde involverade nästan samtliga grannar och åtskilliga telefonsamtal samt ett lakan. Smilla löste problemet med att komma ner från taket själv, genom ett svanhopp på 16 meter (medelpoäng av domarna: 8,6) men nedslaget var inte helt rent och Smilla spräckte gommen och fick matas med pipett av sin väldresserade husse i nästan två veckor. Nu är hon ju tack och lov helt återställd och har återgått till sina favoritsysselsättningar att styra husse med järntass och att springa omkring i trappen om kvällarna och ligga i bakhåll för intet ont anande grannar som oskyldigt öppnar sina ytterdörrar för att gå någonstans. Då skjuter Smilla in i lägenheten som ett rött streck och man får ägna en hel del tid med att locka ut henne igen. Jag tror Smilla är den enda grannen jag kommer att sakna när jag flyttar!
Och basketen då? Jo tack, det är bra! Igår fick man se varför Dolphins faktiskt
är Sveriges bästa basketlag och det var en riktigt bra match. Om de bara spelar så där i Sundsvall på söndag (ska naturligtvis ses på TV!) och hemma på tisdag, så finns det hopp om guld fortfarande.
Frannie tvekade ju aldrig om utgången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar