Alltså, man var bjuden på våffelfest hos en arbetskamrat och glad i hågen (och inte så lite sugen) åker man dit i tron att man ska få sätta sig vid ett dukat bord och bara hugga in - men icke...!
Det började bra, Ulrika stod och gräddade våfflor för fulla muggar när hennes fyramånaders började gråta förtvivlat. Då fick jag välja mellan att trösta ett gråtande barn eller ta över våffelgräddningen (typ, pest eller kolera), så...
... jag stod och slavade framför våffeljärnet praktiskt taget hela kvällen! Men gott blev det!
Och trevligt hade vi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Vi var rejält nostalgiska, Maria, Klas och jag, när vi bänkade oss för Värdshuset Vita hästen på Arbis idag! Klas spelade Sigismund i den...
-
Jag har aldrig varit på utflykt med Föreningen Gamla Norrköping tidigare. Eftersom medelåldern där är omkring 79, så har det nog aldrig s...
-
Igår var det vår avdelnings traditionella sommaravslutning. Som vanligt var det god mat och trevligt samkväm - och så det obligatoriska musi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar