Te-gnäll

Nu ska jag gnälla lite.

När man som seriös tedrickare glad i hågen går iväg för att fika med en kompis (som jag gjorde idag), så möts man ofta av den här synen:

Alltså att det finns tre sorters te att välja mellan och de tre sorterna är rött, grönt och Earl Grey! Varför? Jag menar varför inte ett neutralt svart te, utan just Earl Grey! Det är som om icke-tedrickarna tror att Earl Grey är något slags ur-te, att allt te smakar Earl Grey så länge man inte smaksätter det med något annat. Jag skulle hellre dricka ett vanligt, icke smaksatt svart te. Jag tröttnade på Earl Grey redan på 80-talet när det var det enda som fanns förutom Liptons gula - och faktum är att nu för tiden skulle jag nog faktiskt föredra Liptons gula i stället för Earl Grey men icke: Earl Grey verkar ju vara alla teers moder enligt vissa! Och jag inser att icke-tedrickarna inte förstår någonting av det här resonemanget men för oss militanta tedrickare är det här en viktig fråga! Mer svart te åt folket!

Och att mackan (och biskvin) sen var riktigt goda hör inte hit, jag tänker inte komma tillbaka förrän det finns ett neutralt svart te att välja på, så det så!