Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte ha några förväntningar på någonting som marknadsförs som "fars"! Nu ingick ju Bra människor i abonnemanget, annars hade jag nog aldrig kommit på idén att gå och se den.
Men nu har jag i alla fall genomlevt dryga två timmar av "skämt" som till större delen går ut på att någon vrålar hysteriskt åt någon annan med inslag av lyteskomik. En av de komiska höjdpunkterna var tydligen när man pratar om någon som har fått jobb på grund av att han har fått halva ansiktet bortsprängt! Då skrattade de bredvid mig så att tårarna sprutade. När man vid ett annat tillfälle härmar en utvecklingsstörd person som får ett anfall ramlade de framför mig nästan ur stolarna av skrattparoxysmer. För att vara rättvis mot mina medmänniskor så måste jag säga att det verkade inte vara alla i publiken som uppskattade det hela. Själv funderade jag lite på att småle vid ett tillfälle under första akten och jag drog faktiskt på munnen en gång under andra. Andra akten var i övrigt lite bättre än första, mest på grund av att det smög sig in lite allvar en stund.
För mig var nog behållningen den här kvällen scenografin och framförallt scenbytena! Jag hade hellre legat hemma i soffan och pysslat med min förkylning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar