Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
tisdag 25 juli 2017
Barndomsminne
Det blev även lite kultur idag (eftersom det var tisdag ;-)). Den här gången blev det på hemmaplan - Konstmuséet, som hade tre utställningar på gång: Periferin i centrum I - Smycken, Gåvan och Lars-Olov Loeld. Ingen av dem var speciellt upphetsande, faktiskt, men i de permanenta samlingarna hittade jag min barndoms favorittavla, Det sjungande trädet:
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vattengympa igen
Förra veckan bestämde jag mig för att hoppa över vattengympan eftersom jag kom direkt från trerätters-lunch på restaurangskolan och jag ...
-
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha... -
Den här veckan har varit så fullmatad att jag knappt har haft tid att gå igenom förra veckans outfits men här är de i alla fall: -
Igår var det vår avdelnings traditionella sommaravslutning. Som vanligt var det god mat och trevligt samkväm - och så det obligatoriska musi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar