Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
tisdag 25 juli 2017
Barndomsminne
Det blev även lite kultur idag (eftersom det var tisdag ;-)). Den här gången blev det på hemmaplan - Konstmuséet, som hade tre utställningar på gång: Periferin i centrum I - Smycken, Gåvan och Lars-Olov Loeld. Ingen av dem var speciellt upphetsande, faktiskt, men i de permanenta samlingarna hittade jag min barndoms favorittavla, Det sjungande trädet:
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Somrigt fynd
På min dagliga promenad idag bestämde jag mig för att ta en sväng till Busfrö, mest för att ha ett mål med promenaden. Jag skulle ju inte kö...
-
Nytt år = fest (åtminstone ibland). Vi begav oss av till Skedet i snögloppet och svidade om till festblåsorna i vår lilla air'b'n... -
Dags att ta en sväng till Åby Folkets hus igen! Den här gången var det Klasse Tjut - en väldigt speciell föreställning som var både rolig ... -
Vi hade ju utbildning i AI på internatet och bl a skulle vi skapa ett självporträtt tecknad version av oss själva med hjälp av AI så att and...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar