Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
tisdag 25 juli 2017
Barndomsminne
Det blev även lite kultur idag (eftersom det var tisdag ;-)). Den här gången blev det på hemmaplan - Konstmuséet, som hade tre utställningar på gång: Periferin i centrum I - Smycken, Gåvan och Lars-Olov Loeld. Ingen av dem var speciellt upphetsande, faktiskt, men i de permanenta samlingarna hittade jag min barndoms favorittavla, Det sjungande trädet:
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Street Food på Kvarnen
Jag hänger rätt mycket på Kvarnen den här veckan men det är ju gott och trevligt. Idag var det streetfood på gatan (förstås!) och jag hän...
-
Igår var det vår avdelnings traditionella sommaravslutning. Som vanligt var det god mat och trevligt samkväm - och så det obligatoriska musi... -
Det höll på att bli en intressant spelkväll eftersom Maria hade missat att skriva upp att vi skulle vara hos henne idag. Men som tur var had... -
Den här veckan har varit så fullmatad att jag knappt har haft tid att gå igenom förra veckans outfits men här är de i alla fall:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar