Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
tisdag 25 juli 2017
Barndomsminne
Det blev även lite kultur idag (eftersom det var tisdag ;-)). Den här gången blev det på hemmaplan - Konstmuséet, som hade tre utställningar på gång: Periferin i centrum I - Smycken, Gåvan och Lars-Olov Loeld. Ingen av dem var speciellt upphetsande, faktiskt, men i de permanenta samlingarna hittade jag min barndoms favorittavla, Det sjungande trädet:
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Valutbildning
Eftersom jag har anmält mig att jobba som röstmottagare i EU-valet, så blev jag kallad till ett utbildningstillfälle. Det var lite svårt att...
-
Varning för äckliga bilder! Nu har jag testat KRY för första gången och jag måste säga att det gick över förväntan! Anledningen till detta s... -
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha... -
Jag tror jag tog ut mig förra veckan med jobb och tråkiga saker som cykelolycka och roliga saker som loppislunch och Virtual Reality för jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar