Igår kväll när jag skulle vattna mina balkongblommor höll jag på att få hjärtsnörp när en slända (?) började surra bland mina pelargoner (fjolligt stadsbarn som man är).
Den ramlade ner när jag försökte vattna just den pelargonen och surrade omkring en stund på ett (enligt mig - återigen: stadsbarn!) läskigt sätt innan den slog sig till ro på mitt planteringsbord en stund och sen flög iväg.
Så här efteråt, när hjärtat slutat bulta, kan jag väl erkänna att den faktiskt var riktigt vacker med sina skira vingar och vad som nästan såg ut som ädelstenar på ryggen. Men jag föredrar nog att den håller sig borta från min balkong och mina pelargoner hädanefter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar