Stark som en räv

Varje gång jag hör orden "nyskriven" och "fars" i samma mening så störtdyker förväntningarna ner i underjorden och farhågorna växer upp och blommar ut i motsvarande mån.
Och med all rätt - hittills har jag inte varit med om en "nyskriven fars" som varit a) sevärd eller b) rolig och Stark som en räv är inget undantag. Jag medger att den var liiite roligare än den hemska Bra människor men bara lite.

Inte nog med att den är en nyskriven fars, den är en nyskriven fars med ett Budskap! Och missar man Budskapet (att det inte var någon bra idé att ge universitetsledningar autonomi i utnämnandet av professurer och att om man hade lyssnat på Ylva Lööf från början så hade Macchiarini-affären aldrig hänt) första gången så lär nog t o m den mest trögfattade ha uppfattat det efter att det har upprepats nio gånger till.

Om man mot förmodan är så korkad att man ändå har missat Budskapet, trots att man bildligt talat brottats ner till marken, blivit fasthållen och fått det (Budskapet, alltså) nerkört i halsen tio gånger under pjäsens gång, så får man en ny chans efter föreställningen - i form av en "epilog" som delas ut på vägen ut. Har man inte uppfattat Budskapet efter det så är man nog ohjälpligt förlorad, är jag rädd...