Vi började naturligtvis besöket med att rusa bort till Sydamerika-inhägnaden men där var ingen Torsten, så vi åkte med Safarilinbanan i stället. Det var inte jättemånga djur ute och rörde på sig men utsikten kan man ju inte klaga på.
Man ser ju även Wildfire från linbanan och jag undrade återigen vad det var som tog åt mig när jag fick för mig att åka den förra året (Eller när det nu var! Det var så traumatiskt att jag har förträngt det!).
Resten av tiden höll vi oss så nära Sydamerika som möjligt. Vi tittade på fågelshowen...
...och hälsade på de röda pandorna...
... och även hos Torstens kompisar vikunjorna och marorna.
Och till slut så kom han då, världens sötaste Torsten, och han precis så söt (och randig) som jag hade hoppats på. 😍
När Ulrika och jag hade sett oss mätta på den lille raringen (det tog ett tag) så kom man naturligtvis inte undan att titta på Bamse-teatern igen. Det var samma "pjäs" som när vi såg den senast men det gjorde tydligen ingenting.
Och efteråt blev det obligatoriskt kramande och Olle och Ebba passade på att kramas lite extra med Vargen.
Nu är man trött och mör (Jag tror jag ska kategorisera den här dagen som "Träning" - det suger rätt bra i musklerna att köra omkring på en femåring i sittvagn en hel dag, ska jag säga!) men lycklig - Jag har ju fått se Torsten! 💓
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar