Det är inte utan att man har haft kraftig abstinens efter riktiga, icke-digitala scen-föreställningar de senaste 18 månaderna eller så. Förutom ett tillfälligt avbrott i kultur-celibatet i oktober förra året, så var det första gången sen i mars 2020 som jag fick se en föreställning irl. Jag blev nästan lite tårögd av glädje och passade på att ta en selfie som minne. (Jag börjar bli riktigt haj på det här med selfies, eller hur!)
Föreställningen var Den tredje dosen på Färgargården och nog piggade det upp alltid!
Jag gillade De rappa tanterna bäst.
På grund av det där viruset vad-det-nu-heter-igen, så var det mer revy och de hade haft en månad på sig att fixa allt och repa. Det var duktigt gjort.
Nu håller vi inte bara i, ut och avstånd utan även tummarna för att det bara var den första scen-föreställningen av många, många...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar