Det var med tunga hjärtan Marie och jag försökte förbereda oss för Titus Andronicus. Jag menar - bara bilden de använder för att locka publiken är ju direkt avskräckande.
Med förhoppningen att hamna i paltkoma under föreställningen inledde vi kvällen med lite god indisk mat.
Jag valde som vanligt Thali, den här gången dock Special Curry Thali. Den var precis lika god som Mixed Thali.
Mätta och belåtna gick vi sen med tunga steg mot teatern.
Det började så här:
Och sen gick det bara utför...
Ja, vad ska man säga? Överspel, kiss- och bajshumor, märkliga slow motion- och/eller skak-scener, billiga skämt och resten var inte mycket bättre.
Tre - långa - timmar och hinkvis med blod senare var det äntligen över. Applåderna var nog mer lättade än uppskattande.
I övrigt var det bästa på hela föreställningen (om man blundade) de sista fem minuterna, när någon med en fantastisk röst sjöng en italiensk version av My Way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar