Då har det varit dags för den andra 50-årsfesten den här månaden! Den här gången var det jobbet som firade och de ansvariga hade som vanligt med osviklig precision prickat in en av de regnigaste och kallaste dagarna på hela månaden.
Temat var 70-tal och jag hade lånat en äkta 70-talsklänning från Silly Market och försökt styla till det lite. (Inte för att det syntes - det var så kallt och regnigt att det krävdes både varm tröja och regncape över utstyrseln större delen av kvällen)
Festen var givetvis i Grannkommunen och vi utomsocknes blev bussade fram och tillbaka. På väg dit var stämningen på topp!
Väl där fick man gå den LiU-blå mattan igenom ingången och fick ett armband, precis som på en musikfestival.
Sen började köandet! Köer till allt från maten till toaletterna via barerna och aktiviteterna. Det fanns ett flertal food trucks: kebab, hamburgare, langos, tacos och pasta - bara hälsokost, alltså!
Eftersom vi var lite hungriga när vi kom inledde vi med 25 minuters köande till kebab-vagnen. Vi skickade iväg några springare till popcorn- och chipsvagnen efter snacks medan vi väntade, så vi inte skulle dö av svält innan vi kom fram till kebaberna.
Och när vi väl hade fått vår mat började det regna och vi fick rusa in i närmsta öppna byggnad och äta.
Efter maten var det dags att ställa sig i nästa kö, den till glasståndet. Som tur var kunde man lyssna till det första av kvällens band, Psykologbandet, medan man köade.
Efter bara en kvarts köande fick jag min första glass.
Mellan regnskurarna kunde man till och med gå utanför tältet och leta reda på gamla och nuvarande arbetskamrater.
Det fanns flera aktiviteter (som man givetvis fick köa till). Jag hade bespetsat mig på ansiktsmålning men efter att ha stått 20 minuter i en kö som inte rörde sig, gav vi upp och sökte lyckan hos chokladhjulet istället. Det tog bara fyra försök innan jag äntligen vann lite choklad.
Vi köade lite till Quick Crash och Wacky Gator men gav upp efter någon halvtimme och gick och ställde oss i glasskön igen. Den här gången kunde vi lyssna på Seven Souls medan vi köade.
Glassen var jättegod så den var (nästan) värd allt köandet.
När vi kom in på området fanns en fotograf som tog "officiella" foton som sen visades i ett bildspel mellan akterna. Ullis och jag såg vårt foto när Sarah Dawn Finer presenterade Le Crash.
Det är ju lite typiskt att man var tvungen att vända sig till Norrköping för att hitta kvällens huvudnummer! (Jag antar att Ghost var upptagna på annat håll...?!)
Le Crash är ju oerhört proffsiga och fick igång stämningen ordentligt. Och när rektor släntrade förbi passade Anneli och jag på att haffa honom för en selfie. Jag vet inte varför bilden blev så dimmig men det gör inget - ingen av oss är ju tjugo längre, så det kanske var lika bra.
Le Crash var sista numret för kvällen och så fort de slutade spela fick vi rusa till första bussen tillbaka till Norpan.
Så, för att sammanfatta festen - fem timmars köande, avbrutet då och då av mat, mingel och musik mellan regnskurarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar