Min gamla chef Anita har pratat om sitt lilla torp i Mormorsgruvan i många år och i år tyckte Anneli och jag att det var dags att få se det med egna ögon. Så vi bjöd helt enkelt in oss själva!
Men på vägen mot Åtvidaberg stannade vi till på Askeby trädgård.
Jag lyckades motstå lockelsen av både paprika-plantor och pelargoner men föll pladask för de färggranna småtomaterna i lösvikt.
Här ska det bli tomatsallad imorgon!
Väl framme i Åtvidaberg passade vi på att inspektera Anitas lägenhet där. Hon ville tyvärr inte att jag lägger ut några bilder därifrån men - tro mig - det var bland det häftigaste jag har sett på länge!
Och trots att vi, som sagt, hade bjudit in oss själva i praktiskt taget våldgästat henne, insisterade Anita på att få bjuda oss på lunch på Villa Baro. Det var lika gott som de andra gångerna jag har varit där.
Mätta och belåtna åkte vi vidare för att spana in hennes torp.
Det är ett pågående arbete och insidan såg inte så mycket ut för världen men utsidan har hon verkligen lyckats med!
Torpet ligger mitt bland flera gamla koppargruvor och är helt omgivet av historia. Där finns även ett litet självbetjäningsmuseum som vi besökte. Men tyvärr gör sig ju sällan de mest intressanta ställen på bild...
Självklart hade det bullats upp med fika i trädgården också. Och precis som i söndags blev det fika där man fick hålla hårt i grejerna i blåsten. Men jag börjar ju bli van vid att fika i halv storm nu.
Vi hade så trevligt att Anneli och jag bestämde oss för att göra det till tradition varje sommar. Och stackars Anita har ingenting att säga till om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar