söndag 20 oktober 2019

Hemma igen



Äntligen hemma! Efter 13 tim 55 min flygning från Santiago till Paris, 5 tim 50 min väntan i Paris, 50 min flygning Paris-Amsterdam, 3 tim 30 min uppehåll i Amsterdam och - slutligen 1 tim 45 min flygning Amsterdam-Linköping (vad blir det? 26 tim?) så var man minst sagt mör när man kom hem strax före midnatt i fredags. Jag gick ganska omgående och lade mig och vaknade igen 13:20 i lördags! Inte för att jag var pigg då, utan kände mig snarare helt bombad. Idag, söndag, börjar jag så smått känna mig som människa igen. Jag har börjat packa upp så smått (är inte klar än) och har hittills hittat:

Lite vin från Concha y Toro.


Vinglaset vi fick vid provsmakningen. Jag är helt fascinerad att det höll hela vägen!


Min Pachamama (Moder Jord), huvudgudinna i Anderna, som jag köpte på Häxornas marknad i La Paz. Hon är inlindad i färgad Lama-ull som ska ge lycka och välstånd (hoppas jag!)


Längre har jag inte kommit. Får se om det döljer sig några andra inköp i väskan när jag tömmer den.

Även om jag var superseg när jag vaknade igår så lyckades jag stappla ut på en promenad i parken och där hade det hänt en hel del sen senast. Men vackert är det!


Och förresten, vi verkar ha lämnat Chile i grevens tid! Hörde på TV att det har utlysts undantagstillstånd pga protesterna mot regeringen. Skulle vi ha åkt senare kanske vi inte hade kommit iväg...

torsdag 17 oktober 2019

I Djävulens källarhåla

Idag åkte vi på en tur till vingården Concha y Toro, som ligger i Maipo-dalen strax utanför Santiago och är Sydamerikas största och världens femte största vinproducent.

Ingen bor numer i det vackra huset som ligger så fint men man kan gå omkring i trädgården och beundra den.

Där finns en liten vingård med rankor av alla vinsorter Concha y Toro gör vin på.

Utanför gården odlas tusentals hektar av Cabernet Sauvignon - den druva som odlas i Maipo-dalen. Andra druvor odlas på andra platser, t o m i Napa Valley i Kalifornien!

Den kunnige (och coola!) guiden Luis visade oss runt på området och demonstrerade hur vintillverkningen går till.

Inget besök i en vingård är komplett utan ett besök i vinkällaren och här fick man dessutom se Djävulens bild på väggen i hans källarhåla.



Självklart ingick även vinprovning och vi fick prova tre olika viner, ett vitt och två röda. Casillero del Diablo är deras mest kända och mest populära vin men långt ifrån deras finaste eller dyraste.


Eftermiddagen tillbringades i den trevliga stadsdelen där hotellet ligger. Det finns gott om varuhus och affärer här men tyvärr har vi inte någon av oss mer plats i resväskorna, så det blir mest fönstershoppande. Men äta på mysiga ställen kan man ju alltid göra.

Och i morgon börjar vår låååånga resa hem...

onsdag 16 oktober 2019

Santiago de Chile


Äntligen nere på normala nivåer igen! Santiago ligger visserligen 560 m.ö.h. men med tanke på att jag har befunnit mig på över 3000 meters höjd i nästan tio dagar så har det varit underbart att komma ner under 1000 meter. Det tyckte tydligen hela min kropp för jag har sovit som en stock i natt och var helt bombad i morse när vi skulle upp och åka på en stadsrundtur i Santiago,



Själva rundturen bestod i de obligatoriska stoppen i Sydamerikanska städer = 1) katedralen, 2) Plaza de Armas samt 3) presidentpalatset, så var inget upphetsande men vi fick tips om att det fanns en linbana även här. Eftersom vi har fått smak på linbanor efter La Paz var vi naturligtvis tvungna att testa den.

Den gick upp till San Cristobal-kullen, där det - förutom en fantastisk vy över Santiago - bl a finns en 22 meter hög staty av Jungfru Maria (och en jättestor stol!).


Ner tar man sig med fördel med bergbanan.


Då hamnar man i stadsdelen Bellavista, där de flesta husen är målade i starka färger. Bellavista lär vara populär bland studenter, antagligen för att det ligger en pub/bar var tionde meter.



Imorgon bär det iväg på en tur till vindistriktet Maipo.

måndag 14 oktober 2019

La Paz


Då har vi kommit fram till La Paz efter en sex timmar lång bussresa - i väldigt sköna bussar, faktiskt! Och La Paz är en riktigt speciell stad, den ligger som i en gryta och ser enorm ut - trots att alla säger att det bara finns c:a en miljon innevånare.



Vi kom fram igår eftermiddag och var trötta efter resan (+ att vi fortfarande befinner oss på 3800 meters höjd, vilken är ganska dränerande) så vi tog bara en sväng runt hotellet.



Men idag har vi åkt på en rundtur och sett det gamla vanliga (katedral från 1500-1600-talet, presidentpalatset och huvudtorget - som alltid heter Plaza de Armas, tydligen) men även åkt linbana över staden - som var riktigt häftigt - och besökt Måndalen, uppkallad efter att Neil Armstrong tyckte det såg ut som på månen där.



Vi hann även med konstnärskvarteren och Häxornas marknad, där man kan köpa gift att mörda sina rivaler med eller amuletter som ger kärlek, hälsa eller rikedom.



Imorgon, eller rättare sagt inatt, åker vi vidare till Santiago de Chile via Lima, så det är dags att gå och lägga sig och sova en smula.

torsdag 10 oktober 2019

Äntligen Machu Picchu!


Ingen resa utan missöden! Efter att ha varit höjdsjuk i två dagar och sedan piggnat till blev jag nog lite övermodig när vi skulle äta middag i Ollantaytambo i väntan på tåget till Aguas Calientes (staden som servar Machu Picchu). Antagligen var det något jag inte tålde av den maten, för innan tåget hade lämnat stationen (två timmar försenat) så var det jag som låg inne på tågtoaletten och spydde. Sedan fortsatte jag springa och spy hela resan och även på hotellrummet på natten. Så man var minst sagt darrig och klen när det äntligen hade blivit dags för att ta bussen upp till Machu Picchu. Men jag kom iväg till slut och det var värt det mesta. Så storslaget och pampigt och väl värt att se! Marie klättrade även upp på Huyana Picchu - bergstoppen som syns till höger på de flesta bilderna men jag har fortfarande svårt med andningen (för att inte tala om hur klen jag är efter höjdsjuka och magsjuka!) så jag höll mig ganska så långt ner. Det fanns tillräckligt att se ändå, bl a söta chinchillor som bor bland stenarnarna.




Tågresan tillbaka till Cusco på eftermiddagen var tack och lov inte två timmar försenad och den bjöd på både underhållning och modevisning.



Gårdagen tillbringades i buss mellan Cusco och Puno. Resan tog 10 timmar med fem stopp på vägen, bl a ytterligare ett pampigt inka-komplex och punkten där regionen Cusco och regionen Puno möts 4335 m.ö.h. Vi hann se en liten glimt av Titicaca-sjön när vi anlände till Puno men det var redan mörkt och vi var lite möra, så vi bestämde oss för att äta lite och gå tidigt till sängs. Restaurangen hade levande musik som var lite för hög!










Idag var det dags för att ge oss ut på två dagars tur på Titicaca-sjön med övernattning på en av öarna där men jag har det för svårt med andningen och Marie verkar ha åkt på matförgiftning så vi beslöt oss för att åka tillbaks till hotellet och försöka vila ut lite. Och där är vi nu, Marie sover bort matförgiftningen (förhoppningsvis!) och jag ska snart ta en tupplur också. Hoppas vi mår bättre imorgon, båda två!






Hemma igen

Äntligen hemma! Efter 13 tim 55 min flygning från Santiago till Paris, 5 tim 50 min väntan i Paris, 50 min flygning Paris-Amsterdam, 3 t...