Hälften av det ena, 50 % av det andra

Jag verkar ha drabbats av någon slags halv-allergi eller halv-förkylning. Hela dagen igår gick jag omkring med ett rinnande öga och en rinnande näsborre. Dessutom nös jag tio gånger var femte minut, så det var riktigt livat! Redan innan jag kom till jobbet igår morse hade jag tårat och kliat bort allt smink på ena ögat och jag fick konstiga blickar vart jag än kom. ”Titta, hon har bara sminkat ena ögat!”, tänkte de nog – om de händelsevis råkade missa att det osminkade ögat även var svullet och blodsprängt. Idag har det värsta rinnandet och kliandet lagt sig och jag har börjat hosta i stället så lutar nog åt att det snarare är någon slags förkylning än allergi, men varför bara på ena sidan? Det kanske är en reafynds-förkylning! :-D

Och eftersom vi helt osökt kommit in på reafynd, så hittade jag faktiskt ett litet orapporterat fynd nu i veckan. Det blir nog bland de sista på ett litet tag (midsommar?). Just nu är jag lite sugen på att pimpa upp lägenheten lite. Mitt projekt från förra året – måla sovrummet – finns ju kvar och jakten på gardiner till vardagsrummet går oförtröttat vidare. Vi får väl se, vi kanske kan ha en loppis-fyndkategori, t ex.

Här är i alla fall min senaste lilla väska:

En Friis & Company, har kostat 649kr, halva reapriset blev 195kr

Den blir en bra vårväska, tror jag!

Veckans tips!

Det här verkar vara veckan som försvann! Det känns som om jag har legat en dag efter på ett ”Va, är det lördag idag? Men vart tog fredag vägen, då?”-sätt sedan förra helgen. Det var enbart tack vare Blodgivarcentralens efterhängsenhet (de skickar mail-påminnelser och sms-påminnelser tills man ger upp och går dit!) som jag överhuvudtaget kom iväg och lämnade blod i måndags. Tyvärr är inte Östgötateatern lika enträgna – igår eftermiddag gick det upp för mig (med lite hjälp från Annika!) att jag hade biljett till Beyond Therapy igår kväll och inte nästa fredag som jag hade fått för mig. Jag som hade sett fram emot en slapparkväll i soffan! Det var dock inte med någon större vånda som jag bestämde mig för att hoppa över teatern för en gångs skull. Fredagar är inte den perfekta dagen för mig att gå på teater i alla fall, jag har ett späckat schema på just fredagar: Jag måste 1. slappa så mycket som möjligt på jobbet så jag kommer in i helg-stämning, 2. sluta tidigare, 3. gå förbi Sukiyaki och köpa fredags-sushi, så inte de blir oroliga och anmäler mig försvunnen till polisen samt, 3. somna i soffan senast kl 20:15. Ingen tid över för teater, alltså!

Så det blir ingen teaterrecension idag, däremot tänkte jag att vi kunde ha ett litet tips – det var länge sedan vi hade ett tips och jag har ju trots allt en kategori som heter Tips och tricks. Det här är en grej som jag länge trodde att jag som vanligt var den sista som fick veta, som t ex att Jultomten bor i Finland (FINLAND! Vem hade trott det!), men som jag upptäckt på senare tid att så är inte fallet. Här kommer tipset:

Ta-daaa!

Jag vet att det inte ser mycket ut för världen men det är faktiskt riktigt bra! Den här lilla burken kan man köpa på Apoteket för den nästan löjligt blygsamma summan tjugo kronor. Den tillhör någon slags pulverdiet men det fiffigaste är att man kan köpa burken separat och den är väldigt användbar.

Som ni ser så är det skruvlock på den. Det betyder att man t ex kan hälla i en massa frysta jordgubbar i den och sedan fylla upp med vanilj-yoghurt och slänga ner den i väskan och sedan genast glömma bort den ...tills man känner sig lite småsugen framåt förmiddagen och kommer ihåg att den ligger där i väskan. Där den naturligtvis antingen lagt sig ner på sidan längst ner i botten eller annars på något sätt lyckas vända sig upp och ner och - hör upp nu! - den har inte spillt ett dugg! Vad säger ni om det, va! Funkar lika bra med soppa och juice.

Det enda negativa är att det syns ganska tydligt att den tillhör en pulverdiet och det kan leda till missförstånd. En dag råkade Kalle på jobbet se mig när jag trippade förbi med burken i min hand och han trodde genast att jag hade blivit hjärntvättad av någon pulverdiet-sekt. Han började planera att föra bort mig och ta mig till en psykolog med avprogrammering av sektmedlemmar som specialitet, men som tur är lyckades jag avstyra det i sista stund. Nu är den faran över, åtminstone på jobbet, eftersom vi nästan alla har minst en burk var. Förmiddagsfikat ser ut som ett möte hos AP – Anonyma Pulverbantare!

Garderober

Häromdagen fick jag ett oaonnonserat besök. (Jag avskyr sådana! Jag vill ha vill ha en ansökan i fyra exemplar minst sex veckor innan så att jag hinner sanera lägenheten!). Naturligtvis kommenterades Den Extra Garderoben, även kallad Lilla Soffan, där jag förvarar några av säsongens kläder som inte får plats i, låt oss kalla dem De Ordinarie Garderoberna. (Off-season-kläder förvaras på vinden och i källaren tills det är dags att kalla in dem till tjänstgöring.) ”Du har för mycket kläder!”, var en av kommentarerna - men det är ju löjligt! Det är ju snarare så att jag har för få och för små garderober!

Som vanligt fick jag tipset att ”skänka det jag inte använder till Myrorna eller liknande” – precis som om det vore någonting jag aldrig hört talas om förut! Jag tycker jag släpar säckvis med kläder till både Myrorna och andra ställen stup i kvarten. Dessutom är de där plåtlådorna som de ställer upp alldeles för små, sist jag var och lämnade grejor fick inte allt plats utan jag fick åka vidare till en annan låda. Och jag kan ju inte göra mig av med allt jag inte använder för tillfället! Det är inte sällan jag införskaffar ett reafynd som jag inte omedelbart har behov av eller som inte passar till något annat jag har i garderoben just då. Då får det hänga och liksom mogna till den dag då jag oförhappandes stöter på det i jakt på någonting annat och tänker: ”Åh titta, den här blusen/jumpern/jackan passar ju utmärkt till byxorna/kjolen/skorna som jag köpte häromdagen! Jag ska bara klippa bort prislappen.” Händer sådant aldrig er?

Nej, det finns nog bara en lösning – jag får helt enkelt göra om köket till en extra garderob. Jag använder det ju ändå nästan aldrig och om jag flyttar in frysen och mikron i sovrummet, så kan jag ta bort allt onödigt bjäfs (spisen, ugnen, skåp osv) och i stället ställa in klädställningar. Då borde jag få plats med de flesta kläder jag har – åtminstone fram till sommar-rean!

Vänner

Nu är det så, att jag har flera stycken (jomän!) s k Vänner! Umgängesfrekvensen med dessa vänner är minst sagt fluktuerande, vissa träffar jag praktiskt taget stup i kvarten (= nästan lite väl ofta ibland) och andra träffar jag nästan aldrig. Det vill säga, ibland stöter man på varandra av en slump och då säger man ”Vi måste träffas!!!”, ”Jaaa, det måste vi!” och sedan händer ingenting förrän nästa gång man oförhappandes stöter ihop på Ica igen.

Men i år har jag bestämt att nu ska det bli av! (Det är ett Efter Nyårs-löfte - ett slags tillägg till nyårslöftena - för det bästa med nyårslöften är ju att man kan lägga till och dra av lite som man känner för det, eller hur?)

I alla fall, så skickade jag häromdagen iväg följande mail till tre av mina vänner:

”Mina kära, kära vänner!
Om ni inte infinner er på Meze den 17 mars för att äta middag med mig, kommer jag att bränna ner era hus, sparka på era husdjur samt lägga upp en massa pinsamma ungdoms- och festbilder av er på min blogg.
Puss och Kram
LaRubia”

Av någon underlig anledning är några av mina vänner (de flesta faktiskt, om vi ska vara riktigt ärliga!) lite rädda för mig, så när jag kom hastande till Meze (bara lite sen) igår, då satt redan de små sötingarna där och väntade otåligt på mig!

Naturligtvis åt vi meze (befinner man sig på en restaurang som heter Meze, faller det sig nästan naturligt!). Jag gillar plockmat av typen tapas, meze osv och det var absolut inget fel på varken maten eller servisen, miljön eller något annat. Det var gott och rikligt och trevligt bemötande och mysig miljö men jag måste nog ändå erkänna en viss förkärlek för La Uva. Där var också gott och rikligt osv men de har dessutom en sjungande kypare och det är svårslaget!

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Stjärnklart!

Igår hade jag knappt tid att göra någonting på jobbet. Jag var alldeles för upptagen med att ängsligt spana upp mot himlen för att se om något illasinnat moln tornade upp sig mot horisonten och spolierade mina planer för kvällen. Men som tur var höll sig vädret i skinnet och vi kunde åka iväg till Landeryds Observatorium och titta på planeter, stjärnor och galaxer som vi bestämt.

Jag är ju lite svag för rymden på ett hur-kan-de-veta-hur-mycket-solen-väger-egentligen?-sätt och dessutom så har man ju faktiskt … ähum … högskolepoäng i astronomi (Den kursen gillade jag verkligen! Det är en av de få kurser jag gått de senaste åren där jag inte behövde starta en blogg!).

”Var är de? Var är de?”

”Jaså, där!”

Det blir inga bilder på det vi fick se, min kamera är inte tillräckligt kraftfull men ni kan kolla de tjusiga bilderna på ÖAS hemsida eller klicka på min Astronomy Picture of the Day-gadget här vid sidan om, så får ni er en uppfattning.

Jag kan verkligen rekommendera ett observatorie-besök! Om inte annat så får man ett lite annorlunda perspektiv på tillvaron. Det ingenting för folk som har anlag för mindervärdeskomplex, dock! Det är svårt att känna sig stor och viktig när man vet att ”oerhört snabbt” på astronomiska betyder ”sådär en tiotusen år” och att en galax på 2,5 miljoner ljusårs avstånd betraktas som ”väldigt nära”. Som tur är har ju inte jag några problem med mindervärdeskomplex. Jag hoppas, förresten, att ni är vederbörligt tacksamma för att ni får bo i mitt universum och sköter ni er inte får ni faktiskt flytta härifrån och leta reda på ett eget!

Mätt

Förb----t också! Ikväll när vi var och åt på La Uva, visade det sig till min (och även andras) stora förtjusning att de har en sjungande kypare! Naturligtvis slet jag upp kameran och skulle ta ett kort på den häftigt höftvickande, 1.60 långa lille casanovan men batterierna hade passat på att ta slut, så ni får helt enkelt försöka föreställa er det ändå.

Men det var faktiskt bra, både maten och sången var klart godkända så dit kan jag mycket väl tänka mig att gå igen. Det värsta med tapas är bara att det är som med julbord. Det ser ju inte ut att vara så mycket men mätt blir man. Nu ska jag gå och lägga magen på soffan och så får vi se när jag orkar resa mig igen.

Bottenskrap

Bara några få dagar till...! Nu är det snart slut på den här ett-inlägg-varje-dag-veckan och tack och lov för det, säger jag! Min stackars lilla ärthjärna är ansträngd till sitt yttersta för att hitta på något att skriva om varje dag och nu är den helt enkelt uttömd.

Idag har jag ingenting att skriva om, såvida ni inte brinner av otålighet att få höra att jag tillbringade 35 minuter på cross-trainern i morse (jag läste nästan ut den här månadens Allt om historia. Måste komma ihåg att fixa något att läsa under träningen till på måndag!) och fortfarande försöker spara på min arm.

I ren desperation kastar jag in några blandade outfits från de senaste veckorna. Jag erkänner att jag har slarvat med mina outfits på senare tiden men jag ska skärpa mig (om jag får ledigt någon gång från att skriva inlägg och allt tv-tittande!).

På fyndfronten intet nytt

Frekvensen på vinter-fynd börjas trappa av och man får nog säga att den här rea-säsongen i det närmaste snart är över. Men det betyder inte att man kan börja slappna av och tänka på andra saker. Livet som rea-haj är minst lika krävande (om inte mer!) som en elitidrottsmans. Det är nu den verkligt tuffa tiden börjar – hårdträningen inför sommar-rean!

I tisdags var jag och Conny och Eva till Lin & Co för att se om vi kunde sko oss på deras konkurs, men därav blev intet! Det visade sig att de hade ”Utförsäljning 20-60 %”, vilket innebar att de rotat fram en massa udda, osäljbara plagg från de senaste 5-10 åren (och jag är säker på att jag kände igen minst hälften av dem från utförsäljningen de hade förra våren och den andra hälften från outleten i Tornet) som var satta till 60 % och allt annat var 20 %. Alltså – 20 %!!! Det är knappt att det borde få kallas rea! Men vi tre hade en trevlig stund inne på Designtorget efteråt och sedan en snabbfika innan vi åkte till våra respektive hemorter, så det var inte en helt bortkastad kväll.

I onsdags bestämde jag mig för att ta en sväng till Myself & Friends utifall jag hade missat något när jag var där sist. Det hade jag inte men jag köpte ett par strumpbyxor, nedsatta 30 % från 109kr till 76kr, bara för att hålla mig i form. (Jag vet! 30 % är inte optimalt men det är i alla fall bättre än 20 %!)

Men alla fynd är inte rea-fynd!

En (inte riktigt) klok man sade en gång: ”En kvinna som kan hålla tyst är värd sin vikt i guld”. Det är ju skitsnack, det vet vi ju alla och jag är säker på att den misogynistiske skitstöveln fick vad han förtjänade till slut. Däremot är det sant att en kvinna som kan knacka ner ett ordinarie pris till ett reafynd är värd sin vikt diamanter. (Och det är diamanter som är en flickas bästa vän, så det så!)

För någon vecka eller så sedan var jag inne på Lagos och rekognoscerade och blev lite förtjust i de här:

Det fanns ingen röd lapp på dem och det stod på prislappen att de kostade 79:-/st. Men eftersom de låg på ett bord ihop med en massa andra saker med röda halvapriset-lappar, så gick jag fram till kassan och frågade artigt personalen om det händelsevis var så att rosetterna också var till halva priset. Det var de inte men när jag, fortfarande lika artigt och respektfullt (man ska aldrig vara otrevlig mot butikspersonal – de jobbar hårt och förtjänar respekt! Dessutom har de personalrabatt och sådana människor är alltid bra att hålla sig väl med.), påpekade att man kanske kunde bli lurad av att de låg på samma bord som rea-varorna, så fick jag köpa båda två för samma pris som en. Jag önskar nästan att det fanns ett rea-OS, då hade man guldmedaljen som i en liten ask!

Träning

Idag kan jag berätta att jag var och tränade i morse. Trots att jag hade sådan träningsvärk från i måndags att jag knappt tog mig ur sängen utan baklastare! Jag tycker att jag förtjänar om inte en medalj, så i alla fall lite sympati.

När jag kom till gymmet var Conny där, fräsch som en nyponros efter att ha sprungit på löpbandet i en timme.

Hur gör hon? Om det var jag som hade sprungit på löpbandet i en timme, skulle man inte kunna se mig för alla sjukvårdare som höll på med återupplivningen!

Jag nöjde mig med blygsamma 25 minuter på crosstrainern och lite blandade mag-, rygg- och stretchövningar. Jag har bestämt mig för att inte göra några överkroppsövningar på ett tag eftersom min arm har börjat krångla igen. Med lite tur kan jag vila den bra annars får jag beställa tid hos någon armspecialist – om det nu finns sådana.

Läs även andra bloggares åsikter om Träning

Söndag

Det har varit en hektisk helg i Casa LaRubia! Inte nog med att jag varit på konsert och födelsedagsfest och var tvungen att skicka in tre (3!) inlämningsuppgifter på en gång på min kurs, det har dessutom varit en hel del TV! Jag har inte haft tid att utöva min favorit-helg-sysselsättning – ingenting! – på hela helgen. I söndags var det riktigt körigt – först var det finalen i Project Runway på trean och sedan började en ny säsong av Burn Notice (som jag faktiskt är riktigt förtjust i) i TV6! Inte nog med det – i fredags var premiäravsnittet av SGU (det är Stargate Universe för er icke-Gaters!) och det var till råga på allt ett dubbelavsnitt! Jag har även hört ryktas att Criminal Minds har börjat en ny säsong på torsdagar i Femman… Herregud, jag får nog gå ner på deltid! (Jag kanske borde säga upp mig från jobbet helt och hållet så kan jag ägna all min tid åt att blogga och se på tv! …Hmmm!)

Nåja, det kanske går att reda ut med lite organisation. Project Runway är ju slut, som sagt, och jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om SGU ännu (men som diehard gater lär jag nog falla in i ledet så småningom). I värsta fall får jag skaffa en jättestor inspelningsbar hårddisk, så kan jag spela in allt och se det när jag får en stund över nästa decennium eller så.

Nej, nu har jag inte tid med er längre! Lin & Co i Linköping har kursat och jag ska dit och leta efter nya reafynd. Med lite tur får jag ihop till ett inlägg imorgon också…

Lördag

Det är så här, förstår ni, att jag har ett enastående gott minne. Åtminstone anser jag själv det och vägrar erkänna något annat. Ibland önskar jag att jag inte hade så gott minne. Vissa saker behöver man inte minnas. Bland de saker jag inte glömmer finns t ex:

-Samtliga familjemedlemmars personnummer, inklusive de fyra sista siffrorna

-Telefonnumret vi hade när jag var 12 år (däremot minns jag inte alltid vilket telefonnummer jag har nu men det är en annan sak!)

-Telefonnumret som Mia Erikssons mamma hade när vi gick på gymnasiet

-Annikas förra portkod

-Kombinationen till kodlåset på min första dagbok (jag var sju år!)

-Kungens födelsedag (varför??)

-Vad de 7 S:en står för (Stund, Ställe, Styrka, Slag, Sysselsättning, Symbol och Sagesman – det ni!)

-Att Jocke låste in mig på utedasset på landet den 12 augusti 1980 (Det minns nog han också, om inte annat för att han fortfarande har kvar den knäckta näsan och ärren efter mina naglar i nacken!)

Jag är alltså oerhört stolt över mitt minne och när folk antyder att jag borde skriva ner något för att komma ihåg det, så säger jag bara ”Åh nej, det behövs inte! Det kommer jag ihåg ändå. Ni förstår, jag har ett sådant fantastiskt gott minne!”

Förra veckan fick jag ett mail från Anette som lydde så här: ”Ska vi ses kl 18:30 på lördag, så vi hinner beställa till pausen? Det börjar ju kl 19.”

?????! Lördag? Paus? Vad är det som börjar kl 19? Jag var tvungen att be om ett förtydligande och då framkom att jag tydligen skulle på konsert. Då började det röra sig lite i bakhuvudet på mig. Jag mindes att Maria hade beklagat att hon råkat dubbelboka sig en viss kväll – hon hade biljetter till något som krockade med en resa och hon undrade om Anette och jag ville ha hennes biljetter. Det ville vi ju naturligtvis, det var bara det att jag inte hade lagt datumet på minnet. Och det visade sig alltså att det var i lördags!Men, inga problem – jag var där halv sju prick, eller däromkring, och vi beställde till pausen (85 spänn för världens minsta macka och en kopp te!!!) och intog våra platser. Det var en hyllningskonsert till Stephen Sondheim med Helen Sjöholm och Fredrik Lycke och naturligtvis Sveriges Bästa Symfoniorkester, nämligen LaRubiavilles Symfoniorkester (eller Norrköpings Symfoniorkester som de kallar sig ibland.) under ledning av Anders Berglund. Det var några timmars riktigt trevlig underhållning och dessutom blev jag kallad ”ung dam” av min cirka hundraårige bänkgranne till höger, så det var en riktigt lyckad kväll!

Och nu till det viktigaste: vad var kvällens outfit? Jo, den här:

(med några små ändringar, förstås!)

Och där fick jag möjlighet att prångla in ett litet rea-fynd också (jag har några reafynds-äss i rockärmen som tur är!), nämligen det här:

Ärmlös trikåklänning från Vero Moda, har kostat 259kr, jag betalade 77,70kr (vad blir det – 75% rabatt?)

När jag köpte klänningen för några veckor sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle ha den till, jag blev mest förförd av det låga priset men nu kom den ju till nytta. Man vet aldrig i förväg när man får nytta av ett rea-fynd.

Läs även andra bloggares åsikter om Dagbok, Outfits, Rea-fynd

Fredag

Det har visat sig att jag måste uppdatera bloggen varje dag i 5-7 dagar enligt anvisningarna i kursen jag går på. Eftersom jag inte har något att skriva om (inte för att det verkar bekymra andra bloggare), så blir det som det blir.

Jag tänkte börja med att rapportera om fredagen. I fredags fyllde alltså Jocke år och jag åkte dit för att som hastigast säga grattis och sedan ägna resten av kvällen åt Vidde.

Om ni undrar varför han har en massa rivmärken i ansiktet är det för att han har fått stryk på dagis av en ungjävel som kommer att önska att han aldrig blivit född när jag får reda på vem det är. Som tur är, är ju Vidde en glad och gullig unge som lägger sånt bakom sig (till skillnad mot sin faster. -Undrar hur man får tag i en bazooka?), så han var lika söt som vanligt.

Det var faktiskt en dubbel födelsedag eftersom jag också blev firad, Jockes och min födelsedag är så nära varandra att vi tänkte att vi slår ihop dem. Jag fick ett kuvert av Vidde.

I kuvertet låg ett presentkort:

Tänk, han är bara 15 månader och kan redan skriva så fint!

Jag ser verkligen fram emot fotoboken. Med tanke på hur snabba hans föräldrar är i vanliga fall lär den innehålla finfina bilder på när han tar studenten.

Efter att firat, blivit firad, ätit en massa god mat och tårta och (naturligtvis) gullat med Vidde, åkte jag hem och tittade på SGU. Men mer om det i ett annat inlägg!

Läs även andra bloggares åsikter om Dagbok

Ny layout

Som ni kanske märker har jag ändrat lite i layouten. Det är för den där kursen jag nämnde tidigare och vi har nu alltså kommit fram till fjärde uppgiften. Nu får vi se om Jakob godkänner det (han är sååååå petig!), i så fall kan det hända att jag ändrar tillbaka till som det var förut eller kanske på något annat sätt. Vi kan ha omröstning - vilka gillar den nu och vilka tyckte den var bättre förut? (Jag är säker på att Conny gillar den bättre nu!)

Jag kommer även att vara tvungen att skriva ett inlägg om dagen i 5-7 dagar så förbered er på svamliga, inkonsekventa inlägg den kommande veckan alltså.

Därtill är jag nödd och tvungen.

Fint besök

Igår fick jag jättefint besök! Så fint besök att varken jag eller lägenheten kommer att hämta oss i det närmaste. Vidde kom nämligen och hälsade på!

Till att börja med var han ganska tyst och lugn:

Men sedan kvicknade han till och började utforska omgivningarna:

OBS! Lägg märke till den tjusiga stassen! Den har Fasse köpt, dock ej på rea.

Det fanns massor av kul saker att leka med, både en stoooor boll...

...och ett hjärta på en pinne.