Cabana

Till min stora glädje hade det kommit en ny kollektion nagelfärger lagom till mitt besök idag. Som vanligt var det tre st ganska snygga färger och tre mesiga.

Jag fastnade för läckert gulaktiga Cabana.

De är så nya att jag enligt uppgift är den första i Sverige som har den här färgen på naglarna!
 

Den känns lite vårig, eller hur!

Maljaktsuppdatering

Om någon undrar så kan jag berätta att maljakten fortgår. Varenda ledig stund går jag igenom de svarta sopsäckarna med kläder och textilier (på balkongen) och synar, skakar och borstar allt innan jag antingen lägger det i en plastback eller i en ny sopsäck. På det sättet vet jag att åtminstone de plaggen är malfria.

Jag har även inhandlat malfällor från Anticimex - de ser ut så här:

 
...och verkar faktiskt riktigt effektiva. Det har fastnat några (totalt fem st) malar i tre av de fyra fällorna. Så här ser det ut:

De är faktiskt ganska små, så jag hoppas det är bebisar som inte hunnit lägga några ägg än...

Men sedan har det faktiskt varit ganska lugnt. Inga fler malar i fällorna och jag har bara sett ett "fladder" de senaste tre dagarna, så Peppar, Peppar - det kanske är på rätt väg. Håll tummarna!

Bok- & poddfestivalen 2024

 
Nu har jag skaffat mig lite läsning för ett tag framöver. Den andra Bok- & poddfestivalen gick av stapeln och jag vågade livet och lårbenshalsar för att ta mig dit via isgatorna.

 
Som tur var kom jag dit helskinnad och Ullis och jag inledde med att återknyta en bekantskap från förra året, nämligen Erica Rockborn, deckarförfattare och LiU-kollega.

 
Det var ett otroligt fullmatat program i år och jag insåg från första början att jag inte skulle hinna med allt jag egentligen ville göra, så det fick bli att sovra ordentligt och välja ut några få måsten, som t ex författarsamtalet med Andrev Walden.

Det var mer än dubbelt så många besökare i år som förra året och alla ville tydligen se Andrev, så Hemeryck-salen blev snabbt fullsatt och väldigt många fick se det på en skärm utanför salen. Ullis och jag lyckades dock klämma oss in, som tur var.

Det var väldigt intressant att höra vad han hade att säga (trots att Mats Granlund är en tråkig och oinspirerad intervjuare. Tur att Walden tog över kommandot när det behövdes!)

Efteråt ställde vi oss i kön för att köpa hans bok och få den signerad. Enligt uppgift från en i personalen så var hans signeringskö längre än Majgull Axelssons!

Ulrika fotade när han signerade åt mig också men hon måste ha gripits av stark affekt för de fotona var så suddiga att de inte gick att använda.
 

Men... Mission Accomplished! Nu är vi båda ägare till var sitt signerat exemplar av hans bok. Den ser jag fram emot att läsa!

Efter Waldens signering smög vi in i Hemerycksalen igen för att lyssna på slutet av Daniel Hermansson föredrag om Historiepodden.

Det visade sig att han har en bok om antika fältherrar, bl a Julius Caesar, så den köpte jag naturligtvis också (och fick signerad med en liten romare...)

 

Det var, som sagt, ett ganska späckat program de hade knåpat ihop, så det fanns inte mycket tid till att gå runt och mingla med utställarna/författarna men vi hann med ett kort snack (och en selfie!) med Eva Moberg och Erica Eklund i alla fall.

Eftersom vi hade varit där från kl 10:30 och det skulle hålla på till kl 15, så hann man ju bli lite hungrig. När Ulrika gick iväg för att lyssna till Henrik Johnsson gick jag iväg för att hitta något ätbart. Efter att ha stått i världens jättekö till Bistron i 20 minuter fick jag veta att både räkmackorna och ostmackorna var slut och att det kunde ta upp till en halvtimme - kanske längre - innan de fick upp några fler. (Räkorna skulle tydligen tinas först!) Ingen verkade ha informerat köket eller serveringspersonalen hur många biljetter som var sålda för de verkade helt tagna på sängen av anstormningen...

Istället begav jag mig ut på en farofylld promenad till Knäppingsborg och Tinas Café och köpte te och en salami-briemacka där. De avnjöts under slutet av Henrik Johnssons föredrag. (Och de kostade hälften av vad de hade kostat om jag hade handlat inne på Louis DeGeer.) 

Östergötland och Birgittastiftelsen var där och informerade om sina verksamheter från Bistroscenen. Bl a berättade Mikaela Radakovic Kjäll om boken Det förtrollade Östergötland – Folktro och sägner då och nu, som jag förstås var tvungen att köpa. Vi kom underfund med att vi kommer att ses igen 4/3, när Mikaela ska hålla ett föredrag om ”Magiska landskap och dess förbjudna platser. Spökhistorier och andra berättelser omkring Löfstad slott” på Föreningen Gamla Norrköping. (Förhoppningsvis hinner jag anmäla mig innan det blir fullt. Det hann jag inte till föredraget nu på måndag! 😢)

Det var även två andra personer - vars namn jag genast glömde bort! - där från Östergötlands museum och Birgittastiftelsen och berättade om Klosterområdet och Klosterkyrkan i Vadstena. Nörden i mig var i sjunde himlen och naturligtvis fanns det böcker att köpa också!

Vi hann med ett snabbvarv bland utställarna och lyssnade till några fler författarsamtal innan det var dags att gå därifrån. Det var ju lite si och så med maten så vi var båda lite sugna vid det laget. Av någon anledning hamnade vi på Macdonalds, där jag - med undantag för ett besök på Macca's i Santiago 2019 - inte har varit på närmare tio år. Och det har hänt en hel del under de tio åren! När jag var där senast stod man i kö till kassan och beställde och betalade när man kom fram till en person. Nu ska man tydligen beställa och betala via en app eller terminal och sen gå och hämta sin mat när ens nummer kommer upp. Nu kom ju mitt nummer inte upp och jag fick inte kvitto, eftersom terminalen krånglade (Det var inte jag som gjorde fel, jag har Ullis som vittne på det!), så jag var ändå tvungen att gå fram till hämtningsdisken och tilltala en riktigt person. Men det ordnade sig, jag fick mitt meal till slut. En sak hade dock inte ändrats på tio år - milkshakemaskinen var fortfarande trasig, precis som varje gång jag har varit där sen 90-talet! Det kändes både sorgligt och tryggt på samma gång...

Jag försökte mig på en selfie men kommer nog inte upp i selfie-mästaren Ulrikas klass på långa vägar!

Sen var det dags att åka hem med bokskörden för den här gången. Frågan är bara vilken jag ska börja med...

Malpåsar

Malbekämpningen fortgår! Så här ser det ut i mitt vardagsrum för tillfället. I princip allt jag äger som är tyg eller tygrelaterat ligger nerpackat i antingen plastbackar (det är sånt som har varit i minusgrader på balkongen eller som jag har gått igenom med förstoringsglas) eller i plastpåsar eller -säckar (sånt som ska gås igenom noga). För säkerhets skull öppnar jag säckarna och påsarna på balkongen, utifall det skulle flyga ut en mal.

Men nu tror jag i alla fall att jag har hittat "boet", alltså ursprunget till malangreppet - min gamla Amerika-koffert där mattan låg. Den har nu tvättats ur med ättiksprit och vinäger (som sägs vara mal-äggs och mal-larvers bane) och den ska nu bevakas noga, så det inte sker några fler utbrott.

Jag har i alla fall inte märkt några fler "fladdrisar" på ett tag, vilket jag tolkar som ett tecken på att mal-populationen minskat markant. Håll tummarna!

Jobbmugg

Jag har haft lite otur med mina jobbmuggar. Först hade jag sönder min favoritmugg och nu är det någon som har snott min ersättningsmugg ur diskmaskinen. Så nu har jag köpt en ny mugg på Åhléns - en Ittala för 114,50 (halva priset) - och den här får jag väl diska själv för att få ha kvar.

Egentligen hade jag velat ha en lite större mugg men jag gillade formen och utseendet på den här bättre än de andra, så det fick bli den här.

Visst är den fin!

Rufsigt

Idag när jag var och klippte mig på Frisörgymnasiet sade eleven jag var tilldelad: "Ska du verkligen ha plattat hår idag? Ska vi inte försöka få fram lite rufsiga lockar i stället?" Och eftersom en av anledningarna till att jag går dit och fixar håret är för att jag gillar när de kommer med egna idéer (alltså inte bara för att det är billigt!), så gick jag med på det.

Och så här blev det:

 

I och med att hon kom på den idén när vi var mitt i besöket, så finns det ingen före-bild. Men jag hittade efter-bilden från senaste gången jag var där, i november, och då såg det ut så här:

Jag tycker i och för sig att det blev ganska snyggt men jag vet ju också att jag aldrig skulle få till det lika bra själv, så det får väl vara tills jag tvättar håret nästa gång. Då åker plattången fram igen!

Öppet hus

Det är mycket Louis DeGeer just nu. Jag var där på konsert i onsdags och ska dit på bok- och poddfestival nästa lördag och nu i helgen var det öppet hus som jag ju var tvungen att kolla in.

Vi hängde på låset när de öppnade och första programpunkten var en väldigt intressant föreläsning av Åsa Birgersson om husets och industrilandskapets historia.

Sedan var vi ju tvungna att kolla in vad som enligt uppgift är stans största restaurangkök. Och stort var det!

 
Det var även flera uppträdanden på olika platser, här kören från någon skolklass (jag uppfattade inte vilken skola de kom från men flera av mina arbetskamrater hade tydligen barn i kören)

 
Filippa Fiol och Filip Fagott var också där!

Det var många utrymmen man aldrig har sett - eller åtminstone inte tänkt på - förut. Som t ex den lilla utställningen om stans industrihistoria.
 

Man fick gå omkring i huset och se utrymmen man inte har sett förut. Det var en massa korridorer och trappor men man hade pilar att följa så man inte gick vilse.

I flera rum kunde man prova på att spela olika instrument. Jag var jättesugen men eftersom de flesta som ville prova på verkade vara i yngre tonåren kände jag mig inte som rätt målgrupp.

De hade flera olika tävlingar, bl a ett tipspromenad med fina priser som Johanna och jag hoppas på att vinna. Helst hade vi velat gå den rosa tipspromenaden för den var lättast men det fanns en övre åldersgräns på 15 år på den, så det fick bli den gula. Den var mycket svårare.

Sen hade vi sett det vi ville se så det blev en promenad hem i kylan istället. Men det var ett väldigt trevligt öppet hus!

Fullt på balkongen

Så här ser det ut på min balkong just nu. Allt för att ta livet av eventuella mal-ägg och -larver. Meningen är att de ska vara kvar här (tillsammans med min sovrumsmatta som ansluter snart) åtminstone tills på söndag, när det ska bli plusgrader igen.

Nu håller vi alla tummarna - och stortårna också - att jag lyckas bli av med ohyran. Annars blir det att ta till det tunga artilleriet (=Anticimex).

Dvorák & Dohnányi

Årets första 1800 hos oss-konsert är här. Dohnányi hade jag aldrig hört talas om men det var vacker musik om än lite intetsägande. Dvorák däremot var mycket mer intressant. Tyvärr verkar det som om man börjar hålla de här konserterna i Trozelligalleriet i stället för konsertsalen. Miljön är ju väldigt trevlig och utsikten vacker men stolarna var inte ett dugg bekväma. Träsmak efter någon halvtimme. Dessutom såg man i princip inget av musikerna om man inte satt på de två första stolsraderna. Bilden nedan har jag tagit med armarna uppsträckta så långt det gick om man ser dem knappt ändå. Hoppas det bara var för den här gången.

 
Före konserten serverades det köttsoppa, som var helt OK.

 
Tyvärr saknade vi ju en sjuklig Maria och inte heller lyckades vi hittade en inhoppare för henne med kort varsel. Men förhoppningsvis mår hon bättre till nästa aktivitet.

Elsa-fritt

 

Nu har hon åkt hem, den lilla bortskämda damen! Det känns både alldeles, alldeles underbart lugnt och skönt - men samtidigt lite tomt. För trots att hon har varit rena terrorn många gånger, så är hon ju så förbannat söt! När hon sover...

Mal?

 

Jag tror jag har fått mal hemma!😱 Det fladdrar förbi små guldgula flygfän ibland, de stannar inte för att bli fotograferade men när de är döda ser de ut så här:

Det är minst sagt nervöst för någon som har så mycket ull- och siden som jag. Än så länge (peppar, peppar!) har jag inte hittat något plagg de har ätit upp. Men min älskade megamatta har de varit på, så den får nog gå till brännbart 😭

Så just nu är det sanering som gäller! Allt i garderober, klädhästar, byrålådor och hyllor ska gås igenom, skakas, borstas, tvättas och torktumlas (om tvättråden tillåter) innan jag kan känna mig någorlunda lugn igen...

Matmilen igen

Det har varit Matmilen igen och Maria och jag svalt hela förmiddagen för att vara riktigt hungriga kl 12 när vi började på Café Täppan.

 
Där fick vi en smaskig citronfromage - kanske inte det bästa att börja med. Vi hade hellre sparat den till sist men nu var det som det var. Och himla god var den!

 
(Jag hade lyckats glömma min telefon hemma, så alla foton är Marias - utifall någon undrar varför det bara är bilder på mig...) 

Ställe nr 2 var Pinchos, där vi fick smaka på en beef taco, som var riktigt god.

 
Sedan bar det av till Skrymslet under trappan som bjöd på dillkött (veganskt, förstås) även det riktigt gott.

 
Det minst upphetsande stället var - precis som i höstas - Taco Bar. Vi fick var sin liten taco, som var helt ok men inget speciellt.

 
"Milen" avslutades på Glokala haket där det behövdes skohorn för att ta sig in. De har 16 platser och det blev snabbt fullt när flera stora sällskap om sex och åtta personer dök upp samtidigt. Det är lite konstigt att man inte från Matmilens sida kollar att restaurangerna har plats för alla betalande.

Maria och jag lyckades komma precis innan några större sällskap och hade sån tur att ett litet sällskap om tre precis skulle till att gå när vi kom. Så vi kastade oss på deras bord och fick bit varsin vegansk smörgåstårta. Den var förvånansvärt god!

Jag, som anser mig som veteran eftersom jag har varit på en Matmil tidigare, upplevde att det var dubbelt så många deltagare (säger man så?) som i höstas. De små ställena var smockfulla hela tiden och även på ett stort ställe som Pinchos fyllde matmilarna upp halva lokalen. Och jag, som undrat hur de kan få det att gå ihop när det är så billigt, fick nog mitt svar. Det de förlorar på maten tar de in på öl och vin! I princip alla vi såg beställde in vin och öl på alla ställena. Det såg lite vingligt ut för vissa efter ett tag 😊

Jag vill nog gå på nästa Matmil också...

Nåt ska bort

 
Det är ju alltid kul med ett nytt spel på våra spelkvällar så igår blev det Nåt ska bort hos Annika. Jag tyckte det var ett riktigt kul spel, trots att det inte gick något vidare för mig och Johanna. Och jag skyller det på att jag dels är så trött i huvudet pga röran på jobbet och dels på att det var alldeles för många sportfrågor.

Men maten var god och efterrätten också - fast det hade ju varit trevligt att få smaka på Annikas kaka också...😉

En lisa för själen

 
De här veckorna är det alltid full rulle på jobbet och mitt blodtryck brukar rusa i höjden rejält. Men det är ju inte bra för hjärtat, så idag hade jag sett till att boka en spa-ansiktsbehandling hos eleven Mini på min nagelsalong. Och det hjälpte verkligen. När jag kom därifrån efter en rejäl ansiktsrengöring och en massa skön massage, kände jag mig inte bara ren, len och befuktad utan även lugn och harmonisk. Det här måste jag komma ihåg att göra även nästa gång helvetet bryter lös på jobbet...