Utdrag ur verkligheten

Det var ett j-la tjat om att jag inte uppdaterar tillräckligt ofta!!! Exempel på kommentar: ”Inte ens ditt liv kan vara så tråkigt att du inte kan skriva någonting!!!” (Joho då!)

Men okej, om det är så ni vill ha det så får jag väl skriva om minsta lilla detalj. Skyll er själva!

Då kör vi:

I fredags var jag på teater, Nära livet hette pjäsen och den var faktiskt riktigt bra. Jag hade visserligen lågt ställda förväntningar (den handlar om tre kvinnor på en förlossningsklinik på femtiotalet och har filmats av Ingemar Bergman – ärligt talat hade jag inga förväntningar alls!) men hade nog klarat sig även med förväntningar. Lysande skådisar!

I lördags hade jag tänkt mig att äntligen få träffa Vidde men det gick inte för både han och hans mamma var förkylda. (De får banne mig inte åka till Lindesberg något mer, det verkar vara världens sjukaste håla. Varje gång de har varit där kommer de hem med någon bacill!).

I brist på originalet.

Medan jag gick hemma och frossade av Vidde-abstinens (och tvättade) ringde pappa som också var lite nere för att han inte fick träffa Vidde, så vi bestämde oss för att pigga upp oss med lite mat. Här följer nu ett recept på en fantastiskt god tvårättersmiddag:

Fisksoppa och smörstekta slätvarsfiléer med kantarellrisotto

Gå till Fiskmagasinet

Beställ in ovanstående rätter

Se till att pappa betalar (gråt, Jocke, gråt!)

Ät och njut!

Lätt som en plätt! Förutom jag, då – efteråt. Det visade sig att det var lite väl mycket med både förrätt och varmrätt (och det var ju så gott att man var tvungen att äta upp allt!). Jag blev så proppmätt att när jag kom hem, vaggade jag genast iväg till soffan och somnade. Jag hade ju tänkt ge mig ut i Kulturnatten senare på kvällen men när jag vaknade var jag fortfarande för mätt för att röra mig, så jag låg kvar på soffan istället.

I söndags var jag först på återvinningsstationen med en massa glas och metall och sedan åkte jag till Ö&B och hamstrade schampo och sköljmedel (vadå, ni ville ju veta allt!).

I måndags var jag och klippte mig. Samma frisyr men nu ser man i alla fall ögonen igen.

Imorgon bitti tänkte jag försöka mig på lite styrketräning igen efter ett uppehåll på en månad. Sedan får vi se hur djävulsk min träningsvärk blir och om jag klarar av att uppdatera igen på ett tag.

Mycke' gnäll blir det...

Det har gnällts lite från vissa håll om att jag inte uppdaterar bloggen tillräckligt ofta.

Nu är det ju så att jag inte tycker att jag har haft något (roligt) att skriva om och jag har inte varit på humör att svamla ihop något ljug, så ni får nöja er med en Nostalgitripp istället.

Den är från den 14 oktober 2000 och jag håller på att göra mig redo att gå till Konsum (- eller också var det kanske maskerad på Sörby Herrgård!)

Hemma på min gata i stan...

Vem behöver TV? Här bor man ju mitt i dramatiken! Alldeles nyss höll jag på att pyssla med tvätten (det är ju lördag!) och råkade kasta en blick utanför fönstret. Då såg det ut så här:

Jag har ingen aning om vad det är som händer men eftersom jag inte såg någon bårbil eller liknande antar jag att ingen har dött i alla fall (tack och lov!). Inga dragna vapen heller, vilket jag också är tacksam för. Faktum är att allt verkade gå ganska lugnt till väga. Inte så konstigt kanske, med 20-25 poliser närvarande.

Hoppas bara att det inte är något som kommer att hända varje lördag. Såå mycket spänning klarar jag inte...

Sött till kaffet

Igår fick jag äntligen träffa Vidde igen efter att ha varit svartlistad p g a smittorisken ett par veckor. Han var sötast i världen som vanligt!

Han har fått två tänder…

… och när man har tänder måste man borsta dem!

Titta, så rena och fina de är!

Efter som jag lite listigt hade planerat in mitt besök lagom till maten, blev jag naturligtvis bjuden på smaskig middag också.

Och till efterrätt blev det Vidde-pussar!

2-2

Det var derby på Parken igår. IFK-ÅFF. Det var väl sådär…

Men det var en skön kväll, det var första gången jag var på Idrottsparken sedan (det enligt min mening onödiga) ombygget och det var mycket folk.

Den största dramatiken inträdde dock inte under matchen, utan innan när vi skulle parkera. Det var (relativt) lätt att hitta en parkeringsplats men sedan skulle man ju betala – och var f-n var automaterna? Vi delade upp oss åt varsitt håll (efter att ha synkroniserat våra klockor och bestämt tidpunkter för telefonkontakt och alternativa mötesplatser) och begav oss av som en amerikansk spaningspatrull i Mekong-deltat och lyckades till slut hitta en automat. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt! Skulle jorden gå under om de satte upp en skylt med en karta ”Parkeringsautomater finns här (röd prick) och här (röd prick)”? Eller varför inte ”Parkeringsautomaten står i hörnet Sandgatan-Smedjegatan”? Det är ju ändå så mycket skyltar att en till kan väl knappast göra någon skillnad.

Nåja, vi kom ju i tid till matchen i alla fall och Snoka lyckades ju med konststycket att inte förlora - trots att domaren så uppenbart var från Åtvidaberg.

Och snart börjar ju basketsäsongen!

Kräftskiva

Jag börjar känna mig frisk nu, så frisk att i lördags orkade jag ge mig ut i Kolmårdskogarna på kräftskiva. Det var Marie som hade fixat med allt, gott att äta (världens godaste Västerbottenpaj bl a - mums!), gott att dricka och gott sällskap. Det var lite manfall p g a sjukdomar (svininfluensan?) men det gjorde ingenting - det blev bara mer kräftor och Västerbottenpaj kvar till oss andra…

En konstig sak däremot; det måste ha blivit något fel på min kamera! Jag tog några bilder precis när vi kom och de blev bra, men alla bilderna jag tog lite senare blev alldeles suddiga (!?!) Dessutom luktade min kamera kräftspad och var alldeles kladdig i morse (för att inte tala om handväskan -puh!). Jag fattar ingenting!

Så här fint var det dukat när vi kom. Hummern Herbert i mitten!

Glada kräftfestare precis i början på kvällen.