Nu ska jag bara försöka lära mig att använda den också. Jag vet med andra ord hur jag ska tillbringa påskhelgen...
Och soppan var också god, om än lite för kall. Men bra att det inte var för tung mat så jag orkade galoppera över gatan till sjukgymnasten efteråt. Och orkade med övningarna jag fick också...
Jag har ju infört köpstopp på nya kläder sen årsskiftet med brasklappen att om jag är nödd och tvungen att köpa något så får jag göra det. Faktum är att jag själv tycker jag har varit riktigt duktig och inte nödd och tvungen att köpa någonting sedan dess. Tills nu.
Jag har faktiskt suktat efter en liten bomullsjacka i dräktmodell till våren/sommaren men inte lyckats hitta den någonstans. Men så gick jag förbi Gina Tricot och där hängde den:
Men jag var ändå inte säker på att jag skulle köpa den. Så jag tänkte att jag provar den så får vi se. Jag provade stl 42 som jag brukar ha i jackor och ... den var alldeles för stor! Så jag fick prova en 40 - och den passade. Det avgjorde saken. Jag har inte kommit i en stl 40 sen innan jag slutade röka för över 10 år sen och jag kunde helt enkelt inte motstå det!
Den var inte ens på rea, den kostade 799,95kr - vilket jag faktiskt anser överkomligt, framförallt med tanke på hur duktigt jag har varit i (nästan) tre månader.
Igår var det Kameliadamen som förtrollade fullständigt med lysande skådisar som trollband från första stund till sista. Även scenografin (tre stolar och en kub) var perfekt och musiken mellan scenerna förhöjde stämningen. Teater när det är som bäst!
Så även om Östgötateatern nu i elfte timmen verkar ha sett ljuset på vägen till Damaskus (här är vi inte rädda för att blanda metaforer), så tillhör mitt hjärta helt och fullt Riksteatern nuförtiden.
Själva pausen kändes som vanligt som två minuter men omelettsnitten var faktiskt ganska god.
I och för sig har vi ju inte sett än att de inte utrustar Scrooge med skumgummisnopp, befolkar Sechuan med skumgummiblobbar eller låter alla kvinnliga roller i Waitress spelas av män med skägg (och skumgummisnoppar) men ... det finns hopp!
Vem hade väl trott det?
Spelreglerna var lite komplicerade men som tur är har vi Irmeli, Maria och Eva som får läsa igenom dem medan vi andra roar oss med en massa god mat.
Ibland fyller man år mer än annars och i år är ett sådant år. Igår var det dags för ytterligare ett födelsedags-firande. Jag blev bjuden till trevliga Dufweholm (som jag har velat komma till i åratal!) på lunch och trevligt sällskap.
Efter maten fick man kaffe och te (och kakor) och vi fick sitta i salongerna där Afternoon Tea skulle dukas fram på eftermiddagen.
Vi var ju naturligtvis tvungna att se oss om lite i resten av byggnaden också. Det var lika fint på övervåningen.
Och vännen Björn stod i ett hörn och underhöll med sin kontrabas(?)! 😁
Det var lika vackert i omgivningarna utanför som inne i huset.
Och jag hade naturligtvis min nya fina sidensjal på mig dagen till ära.
Och tårtan var givetvis god och slank lätt ner.
En kanon-lördag, helt enkelt!
Ibland är det bra att vara kort. Som när vi tog oss ner i teaterns källare för att se Kvinnan i svart. Jag var en av få som inte behövde åtminstone böja på huvudet för att inte slå i taket på väg till min plats.
Det var en lite märklig plats för en teaterföreställning men den passade perfekt till Kvinnan i svart.
Man satt tätt inpå varandra på rad och den kusliga stämningen förhöjdes ytterligare av att man hela tiden visste att någon helt plötsligt kunde dyka upp bakom ryggen på en.
Utmärkt agerande och spökliga ljus- och ljudeffekter gjorde att man satt på helspänn hela tiden. Sjukt bra!
Och för föreställningen åt vi riktigt smaskig AW på Meze. Jag tog även en chokladfondant till efterrätt men den var så god att den inte fastnade på bild.
Det var riktigt bra. Rutinerat och skickligt med bara något enstaka måttligt överspel. Jag kom faktiskt ihåg vem mördaren var från de tidigare uppsättningarna men det var i princip också det enda jag kom ihåg, så det kändes ändå lite nytt.
Som alltid med Kalbo, så bjöds det på fika i pausen men jag avstod både mitt te och min bulle.
Inte för att det var något fel på endera, utan snarare för att jag var mätt efter den halva pizzan på Mocca Deli före föreställningen.
Hallon- och vitchokladcheesecaken till efterrätt kan också ha bidragit till att jag var så mätt, nu när jag tänker efter.
Igår var det ju Internationella kvinnodagen och vad passar väl bättre då än att lyssna på musik och lyrik av kvinnor tillsammans med några (kvinnliga) vänner!
Det var lyrik av Edith Södergran varvat med musik av kvinnliga tonsättare från samma tid. En trevlig stund, även om jag inte tyckte varken musiken eller lyriken var superspännande.
Jag fortsätter att fira min födelsedag ett tag till. Idag blev jag firad (digitalt p g a annalkande snöstorm) av min ena avdelning på jobbet. Det var en växtbelysning i paketet, det verkar som om Anneli (som är vår trivselkoordinator på jobbet) har tänkt till rejält.
Nu ska jag bara hitta en lämplig plats hemma till den så kan jag börja odla eget året om!
Till att börja med kan jag ha den till mina plantbäbisar utifall de visar tecken på att inte växa ordentligt.
Den här gången var det Bolanders skor som spelades. En rolig pjäs med två charmiga damer, där inte allt är som det verkar.
Skönt att få se lite riktig teater igen - efter bottennappet förra veckan!
Det är nog Riksteatern som gäller för mig hädanefter.
Jag börjar nästan bli lite orolig. För andra gången i rad valde jag en pastellfärg till naglarna. Förra gången Luxio Marina och idag föll j...
