lördag 28 februari 2009

På allmän begäran…

När jag antog Connys utmaning om sjätte fotot i sjätte mappen osv råkade jag undslippa mig att det finns en bild på mig i permanentat hår. Det ledde till en tjatkampanj från (båda) mina läsare om att de ville se bilden.

Eftersom jag ändå inte hinner skriva om något annat idag så ger jag mig väl då! Den kan bli veckans inlägg Nostalgitrippen.

Här kommer den! Jag har försökt lista ut vilket år den är från. Mitt enda försök att permanenta mig var på högstadiet, så jag skulle tippa på omkring ’78-’79. Det ser dessutom ut som ett ”charter-foto” och jag tror inte jag har varit på charter sedan grundskolan heller, så det stämmer nog ganska bra. Så, håll till godo Coyntha och ”Phoebe”! (”Phoebe” är min ”follower” på den här bloggen, betyder det samma sak som "Stalker"?)

torsdag 26 februari 2009

Utmanad!

Jag har blivit utmanad! Det är någonting som vi bloggare gör med (mot?) varandra, tydligen. (Jag måste verkligen skaffa en ”Bloggar för Dummies” - det är en djungel, det här!) Och den som har utmanat mig är givetvis Conny, som är den enda bloggare jag känner. Hittills - jag har hopp om att snart lura in någon annan stackare i fördärvet - Muahahahahah! (elakt filmskurkskratt!)

Här är reglerna: Gå in i mappen Mina bilder eller din egen personliga bildmapp. Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden.Visa bilden på bloggen och skriv något om den.Invitera sedan sex stycken nya till att vara med på utmaningen.Länka till dem, och låt dem veta att det utmanas.

Så, med inte så lite bävan gick jag in i Mina bilder och började räkna. Sjätte mappen visade sig heta Resa och sjätte bilden var den här:

Den är från november -07 när Brudarna (som i Birger och Brudarna. OBS! internt skämt) slog ner i Bangkok innan vi åkte vidare till Kambodja och Vietnam.

Inte helt optimalt men jag är tacksam att det inte var sjunde mappen osv. Det visade sig vara en skannad bild (mappen heter Skannat, de är ordnade alfabetiskt) av mig från c:a 1979 med permanentat hår!!!! Huvaligen!

Jag känner ju inga andra bloggare än Conny (och det känns lite väl elakt att utmana henne tillbaka. Eller?), så jag behåller min utmaning till dess att jag har stiftat bekantskap med någon annan lättlurad typ. Är det någon som känner sig (ut-)manad innan dess, så för all del, take it, baby!

Nässköljning – bläh!

Är man desperat så är man!

Jag har gått omkring med nästäppa och bihålevärk i en vecka och innan jag försöker ta mig förbi de eldsprutande drakarna som vaktar läkartiderna på vårdcentralen, bestämde jag mig för att ta till en sista desperat åtgärd.

Det verkar ju vara inne nu med nässköljningar, det tjatas om det på jobbet, pratas om det på TV och dessutom var det en artikel i Extra om det i veckan. Eftersom jag alltid har en tendens att utveckla bihåleinflammation i tid och otid, så bestämde jag mig för att testa. Ni kan kolla länkarna här nedan för att se hur det ser ut och går till och jag kan bekräfta att det är precis lika obehagligt och äckligt som det ser ut.

http://www.yoga.se/artiklar/alla_nummer_av_bindu/bindu_1/naesskoeljning_neti
http://webhalsa.com/product_info.php/products_id/309

Resultatet då? Jaa, jag vet inte riktigt. Jag har varit uppe en gång i timmen för att snyta mig hela natten, så någonting verkar ha lossnat. Kanske att jag även känner att trycket i bihålorna har släppt en aning. Men det kan även vara så att det var på väg att lossna i alla fall. Enligt reklamen ska ju hela livet förändras efter en nässköljning, så jag avvaktar nog ett par veckor innan jag börjar rekommendera det till höger och vänster.

måndag 23 februari 2009

Rapport från spelkvällen

I torsdags förra veckan var det spelkväll för vår lilla spelklubb. För er som inte vet vad det innebär kan jag berätta att vi träffas några tjejer ungefär en gång i månaden och spelar olika spel.

Naturligtvis ingår en massa god mat också (och godis! Man får inte glömma godiset!). Den här gången träffades vi hos Maria S-H och efter att vi smörjt kråset (goda pajer, både till mat och till efterrätt), så spelade vi Riket. Vilket osökt för oss in på dagens tips: Riket, alltså! Det är ett trevligt spel om man gillar historia, vilket ju jag gör. Billigt var det också - jag köpte mitt spel på ÖoB för 75:- (och se där hade vi dagens Rea-fynd också! Jösses, idag är jag på G!).


Mer skriver jag inte om det, utan ni får njuta av bilder på spelet och de trevliga deltagarna istället.











söndag 22 februari 2009

Nostalgitripp

När jag rotade igenom en låda med gamla foton i jakt efter ett kort på Jocke när han var liten, för att jämföra med Vidde, hittade jag en massa bilder jag hade glömt fanns. Och medan jag satt där och nostalgiserade över flydda tider, kom jag på en helt ny kategori för den här bloggen - Nostalgitrippen! Den kommer jag att ta till när jag inte kommer på något annat att skriva om eller när jag inte har tid med några längre utläggningar. Den kommer att bestå av bilder från gamla resor, bilder på djur jag har haft/träffat, händelser jag helt plötsligt kommer på när jag ser dem och diverse bilder på mig ihop med (mer eller mindre!) stiliga karlar osv.

Här kommer den första Nostalgitrippen: Året är ... öh... för länge sedan - kanske 82/83 - när Eva F och jag var i Frankrike och plockade vindruvor och vi även fick testa på att trampa druvorna. Varför det kallas för trampa vindruvor är ett mysterium, eftersom cuverna är gott och väl två meter höga är det mer än fråga om att pressa ner druvorna med benen, samtidigt som man förtvivlat försöker att inte ramla i och drunkna.

lördag 21 februari 2009

Vidde igen!

Jag lyckades få en chans att träffa Vidde igen i veckan. Här får man ta alla chanser som dyker upp, även om det betyder att dyka upp oanmäld hos folk sent på kvällen! Först såg Vidde lite fundersam ut...
"Vem kommer så här dags? Men... är det inte...?"

...men sedan såg han vem det var!
"...FASSE!!!"
Och här kommer dagens rea-fynd! Det är skorna jag köpte åt Vidde i London. De såg pyttesmå ut i affären, men visade sig var alldeles för stora när vi jämförde med Viddes ännu pyttigare fötter. Förmodligen kommer han att ha lärt sig gå innan de är lagom men det gör ju inget!

Visst är de söta?

tisdag 17 februari 2009

Agust är här!

Katten Agust har kommit på besök. Han gör det ibland. Varje gång hans matte och lill-matte åker iväg någonstans (ganska ofta!) tar han in på LaRubia, det exklusiva kattpensionatet vars personal (jag!) bara har en enda ambition i livet – att fjäska för honom!

Han vet precis hur han vill ha det och har för länge sedan lärt sig hur han styr mig med järntass. När han kommer in i lägenheten börjar han med att göra en rekognosceringstur för att kolla att jag inte har missat något (och att jag inte gömt en annan katt därinne, han är ju en liten fegis!). Hans kattlåda ska stå uppställd med fräsch ny kattsand, hans mat- och vattenskålar (fyllda) ska stå på rätt ställe och hans klösträd ska vara redo. Han är myyycket noga!

Därefter inleds (för mig) en tid av totalt slaveri. Agust ska ha mat på bestämda tider, dvs de tider då han bestämmer att han vill äta, vilket kan vara när som helst på dygnet. Det ska alltid produceras skinka, räkor och mjölklinser med kattmynta när han så kräver. När han känner för att kela ska han kelas med, oavsett om jag håller på med något annat, t ex sitter framför datorn eller ligger i badkaret och när han vill leka ska det lekas, det spelar ingen roll om jag t ex ligger och sover. Åtskilliga gånger har jag vaknat mitt i natten av att jag råkat lägga mig på en liten pälsklädd knöl som piper eller pinglar och som vid närmare påseende visar sig vara en kattleksak.

Men sömnen brukar inte vara något större problem och med det menar jag att jag inte brukar få sova speciellt mycket. Agust har för länge sedan bestämt att den bästa sovplatsen är min kudde. Så vid varje sängdags börjar en kamp som håller på en bra bit in på natten, när Agust försöker hitta en skön sovställning på min kudde och jag förtvivlat försöker hålla huvudet kvar på den och få Agust att lägga sig någon annanstans. Så håller det på tills någon av oss (jag!) ger upp och Agust kan bre ut sig över kudden medan jag får någon centimeter som blir över att lägga huvudet på. Då är Agust nöjd! Och när Agust är nöjd börjar han spinna! Det är som att ligga med örat på en tryckluftsborr! Har jag tur lyckas jag somna till av ren utmattning någon timma innan klockan ringer.

Agust är överhuvudtaget bra på utmattningslekar. Hans favoritlek är katt-på-bordet-leken. Den går till på följande vis:
Katt sitter mitt på bordet där han inte får vara.
Katt lyfts ner från bordet.
Katt hoppar omedelbart upp på bordet igen.
Katt lyfts återigen ner från bordet.
Innan katts tassar hinner nudda golvet ordentligt, vänder han liksom i luften och är omedelbart tillbaka uppe på bordet igen.
Osv tills leken slutar med att katt sitter kvar på bordet och jag får stå och äta.

Men ändå… - han har något visst, den lille (katt-)mannen och jag är alltid lika villig att ha honom några dagar (eller veckor) varje gång hans matte åker bort. Kanske är det för att han är så förbannat söt? För det är han ju!

lördag 14 februari 2009

Hallå?

Jag har fått ett sms, ser jag. ”Jag ska inte träna idag, måste vila i två veckor pga muskelbristningen i låret. Glömde tejpen också./Coyntha”. Hmm, när kom det, då? Aha, i går morse kl 07.18! Det var ju synd att jag inte hörde det då, då kunde jag ha besparat mig besväret med att springa runt hela Campushallen och leta efter henne och tejpen till min fot som hon hade lovat att ta med sig…

Nej, ärligt talat var inte jag heller och tränade, jag beslöt mig i sista minuten att vila min fot också, så ingen skada skedd! Men det är ganska typiskt för mig att hitta sms och missade samtal upp till flera dagar efter att jag fått dem. Jag har en tendens att glömma att kolla telefonen var femte minut (som jag sett att vissa gör. Eller hur, Jocke?) Dessutom hör jag aldrig den förb-de telefonen när den ringer, trots att jag har skaffat den skrikigaste signal jag kunde hitta (en gäll barnröst!) och dragit upp volymen allt som går. Dessutom har jag lagt in en busvissling som signal för mina sms men, med mindre att jag sitter och håller telefonen i handen när den ringer, så hör jag den i alla fall inte i nio fall av tio.

Jag vill ha en sådan där telefon som de har i Jurassic Park III, där de hör ringsignalen inifrån magen på en Tyrannosaurus Rex som kutar förbi 250 meter bort! Dessutom vill jag gärna ha samma operatör också. Med tanke på att de befinner sig på en öde ö mitt ute i Stilla Oceanen eller något sån’t är täckningen verkligen imponerande! Mycket bättre än mellan Norrköping och Linköping där signalen försvinner 4-5 gånger på lite drygt fyra mil!

Nu fick jag ett nytt sms (den här gången hörde jag det faktiskt!). Helene undrar om jag är laddad. Vadå laddad?, frågade jag och fick svaret Melodifestivalen, förstås!!! Herregud, har det eländet börjat igen!!? Redan? Förr i tiden var det en dag på året - nu är det visst en teveserie. Nej, jag hoppar nog, tack! Jag har överhuvudtaget inget att se på TV för tillfället - Burn Notice har gjort uppehåll och Stargate Atlantis har slutat, så jag får nog lösa korsord tills Project Runway börjar igen (om det nu gör det!).

Och nu gled vi ju lite snyggt in på kläder och mode, så det är nog dags för dagens rea-fynd!

Kjol, 249 kronor och jumper, 299 kronor (halva priset) från Mexx

torsdag 12 februari 2009

Att träna eller inte träna …

… det är frågan.
Månn’ ädlare att lida och fördraga,
en stukad fot …

Jag vet hur han kände sig! Jag går i valet och kvalet om jag ska gå och träna i morgon bitti och riskera att min fot blir sämre eller vila foten och istället riskera att min rygg börjar krångla igen. Hmmmm, pest eller kolera? När jag var hos doktorn med min fot för en månad sedan, fick jag order om att inte träna på två veckor. Jag var duktig nog att inte träna på två och en halv vecka och när jag började lite lätt med BodyPump förra tisdagen kändes foten jättebra. Sedan tränade jag på cross-trainern och lite styrketräning i fredags och allt kändes fortfarande helt OK. Då blev jag tydligen lite övermodig och stod på trappmaskinen i en halvtimme i söndags och efter det började foten krångla igen, så nu är frågan (igen!) ska jag träna imorgon eller inte?

På tal om doktorn, så har jag fortfarande inte fått besked om resultatet när jag röntgade foten. De sa att jag skulle få besked inom en vecka. Kan man lita på att de hade hört av sig om något var fel och jag behövde akut operation? Eller ska jag märka det själv när tårna blir svarta och ramlar av?

Nej, nu har jag bestämt mig! Inget mer Hamletskt velande, jag ska träna imorgon! Då kan jag köpa mig något smarrigt med choklad att äta i morgon kväll med gott samvete. Det är bäst att jag går och packar min träningsväska med en gång, innan jag börjar vela igen…

onsdag 11 februari 2009

Dagens rea-fynd

Jag har surfat runt lite bland olika bloggar för att se om jag kunde hitta några bra idéer att sno och jag har upptäckt att även i bloggar som inte egentligen handlar om kläder och mode, prånglar bloggare då och då in något plagg de tycker är speciellt.

Därför har jag bestämt mig för att lansera en ny kategori, nämligen "Dagens rea-fynd" (och då menar jag "dagens" mer som en intention än en absolut sanning). Här tänkte jag presentera mina fynd och samtidigt skriva ut vad de kostat mig, så att jag verkligen kan känna mig duktig.

Först övertalade jag en arbetskamrat att ta några kort på mig på jobbet idag, så att jag skulle kunna visa upp kläderna i arbete så att säga, men jag gör mig inte på bild. Så det blev Signe - min gamla trettiotals-provdocka som har stått och samlat damm i ett hörn de senaste femton åren - som fick ställa upp och modella. Det här hade alltså jag (och Signe!) på mig idag:

Mockakjol LOGG, från H&M, 174 kronor (halva reapriset!).
Topp Stockhlm, från MQ, 199 kronor (också halva reapriset, tror jag)

Och till detta hade jag mitt absoluta favoritfynd den här rean (och de senaste fem åren!), nämligen TA-DAA!!!

Mockastövlar Ecco 475 kronor! (halva reapriset)

Vad säger ni om det, va?! Jag får en så varm känsla i hela kroppen när jag kommer hem med ett riktigt fynd och den känslan stannar ofta kvar så länge plagget/skorna/väskan osv finns kvar. Varje gång jag plockar fram det, eller bara ser det hänga i garderoben, minns jag den underbara känslan av att ha gjort ett fynd!

För några år sedan hittade jag ett sådant där "Testa dig själv"-formulär i någon tidning hos tandläkaren eller frissan, ni vet de här i stil med "Har du och din hund ett sunt förhållande?", "Passar du och dina gardiner ihop?" osv. Det här speciella testet hette "Är du farligt shoppingberoende?" eller något sådant och frågorna var i stil med:

  • Känner du tillfredsställelse när du har köpt något? (Oh jaaaa!)
  • Händer det att du köper något av impuls eller för att pigga upp dig? (Ja, är det något konstigt med det?)
  • Har det hänt att du handlat något du inte hade råd med och sedan får leva på vatten och bröd resten av månaden? (Bara någon gång varje månad)

...osv i sjutton eller så frågor till. Efter ett tag började jag känna mig orolig men tack och lov klarade jag mig när frågorna...

  • Händer det att du känner ångest efter ett impulsköp? (Kan man det?)
  • Önskar du ibland att du tänkte efter mer innan ett köp? (Vad är det för idiot som har konstruerat det här testet egentligen?)

... dök upp, så jag slapp krypa iväg till terapisoffan. Sedan dess gör jag aldrig de där testen i veckotidningar. De är säkert konstruerade av någon sur gammal gubbe som inte har köpt en ny kostym sedan han konfirmerades. Vad f-n vet de om livet?

tisdag 10 februari 2009

Födelsedagspresent


Min lillebror Joakim (Viddes pappa) har skickat mig bilder på sin (senaste) tatuering. Han är oerhört stolt över den. Ni kan se hur den ser ut på bilden här bredvid. (Det är hans överarm, faktiskt. Jag tyckte först det såg ut som ett knä!).

Snygga guldfiskar, sa jag, men Jocke hävdar att det är koi eller nåt liknande. Jag tycker i alla fall att det ser ut som guldfiskar...

Men nu har jag i alla fall kommit på vad jag ska önska mig i födelsedagspresent när jag fyller år om några veckor. Alla har tjatat och frågat vad jag vill ha men jag har inte lyckats komma på något. Men nu slog det mig plötsligt - en ny tatuering, förstås! Inte lika stor som Jockes, utan något lite mer elegant och, framförallt, diskret. Så nu ska jag surfa ut och leta fram något snyggt jag kan ta med mig till tatueraren. Har ni tur kanske ni får se den när den är klar!

... och om ni vill se hur Jocke såg ut innan han började tatuera sig så kommer bild här:

måndag 9 februari 2009

Boktips!

Jaha, vad ska man skriva om, då? Jag har alltid varit oerhört dålig på att skriva och aldrig varit speciellt intresserad av det heller. Jag tror jag är den enda i hela min bekantskapskrets som aldrig har velat bli författare eller journalist eller någon annan sorts skribent. Jag har aldrig haft någon lust att skriva en bok.
Däremot läser jag gärna - i princip vad som helst; romaner, deckare, fackböcker, ex-jobb, tidningar, manualer, baksidan på mjölkpaket - you name it! Alltså är jag naturligtvis väldigt tacksam för de hårt arbetande skribenter som lägger ner sin själ på att skriva så att vi andra får läsa. Om jag ska klaga på något så är det väl att de skriver så förbannat långsamt! När jag har hittat en riktigt bra bok vill jag ju gärna läsa fler av samma författare och när jag lyckligt har satt i mig ett antal volymer av någon favoritförfattare och förhoppningsfullt sträcker mig efter nästa...
- då visar det sig att de har inte skrivit något mer! Så istället får jag antingen sätt mig ner och rulla tummarna i väntan på nästa bok eller också är det bara att ge sig ut i cybervärlden och hoppas att någon, någonstans har ett tips på en bra författare jag har missat (gärna då en som redan skrivit ett tjugotal böcker).

Men nu börjar det ljusna lite :-) Nu har jag fått en egen, oförfalskad, 24-karats författare i bekantskapskretsen - min kompis Anette Kindahl har nämligen fått sin roman Kokongen antagen av Bonniers och så här glad blev hon när hon fick checken:


Nu kommer ju inte den ut förrän nästa år, så skriv upp det så ni inte glömmer det: Kokongen av Anette Kindahl. Den är otroligt bra! Jag kan uttala mig med bestämdhet för jag har redan läst den. Eller åtminstone första utkastet. Anette säger att hon har ändrat på slutet så det ser jag fram emot att bli överraskad av.

Vad handlar den om då? Tja, det är en slags liten släktkrönika där händelser i det förflutna påverkar dagens personer och händelser på ett riktigt spännande sätt. Lite som Barbara Vine, fast på svenska (och inte lika tjock - tack och lov, säger jag som är pendlare och för det mesta läser på tåg och bussar!). Det finns ett mord också, och Herman Göring har en liten biroll - mer kan jag inte avslöja. Köp den, låna den, stjäl den om ni måste, men läs den!

De dåliga nyheterna är, som vanligt, att Anette skriver lika långsamt som alla författare, så nu måste jag sitta och rulla tummarna i väntan på nästa. Tillbaka på ruta ett, alltså…

Nehej, nu har jag inte tid att småprata om litteratur med er längre. Conny klagade på att min blogg såg lite blek ut och att jag borde skaffa lite krusiduller, så nu ska jag leta reda på lite gadgets att smycka med.

söndag 8 februari 2009

Tips och Tricks!

Jag har kommit på en ny kategori, nämligen Tips och Tricks! Här tänkte jag tipsa om lite bra grejer jag har köpt, läst, ätit eller vad som helst som jag vill dela med mig. Det blir inte så mycket tricks, jag kan egentligen inga tricks men det låter bättre än bara Tips! (Det låter lite som om jag tänkte lägga en tjuga på bordet när jag går härifrån!)

Det första jag tänkte tipsa om är min arbetskamrat Coynthas (hädanefter kallad Conny!) blogg. Hon har en trevlig blogg som faktiskt handlar om något, nämligen hur hon lyckades förvandlas från en (visserligen söt och trevlig, men dock) fettbomb till ett slimmat bombnedslag. Läs den och lär! Hon är en inspiration för oss alla, Conny! (Utom mig då förstås, som är o-inspirerbar. Eller rättare sagt, jag är väldigt lätt-inspirerad men det varar inte så länge. Efter ett tag börjar jag bli hungrig och då försvinner inspirationen.)

I alla fall, det fantastiska med Connys mirakulösa viktnedgång (jag tror det är 25 kilo vid det här laget!) är att hon inte har ansträngt sig ett dugg! Hon har stoppat i sig allt hon kommit över: kakor, choklad, feta såser, chips, vin (massor av rödvin, hon är ju trots allt från Mexico!) och hon har inte rört på sig för fem öre! Hon har en vagn hemma som Göran får köra omkring henne i och här på jobbet åker hon omkring i korridorerna på en el-moppe. Och ändå har hon lyckats gå ner över 20 kilo!!!

… Och för er som gick på det, har jag några aktier till salu. Det gäller en diamantgruva på Vikbolandet, garanterad att göra er till miljardärer! Nej, sanningen är att det finns (tyvärr!) bara ett sätt att gå ner i vikt och hålla vikten och det är: rätt kost och motion! Kolla Connys blogg så får ni se att det fungerar - coyntha.wordpress.com

lördag 7 februari 2009

Profil

Sådär, då har man uppdaterat profilen och lagt in en profilbild. Jag vet att den inte är direkt nytagen, men jag har nog inte förändrats så mycket. Det skulle i så fall vara håret, då. Jag menar att jag har hår nu. Det var inte så mycket bevänt med det på den tiden.

Men på tal om bilder så kom jag på en kategori som naturligtvis måste vara med: Vidde! Min lille brorson som fyllde två månader igår och som jag har tusen bilder på redan. Jag kanske skulle kalla kategorin Veckans Vidde eller liknande? Eller också kan jag bara strössla ut lite bilder på Vidde så behöver jag inte skriva så mycket? Jag börjar i alla fall med den här:

Visst är han söt? Nu när jag ser honom samtidigt som min profilbild undrar jag om han inte har fått de där murmeldjurskinderna från mig... Hur som helst så kommer han att bli en stilig kille!

Jaha, då är man bloggare, då?

Hej och välkomna till min egosida!

Jag läser en utbildning på distans från Högskolan i Skövde och vår första uppgift är att starta en blogg.

Eftersom jag aldrig någonsin har haft någon lust att börja blogga, fick jag genast problem med de allra viktigaste frågorna vad ska den heta? och vad ska den handla om? Namnet försökte jag få fram genom att be om förslag från mina arbetskamrater och sedan låta dem rösta fram ett namn men något ljushuvud föreslog "Blondin-Bettan" och nästan alla röstade på det. Jag har aldrig hört något så töntigt! Jag kallas inte ens för Bettan! Men, för att de inte ska bli ledsna, bestämde jag mig för att spinna på samma tråd och då blev det Lisa La Rubia, vilket betyder Blondin-Bettan, fast på spanska (och med lite god vilja!) och alla kan vara nöjda och glada! Fiffigt, va?

Nästa stora problem var naturligtvis vad bloggen ska handla om. Jag försökte komma på något ämne jag vet så mycket om och är så intresserad av att jag kan blogga om det. - Mode? Hm, det vet jag ju en hel del om, förstås, men det verkar ju finnas hur många sådana som helst i omlopp och ärligt talat är de ganska trista. Det är nästan alltid någon vandrande pinne i 17-års åldern som visar upp sig på bild efter bild med fynd från Myrorna och ett och annat njurbälte inhandlat på en shoppingresa till Stockholm. Nej, jag vill vara unik! I och för sig skulle det kanske vara unikt om jag gjorde det... Jag är knappast någon vandrande pinne och det var väääääldigt länge sedan jag var sjutton. Dessutom shoppar jag mest i London... Men nej, inte mode! - Historia? Finns säkert redan. - Teater? - Basket? - Katter? - Tombraider? - Stargate Atlantis? - Rättstavning? Jag har helt enkelt inga specialkunskaper och inga intressen som varar längre än fjorton dar! Men sedan kom jag på ett ämne jag kan utan och innan och som jag dessutom är väldigt passionerat intresserad av - Mig Själv! Så det får bli en egosida istället, helt tillägnat mig själv, mina intressen (sådana de nu är!), mina kläder, mina inköp, mina recept (?!?) och - framförallt - mitt Ego. Så, här är den (tadaa!): Lisa La Rubias Egosida!

Hemma igen

Äntligen hemma! Efter 13 tim 55 min flygning från Santiago till Paris, 5 tim 50 min väntan i Paris, 50 min flygning Paris-Amsterdam, 3 t...