Trots tidvis ösregn blev höstens Östgötadag - som vanligt - lyckad! Efter att ha sammanstrålat i Boxholm inledde vi i Blåvik, där Lilla Glasscaféet t o m hade en egen trubadur.
De hade även en massa nybakade gott men...
...eftersom de tydligen är berömda för sina våfflor, fick det bli en Blåviksvåffla med sylt och grädde. Mums!
Det var fullsatt utanför men det gick bra ändå. Inifrån huset både såg...
...och hörde man trubaduren (i alla fall Linda och jag) så man kunde hänga med i groovet.
Det var väldigt vackert där, så vi tog en promenad ner till vattnet med Rasmus så han kunde dricka lite vatten. Men som ordspråket lyder: "Man kan leda Rasmus till vattnet men man kan inte tvinga honom att dricka". Eller nåt sånt.
Vi hittade även en "Lyxloppis" som var mer som en vanlig loppis.
Och en kyrka som var låst...
...kanske pga dessa märkliga husdjur.
Men den hade fina fönster...
...och en vacker utsikt.
Efter Blåvik lyckades vi hitta till Sommenfisk via smala skogsvägar, trots att täckningen försvann halvvägs dit.
Vi hade med oss regnet, så som tur var kunde man sitta under tak.
Lunchen bestod av deras egenfångade och egenrökta röding. Mycket gott!
Efter några slingriga skogsvägar till kom vi fram till färjan som tog oss till Torpön.
Där fanns Stebbarps gård med många och vackra blommor, svarta tomater...
...hemgjord glass...
...och riktigt te!
Vi tittade in på Missionshuset på vägen därifrån också.
Faktum är att jag shoppade lite den här gången. Linda och jag var så tidiga i Boxholm att vi hann med ett besök på loppisen där innan mötestiden. Jag köpte en spegel, som tyvärr inte passade där jag hade tänkt mig, så den får hänga i badrummet så länge. (Det är alltså inte en inramad tavla av min torktumlare!)
Även fyra teskedar i rätt storlek fanns i Boxholm, resten är från Torpön. Blåbärsglögg och marmelader från Stebbarps gård och honungen från Nockabo Packarp gård via Missionshuset. (Det är mycket som slutar på -arp i dessa trakter...)
En riktig toppendag - som vanligt!
