Det här är beskedet man alltid vill ha efter en mammografi-undersökning!
Det hjälper nog om man är hungrig när man kommer dit. Man ska inte som jag fortfarande vara mätt efter lunchen - men jag lyckade trycka i mig det mesta av min Triangel ändå. Pannkaka, mjölkchoklad, mörk choklad, vit choklad, praliner och glass. Man gick inte hungrig därifrån...
Maria valde "Fettucine"!
Drinkarna (alkoholfria, dock) gick inte heller av för hackor!
Vi satt ute men vill man sitta inne kan man alltid njuta av den Arab Chic:a inredningen... Det blir nog trevligt till vintern.
Faktum är att jag ledde ganska stort ända tills jag lyckades med konststycket att slå ner den absolut omöjliga 10:an och blev tjock. Story of my life...
Det har varit dags för årets Östgöta-turné med avslut i Vadstena och eftersom vi har hållit på med det här i ett antal år, så var det lite svårt att hitta aktiviteter på vägen som vi inte hade gjort redan. Men någon gnuggade geniknölarna och vi inledde med att åka till Lakvik för att åka lite tåg. Det visade sig att det var första dagen på säsongen, så första tågturen var redan fullbokad. Men det fanns ett charmigt gammalt stationshus...
Vi var lagom mätta och belåtna när tåget kom tillbaka från första turen.
Egentligen ska det vara ångloket som kör men eftersom det är så torrt i markerna vågade man inte elda i det så det fick bli dieselloket i stället.
Sen... var det dags för dagens (och i det här fallet, årets hittills) höjdpunkt! Vintersagan av William Shakespeare i Shakespeare-fabriken, strax utanför Vadstena.
Som vanligt en ypperlig upplevelse med utmärkta skådespelarinsatser och snygg iscensättning, även om den kanske inte är min favoritpjäs.
 |
| De ser nästan ut som godis, eller hur! |
Vilken tur att jag börjar känna mig riktigt pigg efter Förkylningen från Helvetet - jag upptäckte nämligen att jag hade nageltid idag.
Jag tog mig dit utan att svimma av och har nu riktigt somriga naglar med Luxio Crush (persika) och Delightful (rosa) i lite ombre på två naglar. Dessutom testar jag matta naglar för första gången på alla fingrar. Snyggt, va!
Under tiden som jag har legat och svävat mellan liv och död (så har det känts i alla fall!), så har jag inte brytt mig så mycket om vad som händer på balkongen. Jag har släpat mig ut dit och skvätt lite vatten här och där men i övrigt inte varit speciellt uppmärksam på om plantorna överhuvudtaget lever.
Men jag minns tydligt att förra veckan fanns det bara gröna - om än stora - chillifrukter på den ena plantan. Jag t o m fotade dem för att skicka till Anneli och visa hur stora mina frukter är. (Hennes är pyttsmå 😈)
Det var satan vad seg den här förkylningen var! Och jag är fortfarande säker på att det är en vanlig förkylning och inte covid-19. Jag har bara de gamla vanliga förkylningssymptomen som ont i halsen, nyser och rinnig och täppt (samtidigt) näsa. Dessutom har jag både smak- och luktsinne kvar, även om nästäppan drar ner det lite. Jag vet att det kan vara covid i alla fall, så jag har naturligtvis satt mig i karantän för säkerhets skull. Tur att man har snälla kompisar som Jeanette som handlade det nödvändigaste åt mig, så jag inte svälter ihjäl...
Och tur även att det finns hemleverans nuförtiden, så att jag ändå kunde få hem de här tuffa, gula bootsen från Bianco via Boozt. De kostade 760kr, nedsatta från 1900kr. Det är inte direkt som att jag tänkte ha dem nu men det kommer en höst och en vinter vartefter - det är jag säker på!
Jag hatar att vara sjuk och är en gnällig sjukling i vanliga fall men det är definitivt ingen hit att vara snorig och nysig mitt i en pandemi i juli när det är över 30 grader ute. Framförallt inte om man bor i min lägenhet.
Eftersom de flesta av mina fönster vetter mot söder och fyra av dem dessutom är takfönster så är det inte bara luften som värmer, utan solen hjälper till också. Jag brukar alltid ha åtminstone några grader varmare inne än ute pga solen.
Det enda sättet att stänga ute värmen är ju att dra för gardiner och mörkläggningsgardiner och stänga alla fönster, vilket för med sig att det inte bara blir ännu varmare utan även mörkt och instängt. Det känns som att bo i en grotta. Eller ett bergsrum.
Men nu har jag ju min lilla Woods:ie, min nya portabla AC, som gör att jag åtminstone kan få ner värmen till under dödliga nivåer. Och för att ingen kyla ska smita ut genom fönstret har jag konstruerat (nåja!) ett skydd med hjälp av sopsäckar och packtejp. Massor av packtejp. Det är inte snyggt men förhoppningsvis funkar det.
Den andra aktiviteten var en segway-tur som ju var utomhus och efter att ha kollat med de andra att de kände sig lugna med att jag var med på den (det var de!) så bestämde jag mig för att i alla fall genomföra den.
Och trevlig var det! Vädret kunde knappast ha varit bättre och det fläktade skönt medan man åkte.
Och medan vi satt där fick vi sällskap av en jättesöt och modig (och tydligen törstig) liten korre, som verkade ha sitt vattenhål där.
Han hade ganska intressant stil när han drack.
Nu hoppas jag bara att mina bihålor klarnar upp lite snart, annars får det väl bli karantän...
Det verkar som om jag genomgår en rosa period för tillfället. När jag ser mig om vad jag har köpt - och velat köpa den senaste tiden så är det en hel del rosa inblandat...
Nåja, kunde Picasso kan väl jag!
Det var så länge sen man var på en tillställning där man fick en goodie-bag att jag nästan hade glömt bort känslan av det. Men att köpa en seasonal box från SkinCity ger lite samma känsla.
Den här gången heter den Seasonal Saviours - The Summer Edition och innehåller en massa godsaker som ger och bevarar fukt, som sig ju bör på sommaren. Den kostade 499kr och är värd 1729kr - härligt!
Och jag älskar ju att testa nya produkter! Förra gången hittade jag två nya favoriter och jag hoppas på samma tur den här gången också.
Den kostade 999kr, nedsatt från 2499kr så det var ett fynd som heter duga! Är den snygg eller är den snygg!
I morse när jag vaknade tänkte jag att det var något speciellt med den här dagen men kunde inte komma på vad. Men så tittade jag ut på balkongen och kom ihåg:
Det är inte utan att man har haft kraftig abstinens efter riktiga, icke-digitala scen-föreställningar de senaste 18 månaderna eller så. Förutom ett tillfälligt avbrott i kultur-celibatet i oktober förra året, så var det första gången sen i mars 2020 som jag fick se en föreställning irl. Jag blev nästan lite tårögd av glädje och passade på att ta en selfie som minne. (Jag börjar bli riktigt haj på det här med selfies, eller hur!)
Inför vårt avdelningsmöte igår blev vi anmodade att skapa en AI-genererad bild som beskriver oss och så var det meningen att vi skulle gissa...
