Visdomsord

Jag hittade denna pärla på Facebook och älskar den! Den ska ramas in och sättas på min dörr på jobbet. (Och på väggen ovanför skärmen)

Saker som ger lugn och/eller energi

Om ni tycker att mitt liv har verkat mycket tråkigare ett tag så är det för att det är så. Nu när jag jobbar heltid igen så gäller det att inte ta ut sig för mycket för då finns det risk för att man rusar in i väggen igen - och det vill man ju inte. Så enligt överenskommelse med företagshälsovården så ska jag nu ett tag begränsa mina fritidsaktiviteter (dvs sånt jag tycker är roligt) till max en gång per vecka. I stället ska jag försöka hitta stunder i vardagen (läs: på jobbet) som ger lugn och/eller energi. Så idag får vi väl räkna bussturen till Linköping för att gå på workshop i Bildspråk som en lugn stund - det finns nämligen ingenting att bli upphetsad över på den sträckan!

Kultur men inte natt

Det blev ingen Kulturnatt för mig i år. Jag orkade inte helt enkelt. Sen jag började jobba heltid igen känns det som om jag är på väg tillbaka till utmattningen igen med stormsteg.

I fredags var jag så trött på jobbet att jag fick avstå från lunch med kollegorna och gå hem och jobba i stället. Men det hjälpte tydligen inte, jag var fortfarande trött när jag vaknade i lördags och det blev inte bättre under dagen. Jag har ju sett fram emot Kulturnatten jättelänge och en sak jag verkligen ville göra var att gå på öppet hus i Swartziska huset, så jag släpade mig dit - det var som att gå i gyttja hela vägen - men efteråt var jag så slut att jag var tvungen att åka hem och lägga mig i soffan resten av dagen och kvällen. Om jag ska beskriva hur det känns när utmattningen drabbar en (förutom förvirringen, glömskan och blackouterna, då) så är det ungefär som när man börjar känna de första symptomen av influensa - man känner sig febrig, tung i kroppen och trött. Inte bästa förutsättningarna för att gå omkring på stan med kompisarna i fem timmar. De hade roligt, däremot - de skickade t o m en bild på hur trevligt de hade. Det var väl snällt! :-)

Men jag får väl vara glad över att jag faktiskt tog mig till Swartziska huset, för det är väl värt ett besök. Hade jag varit piggare hade jag nog uppskattat det mer men jag får hoppas på att de öppnar upp fler gånger.

Det är ju vackert redan utifrån och dagen till ära blev man välkomnad av män i uniform.

Även inne i den pampiga hallen stod en karolin och vaktade.

Det finns så otroligt mycket fint att se därinne, som Sveriges (förmodligen) vackraste kakelugn,

men även andra fina detaljer.

Man fick även gå ut på terassen...

...där man hade en riktigt fin utsikt över Industrilandskapet.

Som sagt, hade jag mått bättre hade jag nog hängt där betydligt längre men jag tog hem en broschyr om Föreningen Gamla Norrköping, som verkar förvalta huset, och det kostar tydligen bara en blygsam hundring per år att bli medlem. Det kan det väl vara värt för att få ett finger med i att bevara ett sådant underbart ställe!

Lördag i Linköping

Idag fanns det hur mycket som helst att välja på i Norrköping - Trädgårdsdags på Färgargården, Lokusloppis på Gamla torget, Roller Derby sur5al med gratis inträde, Peter och Bruno spelade på Brödernas, Arbetets museum startade sin utförsäljning i muséeshoppen och ytterligare några fler roliga aktiviteter som jag redan har glömt bort - och jag hamnade på damfotboll i Linköping!

I och för sig så hade jag nog kunnat klämma in flera om inte alla aktiviteter genom att stressa fram och tillbaka, jag har gjort det förr och skulle nog ha i alla fall försökt för något år sedan (och så gick jag ju in i väggen också!). Men jag är klokare nu, så jag bestämde mig för att låta mig bjudas på damfotbollsmatch LFC-Rosengård i stället. Det var första gången jag har varit på damfotboll och jag måste säga att jag är imponerad. Så skönt att få vara på en fotbollsmatch utan gnäll och protester över varje domslut, utan filmningar, utan drama - bara fotboll! Jag anser det bevisat att tjejer är mycket tuffare än killar. Och eftersom det inte blir långa döende svanen-scener så fort någon halkar i gräset, utan tjejerna bara hoppar upp igen och fortsätter spela, så drog de ju inte ut på tiden med en massa förlängningar som herrmatcher alltid brukar heller.

Det enda som kändes lite märkligt var att det bara fanns en läktare öppen. Tydligen är det så att nu när man byggt en helt ny, fin arena så hyrs den ut per läktare för vad som verkar vara ockerpriser så LFC har bara råd att hyra en läktare. Jag fattar ingenting! Dessutom var det inte LFCs dag idag, heller - de fick dyngstryk av Rosengård med första målet efter bara några minuter och andra målet någon minut senare. Efter det gick det bara utför och matchen slutade 0-3. Nåja, tur att det var ett Linköpingslag som fick stryk!

Innan matchen bestämde vi oss för att ta tillvara det fina vädret genom att fika på trevliga Åbacka café i Tannefors. Det var verkligen mysigt, kändes nästan som att sitta i någons trädgård.

Så det blev varken loppis eller trädgårdsmarknad eller gatukonsert för mig men jorden gick inte under för det. Det känns som om jag börjar lära mig det här med att ta det lugnt nu...

Sjuklig

När man är utbränd är det inte alltid lätt att avgöra vilka symptom som beror på utbrändheten och vilka som beror på annat, t ex en infektion i kroppen. Så när jag igår började känna mig hängig och matt, med huvudvärk och lite trötthet i kroppen, så trodde jag att det kanske berodde på att jag har haft ont i munnen efter min tand gick sönder förra helgen. Man tål ju inte så mycket nuförtiden...

Men idag började jag nysa, näsan är ömsom täppt och ömsom rinner och jag känner mig lite tjock i halsen, så det lutar åt att det nog faktiskt är en förkylning på gång. Så nu är det lugn och ro i soffan som gäller, med en filt över knäna, glass och en kopp te. Hoppas det går över snart!

Arbetstränar...

Nu har jag (hoppas jag) blivit så mycket bättre sen jag gick in i väggen att jag ska börja testa att gå till jobbet och jobba mina 25% där i stället för att jobba hemifrån. Jag ska dessutom försöka jobba mer koncentrerat - 3 timmar och 20 minuter om dagen i tre dagar i stället för 2 timmar/dag. Tanken är att om det känns bra och jag inte får tillbringa övriga fyra dagar i veckan med att ligga utmattad ska vi smyga över till 50% tid på jobbet. Vi håller tummarna för att det funkar!

Och för att jag ska få lugn och ro (och ingen ska hitta mig!) har jag fått ett nytt rum att sitta i och det bästa är nog att det är så underbart tomt och pappersfritt - nästan som en munkcell!

Promenad i parken

När man är utbränd finns det dåliga dagar, lite mindre dåliga dagar och någon gång ibland en ganska bra dag. Varje gång det kommer en ganska bra dag känner jag mig nästan som vanligt igen och då får jag helt plötsligt för mig att det inte är något fel på mig, att jag kanske bara var lite trött och nu är det över och jag kan börja jobba heltid igen nästa vecka - Hurra! Sen nästa morgon vaknar jag och orkar knappt ta mig ur sängen, orkar inte klä på mig, orkar knappt tvätta mig och borsta tänderna och klarar inte ens av att bestämma mig för vad jag ska äta. Jag kan sitta i stort sett hela dagen och tänka "Nej, nu måste jag klä på mig och gå ut och gå lite!" men det blir liksom inte av och sen - helt plötsligt! - är det kväll igen!

Lite mindre dåliga dagar är som ett mellanläge mellan ganska bra och dåliga dagar. Idag har varit en sån dag. Meningen var att jag skulle träna idag men det kunde jag ju glömma med en gång. Varje stund av dagen har varit en kamp för att tvätta mig, att klä på mig, att gå ut och gå lite men jag har i alla fall lyckats både tvätta mig, klä på mig och komma ut och gå!

Vädret har ju knappast hjälpt till, det har duggat i stort sett hela dagen - ett sånt där irriterande duggregn som inte går att skydda sig emot - men det var vackert i parken i alla fall.

Och faktum är att jag piggnade till lite grann efter en stunds promenad och t o m lyckades åstadkomma ett litet konstverk (nåja!) på en parkbänk!

Växande blåmärke

Jag tror jag tog ut mig förra veckan med jobb och tråkiga saker som cykelolycka och roliga saker som loppislunch och Virtual Reality för jag har varit precis slut hela helgen! Det är nog det första jag måste lära mig - att allting jag gör, roligt eller inte, resulterar i utmattning efteråt. I och för sig har det nog inte hjälpt att jag har haft ont i kroppen efter min cykelvurpa. Min läpp värker och kliar (och jag hoppas verkligen att det betyder att den håller på att läka!), jag har haft ont i huvudet, nacken och knäet och mitt blåmärke på låret blir bara större och större.

Så här såg det ut från början:

Och så här ser det ut nu:

Definitivt större, eller hur? Å andra sidan börjar det bli lite gult i kanterna och det brukar väl betyda att det läker, eller? Hoppas det i alla fall!

Olycksfall

Det är uppenbart att jag inte är mig själv just nu. När jag cyklade från gymmet - efter ett tungt och tråkigt pass där ingenting kändes bra - cyklade jag av någon anledning omkull. Allting gick så fort att jag inte riktigt vet vad som hände innan jag slog i gatan med tänderna före. Som tur var stod det ett gäng underbara unga tjejer - fem, sex, sju stycken jag glömde räkna dem - i närheten och de kom rusade och lyfte bort mig och cykeln från gatan, satte mig ner och gav mig näsdukar och vatten att ta bort blodet med. Efter ett tag kände jag mig så pass bra att jag med darrande ben kunde ta mig hemåt. Tur i oturen - eller vad man ska säga - så verkar de flesta skadorna ha uppstått på mig, cykeln verkar i stort sett oskadd!

De värsta skadorna verkar vara i munnen, framtänderna är fortfarande bedövade och verkar åtminstone sitta fast men jag har ett fult jack i läppen:

Ännu värre är det på insidan:

Som synes har jag även slagit bort en flisa på ena framtanden!

Och vartefter chocken i kroppen har släppt så har jag hittat fler skador - ett blåmärke på hakan, en bula under ena ögat, ett stort buligt blåmärke på ena låret, ett svullet knä, lite avskavd hud här och där och ont i ena armbågen. Förhoppningsvis är allt sånt som läker så småningom, däremot är nog mina älskade nya solglasögon förstörda för alltid!

Skrivterapi

Jag har börjat skriva ner hur jag känner mig och vad som händer i huvudet och kroppen, mest för att mitt minne är så dåligt just nu att jag inte kan lita på att komma ihåg det ändå. Inte för att det ska bli en bok eller nåt, utan mer för att jag ska kunna se från dag till dag och vecka till vecka om jag känner mig bättre eller sämre.

Idag har jag börjat jobba lite hemma, två timmar per dag är det meningen att jag ska jobba den här veckan. Det gick sådär - jag fick sån huvudvärk och blev så utmattad av det att jag var tvungen att gå och lägga mig en stund efteråt! Förhoppningsvis blir det bättre imorgon...

Fika

Dagens utflykt gick till Sockerbagarna för lite förmiddagsfika. Det blev bara 20 minuter men det är en början...

Trevligt ställe, förresten, som har riktigt, svart lös-te - plus i kanten!

Parkterapi

Promenader är bra för själen, har jag hört, och bor man nästgårds till en oerhört vacker park ska det väl inte vara så svårt att komma ut och njuta lite av stillheten.

Men det är svårt att bara flanera. Hela tiden skriker hjärnan "Vart ska vi?", "Vi kan väl inte bara vandra planlöst, vi måste ju ha ett mål!", "Varför går vi så sakta?", Vi kommer aldrig fram i den här takten! Snabbare, snabbare!", "Kolla, där går en j-el framför oss, det är inte acceptabelt - gå om genast!" och andra klämkäcka uttryck som jag måste få bort ur huvudet. För meningen var ju faktiskt att det skulle vara rogivande.

Utbränd

Nu är det officiellt, man är utbränd! Efter att min hjärna i princip slutade fungera i måndags är jag nu sjukskriven och ska försöka att inte sjunka ännu djupare, om jag kan. För tillfället är symptomen yrsel, tryck över bröstet, andnöd, huvudvärk, illamående, hjärtklappning, skakningar, en känsla av att det finns en motor inuti kroppen som går hela tiden, ont i nacke/axlar, koncentrationssvårigheter, sömnproblem + några till. Det dyker upp nya symptom hela tiden! Det senaste som dök upp idag är någon slags tick, en darrning under vänster ögonbryn - skitirriterande! Det är sånt som händer, tydligen, när man jobbar under hög stress under flera år utan avbrott. Att det nu har hänt förvånar ingen, t o m på jobbet sade de att "det är ju egentligen konstigt att det inte har hänt tidigare!".

Men det finns ett ljus långt där borta i tunneln. Jag har varit hos företagshälsovården och samtalat med en person som verkar både lyssna och förstå och vi har gjort upp en handlingsplan. Målet är att bli bra och kunna komma tillbaka till jobbet igen så fort det går. Men det är baby steps som gäller. Ett delmål var att jag verkligen skulle komma iväg till den medicinska yogan jag köpte ett 10-kort till för några veckor sedan men som jag inte har haft någon tid för sedan dess.

Just nu är jag på den nivån att jag blir stressad av allt, som att ha en tid inbokad t ex, vilket kanske förklarar varför jag fick en tick under ögonbrynet just idag. Men jag kom iväg i alla fall! Och jag tror nästan att jag lyckades koppla av någon millisekund under en av viloperioderna på passet, så det kanske finns hopp...

Jag såg när jag läste igenom texten ovan att jag hade "tappat bort" flera ord när jag skrev, framförallt prepositioner, jag antar (och hoppas!) att det också är ett symptom på utbrändhet - annars blir jag riktigt orolig!