Påskfika

När jag var barn var Långfredagen verkligen den längsta dagen på hela året - c:a  72 timmar lång. Eller, så kändes det i alla fall. Allting var stängt (utom möjligtvis Akutmottagningen på Lasarettet), inte en människa var utomhus (såvida de inte var på väg till eller från kyrkan) och det var absolut ingenting på radio eller TV annat än gudstjänster och helgmålsbön.

Tur att det är andra tider nu!

Nyöppnade (igår) Tinas bakficka i Knäppingsborg hade öppet och eftersom det faktiskt var en riktig fin vårdag, avslutades dagens promenad där.

 
Det var minsann inte lätt att välja:

 
Men en räkmacka är ju aldrig fel.

 
Miljön var riktigt trevlig också. Hit kan man nog tänka sig att gå fler gånger.

Och lite efterrätt i form av jordgubbs- och vaniljmoussekaka slank också ner. (Inte för att man kände sig speciellt slank efteråt!)

Nu skulle vädret bli sämre resten av påsken om jag har förstått rätt men snart kanske man kan sitta utomhus och fika...

Skymningsmusik

Tyvärr var det lite manfall pga sjukdom på gårdagens 1800 hos oss, så Maria och jag fick hålla ställningarna själva. Vi inledde med lite god gul paprikasoppa och gott bröd.

 
Mätta och belåtna bänkade vi oss för lite fin musik.

 
En ung kvintett från Musethica spelade klarinettkvintetter av Mozart och Brahms. Och jag tycker det var en riktigt bra idé att ha konserten i Bistron, där man kunde njuta av utsikten samtidigt med musiken.  

Under den dryga timme konserten varade kunde man i realtid se hur skymningen föll...

...och föll...

 
...och föll. En riktigt bra inramning till bra musik!

Luxio Marina

 
Nyklippta naglar och ny färg så här till påsk 😊Luxio Marina från kollektionen Paradiso. Nu går vi över till lite mer "våriga" färger...

Clivia-bebis

Det var inte så länge sen jag planterade om min Clivia senast men helt plötsligt upptäckte jag att den hade fått en bebis. Och eftersom Anneli har tjatat om att hon vill ha en Clivia-bebis så fort en dyker upp, så tänkte jag att jag kunde göra en insats.

 
Jag kanske inte skulle ha väntat så länge med att plantera om bebisen. Dels visade den sig vara nästan "fullvuxen" och dels satt den så nära mamma-plantan att de knappt gick att skilja på dem.

 
Lite brutalt våld fick loss dem från varandra och jag hoppas bara nu att båda (eller åtminstone en av dem) överlever. Min gamla mammaplanta har fått ny fin jord i sin kruka...

 
...och "bebisen" (som är nästan lika stor) har fått en tillfällig kruka och ska transporteras till jobbet och dess nya matte imorgon. Förhoppningsvis överlever den transporten också!

Mer väskor

Jag blev så inspirerad av alla fina väskor i lördags, att jag letade fram mina, fina (antagligen 20-tals-) väskor som jag fyndade på loppis för en massa år sedan. Man kanske skulle hänga dem på väggen eller något, så de syns...

 
Dessutom är jag lite sugen på att köpa några väskor iArbetets museums butik. Märket heter Soruka och de är gjorda av gamla skinnbitar och kostar från 579kr. Problemet är bara att alla väskor är unika så det finns så många att välja på! Och inte bara de som finns på bilden. Jag blev upplyst om att det finns många fler varianter i lager. Hjälp!

Lördag i grannkommunen

 
Det var ett tag sen jag spenderade en lördag i Grannkommunen men nu i lördags åkte Annika och jag i alla fall dit, i första hand för att spana in Länsmuséets utställning Carry Me. Om handväskor - är man väsknörd så är man...

Utanför passade vi på att hälsa lite på Gösta.

Utställningen bjöd på en hel del snygga, inte så snygga, praktiska och inte så praktiska väskor. Jag blev lite upphetsad över att få se en Kelly på nära håll. 

Och det här lär väl vara det närmaste jag kommer en Lady Dior utan att råna en bank! (Och Harry hjälper ju inte till ett dugg!)
 

Trots plastigheten tycker jag faktiskt att Twiggy-väskan var riktigt kul.

 
De hade några kläder i utställningen också men inte så många som jag hade önskat. Den här outfiten hade jag velat ta med mig hem om det inte hade varit så mycket vittnen där och min egen väska hade varit större. Tyvärr stod det ingenstans vem som gjort den eller vem som hade burit eller ens vad den var gjord av.

Medan vi ändå var där (och hade betalat 110kr i inträde) passade vi på att gå korridoren fram till den lokalhistoriska utställningen också.

Där fanns bl a stenåldergraven man hittade när man byggde Bergsrondellen. Annika och jag spanade förgäves efter Barnet men kunde inte hitta det.

Efter så mycket kultur måste man givetvis äta och vi bestämde oss för buffé på Cioccolata. Jag vill inte framhålla Grannkommunen på något sätt men vi kom fram till att om det är något vi saknar i vår egen i övrigt perfekta stad, så är det ett matställe som Cioccolata.

Och när man väl är i Grannkommunen måste man ju utöva lite shopping också. Trots goda föresatser (och provande) lyckades jag inte hitta något i klädväg att köpa. Men jag köpte i alla fall lite te - lämpligt nog kallat Vårkänsla - och handkräm från Voluspa (jag hade inte en aning om att det fanns Voluspa handkräm!)

Även om man inte hittade några kläder att köpa så blir man fikasugen av shopping och vi lyckades hitta till Babettes, som faktiskt levde upp till lovorden och reklamen.

Vi hittade ett mysigt hörn att äta våra kanel- och kardemummabullar och dricka vårt te i lagom stora tekoppar.

Och när vi kom ut därifrån för att åka hem till Hemstaden igen, såg vi årets första regnbåge!

En riktigt trevlig lördag, med andra ord!

Rockar sockorna

Idag är det Världsdagen för Downs syndrom och då rockar jag sockorna!

Cykeltur

 
Idag på lunchen när jag skulle till ÖoB för att köpa fler (malsäkra?) plastbackar, bestämde jag mig för att ta ut cykeln för första gången på ett halvår eller så. Jag cyklade väldigt lugnt och stillsamt alla 600 metrarna men OJ, vad det var jobbigt! Jag var helt slut när jag kom fram.Det får nog bli till att leda cykeln nästa gång (storleken jag ville ha var slut, så det blir nog en ny tripp i helgen).

Selmas samlade vrede

 
Selmas samlade vrede. Vilken fantastisk föreställning! Vilken upplevelse med suveräna Görel Crona som Selma Lagerlöf. Riksteatern levererar igen.

Det var fullsmockat och eftersom vi kom lite sent hamnade vi högst upp nedanför ljud- och ljusbåset.

 
Men det gjorde ingenting, för där både såg och hörde man bra. Och på tal om hörde - efter föreställningen frågade Görel Crona om vi överhuvudtaget hade andats under föreställningen. Hon hade inte hört ett ljud från publiken. Det var för att vi hängde vid varenda ord hon sade. Det inte så ofta men blir helt trollbunden av en föreställning.

Före föreställningen var vi och fyllde på med energi på Meze med ... just meze.

Jag var egentligen redan ganska mätt redan efter att ha ätit både tårta och före-påsk-godis på jobbet men är det gott så är det. Och det var det verkligen!

Förhandsvisning

Årets förhandsvisning på teatern har gått av stapeln. Förr i tiden hette det Abonnentkväll och var vid två tillfällen men det verkar inte finnas tillräckligt många abonnenter kvar längre...

Det bjöds på choklad och bubbel...

 
...och man fick två märken att identifiera sig med.

 

När det blev dags för "föreställningen" hittade vi en plats längst bak på första raden, där man såg riktigt bra.

Teaterchefen kom ut på scenen och visade upp sitt Jesus-komplex (hellre det än hans fetisch för skumgummisnoppar!). Det var för att han skulle frälsa oss till abonnenter, tydligen.

De ord som teaterfolk älskar mer än alla andra är "Europa-premiär", tätt följt av "Sverige-premiär" och "Nyskrivet". Alltså bjuds vi nästa säsong på en Europa-premiär i form av musikalen Beetlejuice och inte färre än tre nyskrivna (eller som skrivs nu) pjäser! Jag är alltid skeptisk till nyskrivna eller nästan skrivna föreställningar, eftersom de antingen aldrig blir av eller - om de blir av - alltid är någonstans mellan slätstrukna och urdåliga. Men vi får väl se.

En av de nyskrivna handlar om Zarah Leanders tid i Tyskland och det lät i alla fall som att dramatikern visste vad han pratade om. Vi får hoppas det.

Annars är det väl mest Beetlejuice man får hoppas på. Jag tyckte ju filmen var ganska underhållande, så jag hoppas de lyckas hålla sig i styr med skumgummisnopparna.

 

Den minst nyskrivna pjäsen, Titus Andronicus, har nog kommit med pga av det är en av Shakespeares minst spelade pjäser (ihop med Cymbeline) och vi utlovades hinkvis med blod och elände. (!)

Jag hoppas den i alla fall får kännas igen som Shakespeare och att Beetlejuice och Die Leander håller måttet. De andra två får vi väl se om vi kommer iväg på...

Läkning

Idag är det en och en halv vecka sedan jag stod på öronen (eller, rättare sagt, på hakan) utanför jobbet. Och hakan har läkt riktigt bra! Från blå...

 
...via gul och lila...

 
...till att knappt synas alls. Jag har fortfarande en knöl på hakspetsen men den syns knapps, så det är OK.

Då är det värre med handen. Där går det sakta, sakta. Så här såg den ut strax efter det hände:

 
Och nu ser den ut så här:

Ja, OK - det ser väl lite bättre ut men det sitter väldigt illa till. Jag kommer hela tiden åt den och allt från att stoppa ner en blus i ett par till att tvätta håret gör att jag skrapar emot handflatan.

Hårtvättandet har jag fått lösa med plasthandskar och maskeringstejp.

Enligt 1177 ska det ta ytterligare en och en halv vecka innan jag klarar mig utan den...