Tillbaka till Vildmarken

Jag fick inte nog av spenaten när jag var där för en månad sedan, så igår åkte jag ut i Vildmarken igen - den här gången för att kolla lite närmare och få njuta av vistelsen utan en massa gnälliga (?!)konferensdeltagare i släptåg.

Det var väldigt trevligt ordnat. När vi kom dit blev vi omedelbart matade med godsaker och sedan lastades vi in i en buss med hemlig destination. Givetvis visade det sig att vi skulle någonstans inom djurparken men vi stannade bakom några djurstallar där jag aldrig har varit i alla fall där vi möttes av två djurskötare som ledde oss vidare in i en lång, mörk tunnel... Vad fanns i slutet av den?

Ljuset i slutet av tunneln...

Jo, där fanns Lejonkulan! Och utanför den stod en massa jättesöta kissar och ville ha godis.

Det var häftigt att komma så nära dem. De är verkligen stora när man står på en tasslängds avstånd! (Jag tänkte faktiskt ta min nya zebrafärgade jacka på mig men ändrade mig i sista minuten. Som tur är, antagligen hade någon närsynt djurskötare låst in mig i zebrastallet eller matat lejonen med mig annars!) Jag tog säkert femtio foton på lejonen och en del av dem hade säkert blivit riktigt bra om inte min kamera varit så värdelös. Jag har upptäckt att den inte klarar av saker som rör sig. Och lejon rör sig!

När köttgodiset hade tagit slut och lejonen tröttnat på att titta på konstiga djur i bur, åkte vi vidare och hälsade på delfinerna. Återigen blev det inte så bra bilder, eftersom delfiner också rör sig men en ganska bra närbild blev det i alla fall.

(Den hade nog blivit ännu bättre om inte blixten helt plötsligt utlösts!)

Sedan gick vi vidare, förbi dholarna (eller vad nu dhole kan bli i plural)...

...till Tiger World, där de nyss hade matat djuren så de var totalt ointresserade av oss. Man kan se hur mätta de var på hur den här tigern inte brydde sig om skatorna som åt på samma ben som han.

Sedan var det dags för spa! Senast jag var där hann jag ju inte testa det ordentligt men nu passade jag på!

Den här gången plaskade jag omkring överallt och ägnade en hel del tid med att försöka ta mig runt strömmen, fast motströms. Det är inte så lätt som det låter och jag hoppas på att få känna av lite träningsvärk imorgon. (Jag hade också hoppats på att få loss lite av min fastlåsta rygg men därav blev intet.) Det är ett väldigt trevligt spa och jag kan verkligen rekommendera det. Dessutom är det inte bara för hotellets gäster, utan man kan åka dit för en dag eller bara några timmar också.

Cnema

Äntligen har jag kommit iväg för att titta på Cnema (som tydligen uttalas "cinema", trots stavningen!)! Jag följde med Annika på publikrepresentant-kväll och vi fick både en rundvandring, en god macka och se på en film. Det var väldigt trevligt, så jag anmälde mig naturligtvis direkt till nästa gång!

Under rundvandringen

Jag blev alldeles kär i miljön! Det är oerhört snyggt, både gammalt och modernt på en gång och nästan lite internationellt på något sätt - jag skulle nästan kunna tänka mig att gå dit bara för att få vara där, vare sig det finns någon film att titta på eller inte!

Salong Statisten

I väntan på filmen

Tyvärr måste jag meddela att filmen bara var sådär, trots att det var en fransk film och jag älskar franska filmer i vanliga fall. Den hette Kärlek i Normandie och den stora behållningen var nog att den var (delvis) filmad i oerhört vacker miljö. Den var inte direkt dålig, snarare väldigt ordinär. Men nästa film jag ser där kommer jag säkert att tycka om!

Zebra

Det var ett tag sedan vi hade ett reafynd, märker jag. Och då trodde ni väl direkt att jag legat av mig, tappat stinget, var på dekis, eller hur? Men då trodde ni fel! Jag har bara sparat lite på mina fynd så ni inte blir för bortskämda och tänker pytsa ut dem lite i taget så de varar längre. Dessutom har jag faktiskt legat lite lågt några mån … veckor, jag har sparat mig inför Buenos Aires. Det kan ju hända att de har några roliga fynd där.

I alla fall, här kommer ett litet fynd från i våras/början på sommaren (minns inte riktigt!) som jag nästan hade glömt bort tills jag hittade den i vintergarderoben häromdagen.

En djurisk jacka Minimarket Mini for Many från Zoo Village, har kostat 2495kr - jag betalade 750kr

Den är inte jättevarm, så jag tror den blir lagom snart. Jag ska nog testa den imorgon - kanske!

Farliga förbindelser

Idag skulle jag egentligen lyriskt ha rapporterat från teaterbesöket igår kväll men tyvärr blir det varken lyrik eller foton. Jag kunde t ex ha lagt in en bild på fikat i pausen men på grund av något strul med beställningen fick vi tillbringa halva pausen med att springa omkring och leta efter vårt bord, vilket innebar att vi knappt hann med att fika överhuvudtaget och jag fick springa nerför trappan med tekoppen i handen efter tredje ringningen och trycka den i handen på brandvakten innan vi rusade in i salongen. Jag tuggade fortfarande när ridån gick upp igen. Aldrig förut har jag satt i mig en räkmacka så snabbt!

Och själva pjäsen, då? Alltså, jag hatar att säga det här men den gör sig faktiskt bättre på film! (Inte för att jag minns speciellt mycket av filmen, det var så länge sedan jag såg den!) Den är väldigt pratig (vilket jag inte nödvändigtvis tycker är dåligt – normalt sett älskar jag pratiga pjäser!) och det mesta av pratet dränktes av kören av hostningar från salongen. Jag har nyligen varit förkyld och hostar fortfarande och jag var lite orolig innan att jag skulle få ett hostanfall mitt under föreställningen men jag kan lite förvånat meddela att jag hostade minst av alla. Dessutom försökte jag hålla inne med mina hostningar till något av scenbytena (och de var legio! Scenteknikerna hade nästan lika mycket scentid som skådespelarna och var helt riktigt med i applådtacket efteråt!), medan resten av salongen hostade oupphörligt hela tiden. Jag har all respekt för Marika Strand och har alltid tyckt att hon är oerhört duktig men hon har en alldeles för tunn och flickaktig röst för att klara av att verka stark och ondskefull, för att inte tala om att hävda sig mot en svallvåg av hostningar. Dessutom var det ett misstag att visa henne i (1700-tals)underkläder i slutet – hon såg ut som en näpen liten docka! Jag antar att någon ville visa kontrasten mellan den späda lilla dockan och hennes ondska men det enda som hände var att man ville rusa upp på scenen och krama om henne. Det minns jag absolut inte att man ville göra med Glenn Close i filmen men jag har, som sagt, inte några klara minnen av den.

Hoppsan, det blev visst nästan en recension av det här. Jag hoppas jag inte har förstört för er som inte har sett den än (Marie, Inger, Maria) men å andra sidan är det aldrig fel med lågt ställda förväntningar.

Quiz

Just nu är det inte så roligt att var hemma hos mig, det ser nämligen ut så här:

Mitt så kallade vardagsrum

De håller ju på och gör något med fönstren (och fasaden och taket och...) Därför kastade jag mig över möjligheten att komma hemifrån lite och i stället gå på quiz på Cromwell igår. Inger mailade och frågade om jag kunde hoppa in i deras lag eftersom deras karlar svek till förmån för fotboll (!?) och jag är ju inte den som tackar nej till en chans att få sätta i mig grillspett med extra tsatsiki - ingen tvekan där, alltså!

Eftersom vi bara var tjejer och dessutom bara tre tjejer (till skillnad mot t ex ett annat lag som bestod av sex st män), döpte vi för kvällen om oss till Girl Power och levde nästan omedelbart upp till namnet genom att vinna ett förstapris.

På det hela taget en riktigt lyckad kväll!

Växande jeans

Jag kände att jag behövde ett par nya jeans och fastnade för de här snygga från BZR som fanns på Ellos för 699kr (ord 999kr).

 

Min vana trogen beställde jag hem två storlekar för att kunna jämföra direkt i stället för att försöka byta och upptäcka att den storleken jag skulle ha haft var slut. (Det kan väl tänkas att det har hänt en eller annan gång!).

Och som vanligt velade jag mellan storlekarna – båda satt väldigt bra, den mindre storleken naturligtvis lite tajtare och framförallt lite tajtare i midjan, man kan säga att det blev en liten (!) valk. Nu är det ju så att jag tänkte jag skulle gå ner ett par kilo och jag lutade en hel del åt att köpa den mindre storleken, men å andra sidan behövde jag dem med en gång och ville inte vänta på ett godtyckligt datum längre fram i tiden innan jag kunde ha dem. Jag funderade på att behålla båda två men så billiga var de inte, så efter en noggrann och genomtänkt urvalsprocess (Ole Dole Doff), bestämde jag mig för att behålla den större storleken. Att jag aldrig lär mig!

Jag hade mina nya fina jeans på mig till jobbet idag och praktiskt taget innan jag ens hann fram till jobbet hade de börjat växa! Omkring kl 09:40, när jag var hos Sadist-Fredrik för veckans ryggradsknäckning, hade de i stort sett förvandlats till boyfriend jeans, förutom då att de fortfarande var väldigt tajta från knäna och neråt.

Och nu är det ju för sent att ångra sig och ta den mindre storleken när jag redan har haft de andra en hel dag. Jag ska minsann tvätta dem i 60 grader! Det står på tvättlappen att de krymper 2-5%, så vi får väl hoppas att de ligger i den övre delen av skalan. Dessutom får jag under inga omständigheter gå ner så mycket som ett hekto för då kommer de att bli ännu större.

Missförstå mig rätt nu, jeansen är underbart sköna och snygga och det är absolut inget fel på dem. Det är mig det är fel på, som aldrig lyckas köpa rätt storlek!

Nostalgiskt igen

Jag hinner inte med någonting just nu, så vi får blicka bakåt till min första kamelritt ever (tror jag). Det är nog '85 eller '86 och platsen är Bodrum i Turkiet. På den tiden gick det inga charter dit, ungdomar, så man fick åka buss från Istanbul!

Jaha, det här var väl inget speciellt!

Ouääääh, den rör sig!

Undrar om man törs slappna av lite nu?

Ha, man är ju som född i kamelsadeln!

Modevisning

Nu har det varit lite tråkigt ett tag med förkylning och soffliggeri osv, så då var det extra trevligt att bli inbjuden på modevisning av Systrarna Owens igår. Man fick ta med sig sina väninnor, så jag hade samlat ihop en liten flock. Tyvärr blev flocken lite reducerad i sista minuten p g a att Inger återigen drabbades av sin onda rygg och fick inta viloläge hemma men Maria, Mia, Lena och jag kom i alla fall iväg utan problem.

Här kommer en liten rapport och lite bilder till dig, Inger! Och till er andra också, förstås!

Bacchus hade en liten specialmeny man kunde beställa ifrån, så vi passade naturligtvis på att äta lite gott medan vi ändå var där. (det är nog något decennium sedan jag var där senast!).

Maria och jag valde Toast Skagen till förrätt...

...och kolgrillad oxfilé till varmrätt - vääääldigt gott!

Lena och Mia valde lax till varmrätt. Också gott enligt uppgift.

Och sedan började modevisningen! Det var en hel del som hamnade på önskelistan där...

Den här klänningen var det utlottning på men jag vann naturligtvis inte!

Det var som sagt utlottning av olika produkter också under kvällen men jag vann ju ingenting som vanligt. (Om jag låter bitter, så är det för att jag är det!) Som tur var lyckades Maria vinna en fin bomullssjal, så vårt bord blev i alla fall inte lottlöst!

Maria med sin fina vinst och de glada Systrarna i bakgrunden.

Och så här söt blev hon i den!

Man kunde även köpa vissa produkter till ett reducerat pris och Mia inhandlade ett väldigt snyggt armband, men av någon anledning glömde jag ta kort på det. Jag var nog för avundsjuk...

Inplastad!

Nu har de satt plast för alla fönster hemma hos mig! De håller på och putsar fasaden och jag antar att det är till för att skydda fönstren. Fast de har ju redan hållit på med taket hela sommaren, så fönstren var redan skitigare än de någonsin har varit i alla fall.

För att se det positiva, så kan jag nu springa omkring naken efter duschen hur mycket som helst utan att behöva oroa mig för att orsaka livslångt trauma hos eventuella fönstertittare. Faktum är att jag antagligen skulle kunna ha veritabla orgier i vardagsrummet hela dagarna (om jag bara kunde komma ihåg hur man gjorde!) utan att någon skulle märka något.

Men å andra sidan har jag nu ingen som helst aning om vad det är för väder ute. Dessutom använder de kopiösa mängder vatten när de blästrar (eller vad det nu är de gör), så det rinner längs fönstren och låter som om det spöregnar. Man kan bli lite lurad. Häromdagen hörde jag hur det "regnade" och krängde på mig min nya fina regncape från Dalhalla när jag skulle gå till jobbet och klev till min förvåning ut på gården i strålande solsken! Killarna som håller på och fixar fönstren inåt gården tittade lite förvånat på mig. I morse när jag hörde att det droppade mot fönstret tänkte jag, att "Åh nej, mig lurar ni inte en gång till!" Men då regnade det faktiskt...

Ett litet steg - Den Första Människan På Balkongen!

Igår följde Anette med mig hem efter för att titta på mina gamla mattor som jag har ärvt.

Mattor!

På vägen passade vi naturligtvis på att tränga oss in i min nya lägenhet för att spana lite. Bl a lyckades jag ta mig ut på balkongen och blev därmed den första människan i världen som står på min egen balkong! Jag vet hur det känns nu, Neil! (Byggnadsarbetare och annat löst folk räknas ju naturligtvis inte som människor i det här fallet!)

Balkongen! I bakgrunden ser man det gamla huset, täckt av blått nät.

Men väggar har jag fortfarande inga! Så vi smög iväg och tittade på en annan lägenhet där de hunnit få upp väggar men inte entresolplanet!

Det känns genast mycket större med väggarna uppe!

När jag sett mig mätt på balkongen och väggarna (och innan jag blev utsläpad med våld av byggnadsarbetare som ville sluta arbeta för dagen!), åkte vi ut till Irmeli och åt gott (fast inte enligt Irmeli) och fikade och spelade Pictionary i hennes omsorgsfullt inredda femtiotalsrum.

Soffhelg

Det här är min soffa!

Bortsett från några korta räder mot kylskåpet och en och annan utflykt till badrummet, har större delen av helgen tillbringats just här, om inte direkt i feberfrossa så i alla fall i ganska hängigt tillstånd. Jag har sett hela första säsongen av Murdoch Mysteries och halva andra (åååhhh, det är så bra, så bra!). Jag hade ju tänkt spara dem till långa, mörka höst- och vinterkvällar framöver men jag är rädd att de kommer att ha tagit slut när de långa, mörka kvällarna väl kommer igång ordentligt. Så jag får väl börja om från början med Stargate SG-1 igen. Det kan jag leva med!

Men nu måste jag börja förbereda mig för jobbet imorgon igen. Som vanligt har jag ju inte tid att vara sjuk - massor att göra både på jobbet och utanför - så det gäller att förbereda ordentligt.

Dags igen!

Dags för årets förkylning, då!
Jag har nolltolerans gentemot förkylningar och sjukdomar i allmänhet. Det ingår inte i min självbild att vara sjuk så varje gång jag däckas av något elakt virus blir jag gnälligare än den fjolligaste karl!

Men jag är i alla fall i gott sällskap. Det visade sig att jag var dubbelbokad i kväll - jag hade bestämt att titta på mattor med Anette och samtidigt lovat bort mig till en middag på jobbet. Men det löste sig - båda aktiviteterna är avbokade p g a sjukdom!

Regn, regn, regn

Idag ösregnade det när jag skulle cykla hem från jobbet! Men som tur var hade jag ju med mig min nya fina regn-cape som det står Dalhalla på! 40 spänn. Som hittat!

Dalhalla

Nu i helgen var jag i Dalarna och roade mig! Efter en tre timmars tågresa, där vi stannade vid varenda tall och mjölkpall på vägen, kom vi fram till Borlänge och sedan var det ytterligare en timmes bilresa till målet - Dalhalla! Det var minst sagt mäktigt!

Vi hade väldigt bra platser i mitten på bänk 7!

Temat för kvällen var tydligen F - Falkman, Fång, FORK och Fyrverkeri. Loa Falkman är ju alltid bra, Åsa Fång sjöng oerhört bra och gjorde ett underbart Edith Piaf-medley men den stora överraskningen var den finska a capella-gruppen FORK! Alltså smaka på det. Finsk a capella! Finsk a capella! Hur bra kan det vara egentligen? Men det visade sig vara kanon! Jag hade ingen aning om att man kunde göra så mycket med röster!

Alla i publiken fick var sitt stearinljus att tända under konserten. Vackert!

Fyrverkeriet (till tonerna av temat till Superman!) gick inte heller av för hackor!

Vi bodde fint hos Solveig i Borlänge och idag (söndag) gick vi en sväng för att ta pulsen på stan.

Det var tydligen Barnens dag, som firas ordentligt i Borlänge med musikkårer (jag älskar sån't!) och ett barntåg.

Hela dagen spanade Anette efter alla ligister hon har hört finns i Borlänge. Det närmaste vi hittade var den här lilla knähöga piraten.

Vilken söt liten pirat!

 

Efter en väldigt god lunch på ett vegetariskt café i den lilla hantverksbyn (tre hus) satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt. Det tog fyra timmar!

Och imorgon är det jobb-dag igen!