torsdag 28 januari 2010

Åh, vad jag älskar januari!

Är inte januari en underbar månad! Jag älskar den!
Snö!!! Vadå, snö? Vem bryr sig om den! Jag pratar om att inte kunna gå på stan eller ut på nätet utan att snava över ett reafynd!

Jag har faktiskt shoppat lite mer sedan sist. Jag hittade några fynd på Sid & Sally och jag måste säga att det är ett riktigt bra ställe att beställa ifrån. Det är andra gången jag gör det och jag har blivit väldigt nöjd båda gångerna. Snabb leverans, grejerna ser ut som på bilden och storlekarna stämmer! T o m de italienska (antar jag) skorna som jag med en viss bävan beställde i stl 37 (det är ju min storlek!) visade sig faktiskt vara stl 37 och inte 35, som man kan råka ut för ibland.

Här är mina Sid & Sally-fynd:

Jacka BZR, ett riktigt fynd för 499kr, har kostat 1299

Skor från Via Vai, 769kr, har kostat 1099
(Jag är känner inte till Via Vai som märke men jag är så dålig på skor. Jag köper ju aldrig skor!)

Klänning Mina UK, 499kr, har kostat 999

Igår eftermiddag var jag dessutom tvungen att åka till stan igen efter jobbet, eftersom Conny hade sett mina toppar (den korallfärgade och den vita) som jag köpte på Myself & Friends i måndags och gripits av häftigt habegär till dem. M & F finns inte i Linköping (eller i Åtvidaberg), så jag åkte lydigt ner på stan och köpte dem åt henne. (Nästa gång jag handlar där ska jag köpa två av allt redan från början, en till mig och en åt Conny, så slipper jag åka två gånger.)

I alla fall, när jag kom ut från M&F med Connys toppar, såg jag att de hade halva reapriset på Indiska som ligger mittemot, så jag gick in där och köpte två tekoppar.

Söt tekopp med fat, 59kr för två

Sedan, på vägen hem, passade jag på att gå in på MQ och där hittade jag:

Ormskinnsmönstrad topp från STOCKH LM, 199kr, har kostat 399

Vinröd topp, också den STOCKH LM, 125kr, har kostat 249

Och du okända, som skickar information om Anonyma Köpaholister (Norrköpingsavdelningen) – sluta med det! Jag har redan varit där men de var så oprofessionella att jag slutade gå dit. De påstod t ex att jag behöver terapi men det är ju löjligt!

tisdag 26 januari 2010

Lön = reafynd

Man fick ju lön igår. Och man råkade ju gå in på Myself & Friends (jag blir mer och mer förtjust i den affären!) och man råkade ju hitta lite trevliga saker att köpa.
Som t ex:

En korallfärgad topp från InWear, har kostat 299, nedsatt till 199 och med ytterligare 30% rabatt blev det 139:-

Den passar ju bra till...


Kjol och kort kavaj, också InWear, nedsatt från 699 resp 1299 till 399/699 och sedan med 30% till 279:- resp 489:-


Hittade även en liten vit topp

InWear såklart, kostade 139:- nedsatt från 299
Dessutom blev jag lite förtjust i den här:

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den – det är en slags kofta i någon sorts slinkig rayon (det står Bolero på kvittot men det är den alldeles för lång för!) från Wera och den kostade bara 149,50 (halva reapriset), så jag ska nog hitta något att ha den till.

Jag råkade även springa förbi Sköna Skon och köpte ett par muffsiga vinterkängor i mocka

Jag tror märket är Manna (aldrig hört talas om förut!) och de kostade 395:- nedsatt från 899
Jag hade faktiskt bara 45 minuter på mig att shoppa men jag förvaltade dem väl, om jag får säga det själv!

Outfiten som försvann

Jag hade gjort i ordning en outfit till idag som såg ut så här:


Men när jag kom till jobbet i morse så hade jag glömt ta på mig kavajen och fick gå omkring halvklädd hela dagen. Men visst hade det varit fint?

söndag 24 januari 2010

Festen


Det kan väl knappast ha undgått någon att jag har blivit bjuden på fest för första gången på ungefär ett decennium? En riktig fest, alltså – inte ett utökat samkväm i någons vardagsrum med hemgjorda snittar och en samlings-CD, utan hyrd lokal, catering och ett riktigt band – med andra ord: rubbet!

Festen var en födelsedagsfest för Maria som fyllde eh…..... år. Egentligen fyllde hon i december men av olika skäl bestämde hon sig att ha festen i januari i stället.



Födelsedagsbarnet med dotter



Hon önskade sig inga presenter men vid något tillfälle i somras frågade hon lite försynt mig och Anette om vi kunde göra praliner till hennes födelsedag och jag, som aldrig lär mig hålla käft, svarade glatt ”Ja visst, självklart!”. Jag hoppas Anette förlåter mig så småningom.


Marias fina display med våra praliner


Men, tillbaka till festen. Det bjöds på god mat, väldigt god mat, faktiskt!




...och som nämnts tidigare: ett levande band. Det var lite spännande eftersom Maria hade bokat dem utan att någonsin ha hört dem och det vet vi ju hur det kan bli, eller hur...! Men, ingen anledning till oro, de var ett riktigt fynd och spelade en massa bra soul-, funk- och diskolåtar.



De kallar sig ”Mr Spruce” av någon anledning som bara de själva vet om, men de var faktiskt otroligt bra i alla fall!

Det dansades en hel del:







Och nästan hela Hjärngänget var där:




Och för er som har oroat er för hur jag skulle klara av att gå, och framförallt dansa, i mina nya stövletter kan jag meddela att ni kan dra en lättnadens suck nu. Klokt nog drack jag vin till maten och sedan gick det hur bra som helst att dansa!



OBS! Kvällens outfit!


Så nu vet jag hur jag ska göra om jag vill ha mina skor till jobbet hädanefter – det är bara att grunda med ett par glas vin till frukost!

fredag 22 januari 2010

Vildanden

Det kändes som att det var dags för lite kultur igen och följaktligen har jag varit och sett Vildanden nu ikväll. Jag måste erkänna att jag är oerhört svag för Ibsen och alltid har högt ställda förväntningar när jag ska iväg och man blir definitivt inte besviken på den här uppsättningen - den var oerhört bra! Jag lyckades hålla mig vaken hela tiden trots att det är fredag...
Väl påpälsade kulturknuttar.

Dessutom passade jag på att ”testa” en ny outfit som jag slängde ihop i sista minuten. Den fick godkänt av både Anette och Annika.
Men nu får det räcka med finkultur för idag. Nu ska jag nog spela lite Tombraider Underworld innan jag går och lägger mig, så det blir lagom balans i tillvaron.

Natti!

torsdag 21 januari 2010

Strump-feber

Det krävs en nästan övermänsklig förmåga till självbehärskning att gå i närheten av affärer just nu och jag är ju inte direkt berömd för min självbehärskning.

Idag efter jobbet skulle jag bara ta en snabb sväng till Twilfit och köpa ett par snygga strumpbyxor till festen på lördag. Jag har bestämt mig (tror jag!) att jag trots allt ska ha mina nya stövletter på mig och tänkte att om jag har ett par snygga strumpbyxor till, så kanske folk inte tänker ”Åh, så hon uppför sig!”, när jag ligger utspridd på golvet efter att ha försökt dansa i dem, utan istället tänker ”Åh, vilka snygga strumpbyxor!”. (”Åh, vilka snygga skor!” går också bra!)

Men, för att återgå till Twilfit, så kom jag aldrig dit. Jag upptäckte att man har börjat med ”halva reapriset” över hela stan och jag kan inte rå för det – jag dras som en mal till ljuset till röda lappar och ”halva reapriset” är rena sirensången!

Först drogs jag in på Myself & Friends och köpte en halsduk.
Den skulle ha kostat 99:- men de hade knackat ner den ytterligare 30% (och jag protesterade inte!).

(Eftersom det var första affären jag var inne i, hade jag fortfarande ett nanogram självbehärskning kvar så jag köpte inte en InWear-top för 129:- men jag känner att jag antagligen kommer att gå dit och köpa den imorgon eller på lördag.)

Sedan drogs jag av Kraften (rea-kraften, ni vet. The Force!) in på Lindex, där man körde ”köp två, betala för en”, så då var jag liksom tvungen att köpa två par over knee-strumpor.

49,50 för båda.

Till slut kom jag till Åhléns och där hittade jag likadana dunsockar, eller vad de heter – de ser ut så här:

som jag köpte till julklappslotteriet i julas, i hopp om att jag skulle vinna dem själv (men det gjorde ju Sandras mamma i stället!). Då - före jul - kostade de 135:- om jag inte minns fel men nu kostade de halva priset av 67:50 och då kunde jag ju bara inte motstå det!

Jag hittade även två par strumpbyxor för halva reapriset (förstås!)

75:- för båda.

OCH dessutom hittade jag till slut ett par strumpbyxor som jag tänkte ha på lördag, men dem får ni se en annan gång. De var inte ens på rea...

På tal om strumpor, förresten, så hade vi en smärre kris här i veckan när jag trodde att jag hade tappat bort en av mina försvarsmaktens-grå-ylleknästrumpor-med-gul-rand som är så bra att ha nu när det är kallt, men det löste sig – den låg på golvet under bänken i omklädningsrummet på jobbet. Puuuh, det var nära!

lördag 16 januari 2010

Mellanakt

Eftersom det inte har hänt något roligt eller intressant att rapportera om på sista tiden, tänkte jag underhålla (?!) er med lite diversesvammel i stället. Det var länge sedan jag förevisade mina outfits bl a, så här får ni en resumé av den senaste tiden.







Jag känner att jag inte riktigt når upp till min önskade standard i mina outfits när det är så kallt - för tillfället är det viktigare att hålla sig varm än att blända omgivningen! (Vi gamlingar fryser ju så lätt!)

Och då kom jag osökt in på ett köp jag gjorde i mellandagarna! Det var inte på rea och det gick nästan omärkt förbi, det är först på senare tid jag har upptäckt vilket fynd det faktiskt var.

Eftersom jag tillbringade nästan hela julhelgen med att skrapa is och snö från bilrutorna, upptäckte jag att, trots att jag hade tjocka, ordentliga handskar, alltid frös om fingrarna och framförallt om lillfingrarna. Så jag rusade in i någon affär (jag tror det var Accent) och köpte lite hastigt de här tumvantarna för 99 spänn!



Jag är så oerhört nöjd med dem så det är inte klokt! Jag fryser inte ett dugg om händerna längre! Visserligen är det praktiskt taget omöjligt att göra någonting med dem på sig, man blir väldigt fumlig och klumpig men det problemet har jag löst väldigt fiffigt om jag får säga det själv. Jag har nämligen ett par (ganska) tunna skinnhandskar inuti vantarna, så när jag ska slå portkoder, plocka upp busskortet ur fickan, knäppa eller knäppa upp knappar, ta fram plånboken ur väskan osv osv, då tar jag bara ut handen med skinnhandsken på ur vanten och kan då utföra nästan alla finmotoriska små finesser utan att behöva vara helt barhänt! Är inte det det fiffigaste, är det inte det, va, va?

tisdag 12 januari 2010

Skor

Jag vet inte om ni minns att jag berättade att jag har köpt ett par nya skor/stövletter som inte var på rea (och jag törs fortfarande inte berätta vad de kostade!). I alla fall, så var det de här:


Jag har haft dem med mig till jobbet några gånger för att – ja, inte gå in dem direkt eftersom det är så mjukt skinn att det känns som att ha tjocka strumpor på sig (med 9 cm klack, då!), men för att jag ska få träna på att gå i dem. Faktum är att nästan alla (tjejer!) på jobbet har lagt märke till mina skor och komplimenterat dem, vilket fascinerar mig lite för jag lägger nästan aldrig märke till skor. Jag har faktiskt en teori om den saken: När de ser mig mödosamt stappla mig fram genom att stödja mig mot väggarna, så tittar de automatisk ner mot mina fötter för att se om jag är gipsad från knäskålen och neråt och då ser de (och förstår!) – ”Åh, nya skor! Så snygga!”

Jag hade ju tänkt ha dem på mig på festen jag ska på nästa lördag men så pratade jag med Maria (vars fest det är) och hon sade att det skulle bli dans. Dans!!! Jag kan ju knappt stå i dem utan att hålla mig i någonstans, så hur i hela friden ska jag kunna dansa i dem?!!! Jag får nog tänka om där. Jag kanske skulle ta mina nya Reebok i stället ;-) Nej, jag blir nog tvungen att köpa ett par nya skor! Jag såg just ett par riktigt snygga på Sid & Sally – hmmmm!

fredag 8 januari 2010

Kattliv

Det har varit mycket katter i mitt liv på sistone. Först var det morfars Missan som var och hälsade på några veckor när morfar var bortrest. Och hon är en riktigt snäll och trevlig liten katt.


Missan

I jul- och nyårshelgen var det Asterix som behövde tröst och kel (och lite mat!) efter att hans husse gick bort och innan han kunde flytta in till sin nya familj i stan. Asterix är också en väldigt försynt och vänlig liten kattpojke.
Asterix

Sedan en vecka har det varit Agusts tur att åtnjuta gästfriheten på Kattpensionat LaRubia, eftersom hans mattar åkt iväg till Tunisien för att roa sig. Agust har också alltid varit en blyg och belevad gentlekatt (ärligt talat en riktig mes!), men på ålderns dar har han börjat förvandlas till en grinig gammal kattgubbe! Han är stingslig, sur och snarstucken. Med jämna mellanrum har jag lust att bara öppna fönstret och kasta ut honom. Som när han:
  • högljutt kräver att få godsaker i samma ögonblick som jag kommer innanför dörren efter en hård dags administrerande för att tjäna ihop pengar till kattsand och mjölklinser med kattmynta. (Han har ett speciellt hotfullt och utdraget jamande för sådana tillfällen, som låter som ”Maaaaaaaaaaaaat!”)
  • brottas en hel natt med mitt huvud för att få ner det från huvudkudden som han anser är hans plats.
  • blir ursinnig för att han vill kela och man måste röra på sig (för att man har kramp i kattstrykararmen t ex) och säger ”fräs, fräs, fräs, fräs, fräääääääääääääässssssssssss!)

Djävuls-Agust

Men så ibland är han faktiskt så himla söt! Som när han:

  • lägger ifrån sig ”Yo, bitch! Jag vill kela!”-attityden och verkligen är på riktigt kelhumör och kryper upp i famnen på en och bara gosar.
  • glömmer att han är en gammal, sofistikerad kattherre och börjar leka som en liten kattunge.
  • rullar ihop sig till en liten boll i lådan som jag gjort i ordning till honom vid elementet i hallen.
Söt-Agust

Men nog är nog! Jag vill ha min värdighet, mitt liv och min kudde tillbaka. Hans mattar kommer och hämtar honom imorgon. Undrar hur dags de kommer? Det är bäst att gå upp tidigt och packa ner hans leksaker och kattgodis och sätta sig innanför dörren och vänta...

Bästa ursäkten?

Jag får ofta höra saker som ”Åh, jag önskar jag kunde komma igång och träna lite mer men jag hinner ju inte! Jag har ju inte tiiiiiid! Förresten, såg du Lurk söker fru/Ensam mormor söker/Ilskna kockdjäveln/Hollywoodfjollor/Hjälp, jag gör bort mig i japansk TV (eller vad de nu heter!) igår?”. Då svarar jag alltid ”Nej, jag var och tränade.” (Fast det är ju lite ljug förstås - i själva verket läste jag antagligen en bok eller spelade dataspel.)

Men idag på Campushallen hörde jag nog den bästa ”Jag har inte kunnat träna för att”-ursäkten på ett bra tag. När jag kom in i omklädningsrummet efter att ha gjort mig förtjänt av fredagsglassen, var det två tjejer (damer? tanter?) där och den ena säger till den andra: ”Jag har inte kunnat träna sedan det blev minusgrader. Jag kommer inte in i bilen för låsen har frusit och min träningsväska ligger i bilen!

Jag ska spara den till något tillfälle när jag behöver en långsökt ursäkt. (”Jag kan tyvärr inte komma till jobbet på ett par veckor. Billåsen är frusna och jag har alla mina kläder i bilen. Ni vill väl ändå inte att jag ska komma naken till jobbet?!”)

tisdag 5 januari 2010

Nytt år, nya fynd!

Igår kväll läste jag ut en bok och upptäckte till min fasa att jag inte hade någon ny bok att börja på, så i morse bestämde jag mig för att gå ut i fimbulvintern och köpa en ny. Eftersom jag tänkte ligga lågt med shoppandet några dagar hade jag planerat det noga; en rask promenad ner till stan, en blitz-räd mot Anderssons bokhandel och en rask promenad hem.

Döm då om min förvåning när jag helt plötsligt upptäckte att jag befann mig inne på MQ, med en massa kläder i famnen, på väg till provrummet med bestämda steg! När jag ändå var där så var det lika bra att prova lite, så det blev några fynd.


Vit blus från Esprit, 149:- (halva priset)


Svart sammetskjol, Paris, Kate & I, 199:- och Blus från STOCKH LM, 199:- (båda halva priset)

Både den vita Esprit-blusen och den svarta sammetskjolen ledde till en stunds vånda där i provhytten. Jag hade ju (som vanligt!) tagit med mig flera storlekar in, i det här fallet både 40 och 42 och när jag provade båda plaggen i 40 visade det sig att de satt perfekt! Förr om åren hade jag raskt gått ut och köpt 38 i båda, fast övertygad om att jag snart skulle gå ner en storlek, men... Den här gången bestämde jag mig, efter en ångestladdad överläggning med mig själv, att faktiskt köpa 42:orna! ”För att de kändes lite bekvämare”! (!?!) Så blev det! Och nu är det officiellt: Jag är gammal!!!

lördag 2 januari 2010

Nyårslöften

Det känns så konstigt! Det är den 2 januari och jag är inte i London!!! Undrar när det hände senast – tio år sedan? Jag borde springa omkring i Bicester Village och på Bond Street och slita ut mitt Visa-kort som vanligt, men i stället har jag varit på Vikbolandet hela dagen och rensat i pappas hus.

Huset på vintern

Huset på sommaren

När Jocke och Sandra skulle åka ut och hämta Asterix (som nu alltså ska inleda en karriär som innekatt i stan), bestämde vi oss även för att hämta lite grejer som kan vara begärliga för inbrottstjuvar. Jag tog med mig TV:n och skulle ha tagit med mig kameran också om vi bara hade hittat den.

Asterix

Eftersom jag alltså inte befinner mig i London och gör av med pengar, betyder det att jag har haft gott om tid att fundera över mina nyårslöften. Jag har ställt samman en liten lista:

Nyårslöften 2010

  • Jag ska inte köpa några nya träningskläder i år (naturligtvis med undantag av om jag råkar hitta något riktigt billigt och snyggt på någon av Casalls utförsäljningar!)
  • Jag ska rensa i garderoben och den här gången ska varenda plagg som inte ingår i en outfit obönhörligen kastas ut!
  • Jag ska måla om i sovrummet i år, om jag så ska stå och måla hela nästa nyårsafton (det finns en viss risk för det!)
  • Jag ska titta mer på TV så jag hänger med i snacket i fikarummet på jobbet! Fjorton avsnitt av Project Runway per år gör det knappt befogat att betala TV-avgiften. (Och nu har jag ju faktiskt en stor, fin platt-TV!)

  • Jag ska spela Tombraider Underworld! (Hittills har Lara och jag inte haft någon som helst kvalitetstid ihop!)

och sist men icke minst:

  • Jag ska köpa massor av nya, snygga kläder (och skor! och annat!)!

Så... det var mina nyårslöften för det nya året. Och jag ska verkligen anstränga mig för att infria dem!

Skymningsmusik

Tyvärr var det lite manfall pga sjukdom på gårdagens 1800 hos oss, så Maria och jag fick hålla ställningarna själva. Vi inledde med lite god...