Englandsturné

Jaha, då var man tillbaka hemmavid efter en lång och innehållsrik resa i södra England. Enligt mätaren på bilen har vi åkt 70-80 mil (svenska mil, alltså!) och det känns verkligen.

Vår fina bil

Eftersom det inte fanns några möjligheter att uppdatera under tiden vi reste omkring – de enda internetkaféer som fanns bestod bara av datorer med internetuppkopplingar där det inte gick att ladda upp bilder och framförallt där det inte gick att få fram å, ä och ö – och eftersom det har hänt så mycket och vi har sett så mycket, så har jag bestämt mig för att skriva om resan lite i omgångar och lägga ut det vartefter jag har skrivit färdigt en del. Annars skulle det bli alldeles för mycket att både läsa och skriva och med tanke på alla bilder skulle ett inlägg inte ens få plats på en sida. Jag tänkte mig att göra ett inlägg för varje dag och ni får läsa så mycket ni orkar, om ni orkar.

Så vi börjar med Första dagen – torsdag – när vi anlände så sent att vi inte hann mycket mer än att kvittera ut bilen och ta oss till Holiday Inn Stanstead Express, där vi övernattade innan vi påbörjade den riktiga resan.

Vår bil visade sig vara en stor och rymlig jeepliknande historia och Marie praktiskt taget hjulade runt på parkeringen av glädje när hon upptäckte det (bilmänniskor är så konstiga!). Observera hur ren och fin den var när vi började vår resa. Den var inte lika blänkande när vi lämnade tillbaka den.

(Och OBS! Det är visserligen mina bilder, tagna med min kamera, så med lite tur är det inte många bilder på mig men när det är det och om ni tycker att jag är lite konstigt klädd, så har ni alldeles rätt. På sådana här resor packar jag alltid ner kläder ur Reservgarderoben, dvs kläder som för det mesta tynar bort i glömska i källaren och på vinden och bara plockas fram för tjänstgöring när jag ska göra saker som måla om hemma, ge mig ut i skogen och plocka svamp och... – ja, resa omkring. Jag vill inte höra kommentarer som ”Hur f-n såg du ut på er resa, egentligen?”. Det är medvetet!)

Fortsättning följer...

Borta!

Bara ett par korta ord, eftersom jag inte kan hitta ett vettigt internetkafe som kan ladda upp bilder och som klara av de tre sista symbolerna i svenskan (fiffig omskrivning, va?)

B la detta kommer jag att skriva om efter jag kommit hem:
Jane Austen
Jane Austen
Jane Austen
Avebury Circle
Bath
Stonehenge
Jane Austen
Lacock
och lite mer...

Jag har just tagit ett snabbt varv genom lägenheten med dammsugaren. Det blev ett snabbt varv eftersom jag inte hinner mycket mer. Egentligen skulle jag har varit ledig hela denna vecka och nästa men eftersom jag började på ett nytt jobb förra måndagen kändes det lite konstigt att jobba en vecka och sedan vara ledig två. Och eftersom jag är bortrest både kommande helg och nästa lär lägenheten se ut som ett katastrofområde innan jag hinner städa igen. Jag kan i alla fall glädja mig åt att mina fönster i vardagsrummet är rena, tack vare tjejerna på Karlshovs hemservice!

Nu åker vi snart. Om jag hittar någon dator medan jag är borta kanske jag skriver ett litet inlägg, annars hörs vi om någon vecka eller så!

Tradera

Det är ju så att jag har upptäckt Tradera! Eller återupptäckt Tradera, ska jag väl säga, eftersom mina inloggningsuppgifter visade sig vara från 2001! (Det tog ett tag att komma ihåg lösenordet jag hade då!)

Men, i alla fall, nu när jag har återupptäckt det har jag även återupptäckt hur roligt det är. Egentligen gick jag in där för någon månad sedan för att söka efter något – jag har glömt vad – som jag visserligen inte hittade men jag hittade en hel del annat i stället. Jag hade många lyckliga stunder med mina budgivningar innan jag däckades av min förkylning och jag tänker snart komma igång med det igen. Hittills har jag bl a köpt en jättesöt vas...

Den kostade 149+37

...och en trevlig liten skinnväska...

121+40

(Nu börjar jag snart faktiskt fundera på om jag inte har alla svarta väskor jag behöver. Jag får välja en annan färg nästa gång!)

...och idag fick jag hem mina fina Whyredboots.

510+47

Dessutom har jag faktiskt fått ett omdöme av en av säljarna: Jag är en ”mycket trevlig köpare som rekommenderas varmt” - det ni!

Nu ska jag ju snart åka bort någon vecka men när jag kommit hem ska jag nog börja leka på Tradera på allvar.

Vi får se om jag t o m uppgraderar mig till säljare någon gång i framtiden (till Myrornas och Erikshjälpens stora förlust) men än så länge nöjer jag mig att köpa.

Och – jag har just fått mail från Auktionsverket att de också har börjat med webbauktioner. Jag får nog gå ner på halvtid!

Valmakt!

I morse var jag och utövade min medborgerliga makt (naturligtvis iförd mina nya örhängen!). Jag hängde väl inte direkt på låset på vallokalen kl 8 men jag var där ganska tidigt. Det är lite speciellt att rösta på valdagen, tycker jag, och jag gillar att bli antastad av de olika partiernas representanter som vill ge mig sina valsedlar när man är på väg in i vallokalen. Jag tar emot alla valsedlar jag blir erbjuden och sedan går jag och plockar till mig dem som jag inte har fått ur stället inne i vallokalen innan jag går bakom skynket för att stoppa ner de rätta valsedlarna i kuverten. Inte för att det är speciellt hemligt med hur jag röstar utan för att det är så man ska göra!

Tyvärr visade det sig, när jag följde den snitslade banan till vallokalen, att det bara var en partirepresentant (Vänsterpartiets) som var morgonpigg nog att vara på plats när jag kom, så jag fick plocka ur alla de andras valsedlar ur stället alldeles själv. (Dålig stil, tycker jag!)

Det är viktigt att rösta! Annars har man ju absolut ingen rätt att gnälla under fyra års tid om det skulle visa sig att "fel" parti (block) vann och kan inte klappa sig på ryggen och känna sig duktig om "rätt" sida vinner.

Så nu är det bara att sätta sig ner och vänta på valresultatet! (Jag orkar inte sitta uppe under valvakan. Jag nöjer mig med att få höra det till leda på radion i morgon bitti!) Skönt att det snart är över för den här gången. Jag tror inte jag hade stått ut med att höra mer tjafs och valfläsk från samtliga politiker. Tack och lov att det är fyra år kvar till nästa val!

Dold förmögenhet?

Idag när jag var på stan hade jag med mig en liten påse med byrålådsguld (ni vet, gamla vigselringar och armband m m man ärvt under åren och som man aldrig skulle komma på tanken att använda). Jag har sett annonserna nu en längre tid att guldpriset är rekordhögt och att man kan byta ut sitt gamla guld mot pengar och alltså tog jag med mig lite blandade smycken till Guldkompaniet.

Det visade sig vara en hel del pengar som bara låg och tog upp plats i byrålådan. Jag fick 8300kr i kontanter och så passade jag på att skaffa mig ett par nya örhängen också. Dem tänkte jag ha på festen ikväll. Vad tycker ni? Fina, va?
Förutom örhängena hade jag inte ett dugg med mig hem från stan (jag lovar!). Jag hann helt enkelt inte handla någonting. Däremot åkte Vidde och jag rulltrappa 29 gånger. I sträck. Det var jättekul! Tyckte Vidde.

På vägen hem från jobbet...

Det har inte blivit så mycket uppdaterat på senaste tiden med förkylningar och nytt jobb osv, så jag bjuder på en stämningsfylld bild på hur det brukar se ut när jag traskar hem från bussen om dagarna ... i regnet! (och oftast utan paraply)

Bara så ni vet...

Heartstone

Nu har jag läst igenom boken en första gång och tänkte dela med mig av mina intryck.

På det hela taget tyckte jag att den var bra. Spännande förstås och inte ett dugg förutsägbar när det gäller. Jag avskyr när man räknar ut allting långt före huvudpersonerna och sedan får sitta och reta sig på att de är så korkade resten av boken. Men inte här, jag blev i alla fall lite överraskad och det är alltid roligt. Som vanligt är det väldigt lätt att dras med i berättelsen, en anledning till att jag gillar de här böckerna. (I och för sig gjorde jag misstaget att läsa en Dan Brown för inte så länge sedan och efter det framstår Kalle Anka-pocket som Litteratur med stort L!)

Några små klagomål har har jag dock och ett av dem gäller det jag var mest rädd för, nämligen upprepningen. Man tycker ju Matthew borde ha lärt sig vid det här laget att inte bara rusa in och försätta sig i farliga situationer och hans legendariska envishet börjar mer ta formen av besatthet. Ibland påminner han nästan lite om Den Korkade Blondinen Med De Stora Brösten i min ungdoms skräckfilmer – hon som aldrig lär sig att inte gå ner i den mörka källaren bara för att hon hör konstiga ljud där nerifrån.

En annan sak är att jag alltid har tyckt att han gör sig bäst i London och nu är han återigen ute och reser, den här gången till, bland annat, Portsmouth. På något sätt känns det lite spretigare så fort han lämnar London. I både Revelation och, framförallt, Dark Fire känner man verkligen att man är med och klafsar genom Londons gator med honom och man praktiskt taget känner lukterna men i både Sovereign och Heartstone känns det lite splittrat. Det kanske är själva resandet jag har problem med, jag tyckte Dissolution var ganska väl sammanhållen men där är han i och för sig på samma plats hela tiden, även om det inte är London. I Heartstone hattar han tyvärr fram och tillbaka som en flipperkula.

Dessutom börjar jag bli hjärtligt trött på sir Richard Rich! Han dyker upp som gubben i lådan stup i kvarten och det är uppenbart att han kommer att fortsätta att göra det så länge serien fortsätter. Han är dessutom så endimensionell att det nästan blir löjligt! Jag hade hoppats på att han skulle bli avrättad snart men enligt Wikipedia överlever han Henry med över tjugo år.

Det är ingen liten tunn volym, precis! Den går lös på 634 sidor och är alltså nästan hundra sidor tjockare än Revelation. Ingenting för en pendlare, alltså. Och det är inte att rekommendera att försöka läsa den i badkaret! Fortsätter de i den här stilen - att varje ny bok måste vara tjockare än den senaste - får de nog montera på hjul och ett utdragbart handtag på nästa.

Men har man bara starka armar och är geografiskt outtröttlig, så är den verkligen att rekommendera!