Augustisnö

Näst sista Riksteaterföreställningen för året var Augustisnö, som utlovades vara "en sylvass satir om klass, klimat och samtidens längtan efter paketerade berättelser i exportvänligt format. Med träffsäker humor och dråpligheter blottar den också djupare lager av makt, representation och globala orättvisor – sammanvävda i en berättelse där inget längre känns glasklart, varken i manuset eller verkligheten". 

I väntan på föreställningen gick Marie och jag och fikade på Espresso House...

 
...där jag hade bestämt mig för att beställa "något litet" men det fanns tydligen bara jättemackor (och jättekoppar med te).

 
Medan vi fikade pratade vi om hur vi aldrig har blivit besvikna på någon av Riksteaterns föreställningar.

Men tyvärr måste jag säga att vi alla blev besvikna på den här föreställningen. Någon sylvass satir var det inte och humorn var knappast träffsäker. Så det var tur att den bara var en timme och tio minuter - mycket mer vet jag inte om jag hade velat se. Hade det varit en paus hade jag nog gått hem då...

Jag förpassar minnet av den här föreställningen till kategorin "undantaget som bekräftar regeln"och har mer hopp om nästa föreställning i december!

Kärlek, hämnd och mord

  
Tänk att lilla, lummiga Strömsholmen har varit platsen för en förödande syra-attack! Och att det begicks ett brutalt dubbelmord i kvarteret Dalkarlen! Och en massa annat intressant som vi fick veta av min arbetskamrat Johanna på hennes true crime-vandring från Saltängsbron till fängelset idag.

  
Vandringen tog en och en halv timme (faktiskt lite mer för vi ställde så många frågor) men kändes ändå alldeles för kort. Hoppas att Johanna har planer på en uppföljande vandring. För som jag förstår det finns det mycket material att hitta historier på.

Lite fika på Café Täppan efter vandringen satt inte heller fel men som vanligt var jag säker på att jag fotade men det finns ingen bild på det...

Inspirerat

Jag lyckades faktiskt hitta en "gammal" färg som på något sätt har gått obemärkt förbi tidigare, nämligen den snygga Inspire. Lite lagom höstig utan att vara alltför orange, utan lite mer åt Halloween-hållet. Det passar ju utmärkt den här tiden på året!  

Outfits v25-42

Eftersom det börjar bli lite kyligare - det har faktiskt varit handskar på några tidiga mornar - så får det bli både inne- och ute-outfits numera. (När jag kommer ihåg att fota ute-outfitsen, alltså!)

Det verkar också som att jag snittar tre kjol-outfits per vecka och det får man väl vara nöjd med... 

Lida i Mjölby

  
Av okända skäl bestämde tydligen Riksteatern att vi inte skulle få se Lida här i Norrköping men däremot skulle Mjölby få den. Så vår lokala förening chartrade en buss, så att vi skulle få åka dit och se den.

Riksteater-ledningen kan aldrig ha varit i Mjölby, för Mjölby Kulturscen är en synnerligen dålig lokal för kammarspel - vilket ju Lida är. Den är avlång med scenen på ena kortsidan och utformad mer som en skol-aula med otroligt rymliga bänkrader, vilket innebär att man måste sitta på de fyra raderna närmast scenen för att kunna se några ansiktsuttryck eller minspel. Den hade passat bättre för t ex en musikal.

  
Men vi var ändå vid gott mod när vi bänkade oss och såg fram emot att få se pjäsen.

  
I pausen visade det sig att det inte fanns någon paus-förtäring att få överhuvudtaget, förutom vatten! Som tur är hade jag varit lite framsynt och tagit med mig en banan och en macka men jag hade ju förväntat mig att de åtminstone skulle kunna erbjuda te eller kaffe - men icke!

Ännu värre var det att upptäcka att hela Mjölby Kulturscen med 420 platser bara hade tre dam-, tre herr- och en handikapptoalett. Köerna till damtoaletten tog, inte helt oväntat, upp halva foajén - både före och efter föreställningen och i pausen. När andra akten började efter pausen stod det fortfarande 10-15 personer i toa-kön...

  
Själva föreställningen var otroligt bra med suveräna skådespelare, framförallt Maria Kulle var riktigt kuslig. Nästan lika läskig som Kathy Bates i filmen.

Nu är det bara två föreställningar av Riksteatern kvar innan jul och som tur är så spelas nästa kammarspel på Stadsteatern!

Afternoon Tea i Mem

 
Det är Afternoon Tea som gäller för mig den här hösten. Den andra i ordningen gick av stapeln på Kanalmagsinet i Mem. 

Det var Maria, Anette och jag och det hela inleddes med ett glas bubbel. 

  
Man grundade lite med en väldigt god jordärtskockssoppa.

  
Sen var det dags att slå sig lös på teet. Kopparna var som vanligt inte tillräckligt stora för min smak men ändå större än de fjuttiga kaffekoppar man kan få på vissa ställen. Och det var riktigt löste som gällde!

  
Tre sorters öppna snittar och scones följde.

  
En liten mini-ostbricka och ett urval mycket goda små bakverk avslutade det hela. Man blev behagligt mätt och belåten.

  
Men en liten promenad efter maten sitter ju aldrig fel. Och framförallt inte när vädret var så underbart höst-vackert!

Sen var det dags att åka hem och ladda för nästa aktivitet den här dagen...

Vattengympa igen

  
Förra veckan bestämde jag mig för att hoppa över vattengympan eftersom jag kom direkt från trerätters-lunch på restaurangskolan och jag kände att jag antagligen skulle sjunka som en sten. Men idag var det business as usual!

Jag passade på att kolla hur lång tid det tog för mig att gå till Badcenter från jobbet. Det tog 24 minuter i ganska lugn takt. 

Och nu återstår att se om jag får träningsvärk den här gången också! 

Dimmigt värre

Så här dimmigt var det i morse när jag vaknade! Man ser inte ens Saltängsbron, för att inte tala om Inre hamnen.

Men hur det än är så gillar jag min utsikt, så det så!