Englandsturné, del 6 – Återtåget!

Efter alla ursöta små byar och städer vi har sett (Bath icke att förglömma) var faktiskt Oxford lite av en besvikelse. Inte speciellt vackert förutom några hundra kvadratmeter precis i mitten, i övrigt som vilken engelsk stad som helst. Vi hade inte speciellt mycket tid på oss heller. Vi gick en tvåtimmarsrundtur – under vilka två timmar vi rörde oss cirka hundra meter – med den tydligen obligatoriske åttioårige guiden, bl a besökte vi Jesus College, som var väldigt vackert.

Det jag tyckte var mest intressant var ingången till personaltoaletterna på Bodleian.

Faktum är att vi lyckades hitta en svag, men dock länk mellan Oxford och Jane Austen! Hon lär ha gått i skola här en kort tid och hennes pappa och några bröder studerade här.

Sedan var det bara att kasta sig iväg till bilen och åka i två timmar på tråkiga motorvägar tillbaka till Stansted.

Vi slarvade bort Anette vid kontrollen på Stansted eftersom hon hade en nyinköpt honungsburk i handbagaget som hon trodde var tom men som visade sig innehålla – tro det eller ej – honung. Som tur var hittade vi henne vid gaten efter några timmar. (Anette tror att våra ”kusiner” i yttre rymden kan ta över våra hjärnor kosmiskt via mobiltelefonen. Jag tror i alla fall att det är så eftersom jag inte kan komma på någon annan anledning till varför hon aldrig har mobilen på så man kan nå henne och berätta var man är vid sådana här tillfällen.)

Efter det – Skavsta...

...och sedan hem för att mötas av en mystisk översvämning i köket!

”Hemkomsten är resans belöning”, sa Anette när vi satt i bilen på väg mot Stansted. Vi vet inte vem som sade det (förutom Anette) men det måste har varit en klok människa. Hur roligt det än har varit och hur mycket vi än har sett och gjort, så är ändå det bästa att komma hem igen. Trots mystiska översvämningar i köket!

Och det var slutet på den resan!