Jag trodde att man skulle känna av att all vanmakt och förtvivlan sen 1790-talet skulle sitta kvar i väggarna men framförallt hade jag förväntat mig att det skulle kännas mer instängt och mörkt men det påminde mer om DeGeer-gymnasiet på 80-talet, faktiskt.
OK, det fanns väl ingen vaktkur på DeGeer (vad jag minns) och gallerdörren känner jag inte igen därifrån heller men stengolvet och ljudet av steg mot det, för att inte tala om den lite mustiga lukten, är exakt likadana!
Ett riktigt fint litet kapell hade också.
Och naturligtvis passade jag på att titta på utställningen Cell - elva (eller var det tolv?) konstnärer som presenterade en installation i var sin gammal fängelsecell. Installationerna var av - ska vi kalla det varierande förståendegrad - men jag gillade cellen med vägg"konsten" och cellen med den mufsiga mattan på väggen och "gardinerna" bäst.
Om jag nu ska fortsätta med jämförelserna med Livet Utanför, så påminde själva cellavdelningen en hel del om huset vi satt i på jobbet förut.
Vissa fångar hade skaplig utsikt i alla fall.
Man fick även, till min stora förtjusning, gå omkring inne på området också så jag passade på. Jag blev förvånad både över att det är så himla stort och att det faktiskt är så nära till Åbackarna. När jag gick omkring där kunde jag höra hur en grupp hurtbullar sprang omkring på andra sidan Strömmen, det måste ha hörts lika bra för fångarna som var ute - lite som att vara mitt inne i en park.
Den gamla fängelsedirektörsvillan, det var nog längesen någon bodde där.
Nu ska det bli väldigt spännande att få se vad som kommer att hända med området. Bostäder, det vet jag - men hur kommer det att se ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar