onsdag 19 oktober 2016

Promenad i parken

När man är utbränd finns det dåliga dagar, lite mindre dåliga dagar och någon gång ibland en ganska bra dag. Varje gång det kommer en ganska bra dag känner jag mig nästan som vanligt igen och då får jag helt plötsligt för mig att det inte är något fel på mig, att jag kanske bara var lite trött och nu är det över och jag kan börja jobba heltid igen nästa vecka - Hurra! Sen nästa morgon vaknar jag och orkar knappt ta mig ur sängen, orkar inte klä på mig, orkar knappt tvätta mig och borsta tänderna och klarar inte ens av att bestämma mig för vad jag ska äta. Jag kan sitta i stort sett hela dagen och tänka "Nej, nu måste jag klä på mig och gå ut och gå lite!" men det blir liksom inte av och sen - helt plötsligt! - är det kväll igen!

Lite mindre dåliga dagar är som ett mellanläge mellan ganska bra och dåliga dagar. Idag har varit en sån dag. Meningen var att jag skulle träna idag men det kunde jag ju glömma med en gång. Varje stund av dagen har varit en kamp för att tvätta mig, att klä på mig, att gå ut och gå lite men jag har i alla fall lyckats både tvätta mig, klä på mig och komma ut och gå!

Vädret har ju knappast hjälpt till, det har duggat i stort sett hela dagen - ett sånt där irriterande duggregn som inte går att skydda sig emot - men det var vackert i parken i alla fall.


Och faktum är att jag piggnade till lite grann efter en stunds promenad och t o m lyckades åstadkomma ett litet konstverk (nåja!) på en parkbänk!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Påskfika

När jag var barn var Långfredagen verkligen den längsta dagen på hela året - c:a  72 timmar lång. Eller, så kändes det i alla fall. Allting ...