Aj ajjjj

Jag börjar se ett mönster i det här nu! För fyra år sedan när jag var på väg hem från Istanbul (efter att ha firat min "27-årsdag" där) så minns jag att jag tänkte "Jag har inte gjort av med så mycket pengar på resan som jag hade planerat, så jag har lite över. Då kan jag kanske unna mig något när jag kommer hem!". Genast började min kindtand värka och jag fick spendera nästan en hel månad (för att inte tala om alla mina överpengar och lite till!) med att springa till tandläkaren för att få den lagad (rotfylld) efter att inflammationerna lagt sig.

Förra veckan kom återbäringen och då tänkte jag "Åh, så trevligt med lite pengar! Då kanske jag kan unna mig något trevligt" Så i lördags kväll gick helt plötsligt samma tand sönder och en del av den ramlade ut. Och nej, jag bet inte av den! För det första åt jag inte ens när den gick sönder och för det andra så var det en bit av insidan på tanden som ramlade bort. Själva tanden gör inget ont men det blev en skarp kant som gnider mot tungan hela tiden, så det har blivit ett sår där och det gör ont! Det känns ungefär som att ha ett rakblad inne i munnen...

Jag har lyckats få en akuttid till tandläkaren idag kl 14, så vi får hoppas att de åtminstone kan fila ner tanden så jag kan äta och prata igen. Men helst vill jag nog dra ut den. Eftersom det är samma tand som krånglar hela tiden är jag trött på att lägga ner en massa pengar på den - för att inte tala om hur ont det gör!

Det verkar också som om det som utlöser varje tand-kris är orden "unna mig", så jag ska undvika just det uttrycket i framtiden.