Oliven som kom igen

Då - bladlös, grå och trist.

I början av sommaren så bestämde jag mig för att mitt gamla olivträd skulle få en sista sommar på balkongen och sen skulle jag låta det självdö (= frysa ihjäl i vinter - om det blir minusgrader) för jag var säker på att det var döende - det såg ju så anskrämligt ut.

Alltså har det fått stå i ett hörn mer eller mindre helt utan uppmärksamhet, i ur och skur (OK, kanske inte så mycket skur, då!) och det verkar ha stormtrivts. Nu ser det friskare, buskigare och grönare ut än på mycket länge och jag börjar vackla i mina planer om att låta den dö.

Nu - grön och buskig!

Problemet är ju att jag redan har köpt en ersättare, så nu har jag två stycken - det var aldrig riktigt meningen. Men jag lär nog aldrig klara av att låta det gamla trädet dö, så de får väl komma in båda två när det börjar bli för kallt för dem att stå ute. Vi får väl trängs lite...

Men på tal om det nya olivträdet, så verkar det också ha trivts riktigt bra i sommar. Det är buskigt och fint och dessutom börjar den bära frukt.

Inte tillräckligt för att jag ska kunna pressa min egna olivolja, kanske, men ändå. Jag kanske kan bjuda på egenodlade oliver när jag har gäster! 😉