onsdag 21 september 2022
En brillsnoks bekännelser
Nu, när man har varit brillsnok i snart tre månader, tycker jag väl att det på det stora hela har gått riktigt bra. De första veckorna hade jag vissa problem med avståndsbedömningen i trappor och när man skulle gå upp på eller ner från trottoarer osv men jag tror jag har vant mig hyfsat med sånt. Numera är det största problemet att jag tycker jag ser mycket sämre utan glasögon. T ex klarar jag knappt av att sätta maskara på fransarna på morgnarna eftersom jag inte ser vad jag gör. När jag har tagit några tag med maskaraborsten och sätter på mig glasögonen igen brukar jag se ut som en femåring som har hittat mammas maskara och "sminkat" sig. Många gånger får jag ta bort allt och börja om igen. Jag får fundera på om jag ska börja med fransförlängning igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Augustibalkong
Eftersom jag har varit febrig och smittsam har jag hållit mig inomhus den senaste veckan. All kontakt med världen utanför lägenheten har s...

-
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha...
-
Nytt år = fest (åtminstone ibland). Vi begav oss av till Skedet i snögloppet och svidade om till festblåsorna i vår lilla air'b'n...
-
Första allsvenska derbyt på trettio år! Klart man var där! Tillsammans med över15000 andra! För mig var det första gången på berget, på Aplä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar