Extas

 
Maria och jag bytte biljetter med varandra till sista (för mig i alla fall!) abonnemangsföreställningen Extas, så jag kom iväg igår istället för nästa vecka. Det kändes lite konstigt att gå på teater mitt på dagen (kl 16) en söndag men jag antar att man kan vänja sig vid sånt också.

Själva föreställningen var ett nuförtiden ganska så vanligt argument mot abonnemang = den hade inte mycket som talade för sig. Pjäsförfattaren verkar aspirera på att bli Lars Noréns arvtagare utan att ha någon som helst känsla för dramaturgi.

Den gav upphov till en massa frågor: Vad var den egentligen meningen att handla om? Eller, rättare sagt, vad var meningen med pjäsen överhuvudtaget? Varför kände någon ett behov av att skriva den? Vem tyckte det var en bra idé att sätta upp den? 

Den beskrevs som en dramakomedi men var varken dramatisk eller komisk på något sätt. Vissa stunder under föreställningen tänkte jag faktiskt "Undrar om det inte är meningen att det här ska vara roligt?". Men det var det inte så jag kan ha fel.

Jag kan bara komma på två positiva saker att säga om den:

1. Vid några tillfällen var ljuseffekterna faktiskt ganska snygga.

2. Det här är sista tråk-pjäsen jag måste pina mig igenom pga att jag har ett abonnemang.

Nästa säsong bestämmer jag själv vad jag ska se!