Åtvidaberg

I min serie ”Reseberättelser från Östergötland” har vi nu kommit fram till Åtvidaberg. Jag fick en inbjudan dit av Conny som ville visa mig varför hon flyttade från en storstad i Mexico till en byhåla på Slätta. För att komma till Åtvidaberg från LaRubiatown tar man först pendeln till Linköping och därifrån tar man Kustpilen till Åtvidaberg. Kustpilen är inställd så man får ta en buss i stället.

Bussen går längs en 70-väg som kantas på båda sidor av en massa fält och … sådant där stort, grönt - vad heter det nu igen? … S- nånting… Skog!!! Just det, skog är det ju!

Till slut kommer man fram till Åtvidaberg...

… och det är inte alls som Finspång! Det är bara grovt förtal.

Conny kom och hämtade mig på stationen och det första vi gjorde var att åka till charmiga Sundelius konditori i downtown Åtvid för att fika.

När vi var mätta och belåtna åkte vi ner till sjön (Bysjön) och gick ombord på musikbåten E/S Vågspelet för en liten tur. (Varför den heter ”musikbåten” är ett mysterium, det var inte tillstymmelse till musik på den!). Vädret var knappast samarbetsvilligt men det regnade åtminstone inte. Däremot blåste det en hel del!

Vi blev avsläppta vid Solkanonen, där vi hade fria aktiviteter i 12 minuter tills det var dags att ladda kanonen. Jag passade på att posera lite och Conny dök ner i blåbärsriset.

Tyvärr var solen på sitt surmulnaste humör och kanonmästaren fick fuska med en solsticka - men small gjorde det!

Sjön suger ju och efter båtturen åkte vi hem till Connys trevliga hus för att inta förstärkningskost i form av pastasallad. Älsklingen (Connys) råkade komma hem från att ha slagit runt i Helsingfors med dottern samtidigt, så han fick också mat och sedan följde han med oss på eftermiddagsetappen på rundturen.

Vi åkte och tittade på Gamla kyrkan (oerhört vacker!) och Stora kyrkan (sådär!), kastade en blick på Bruksgatan (väldigt charmigt!) och åkte ut till Adelsnäs och spankulerade omkring där en stund.

Sedan var det dags för mig att ta tåget (inställt! blev buss i stället.) hem och förbereda mig för sista (snyft!) avsnittet av Morden i Midsomer.

Jag gillade Åtvidaberg - det var som sagt ingen Finspångskänsla över det alls. Jag kanske åker dit igen, jag var välkommen sa Conny. Gästfria typer, de där Åtvidabergarna!