Frihet

Äntligen har jag fått komma tillbaka till civilisationen (som vi känner den) efter min förvisning till Landet! Jag är fri!!! (Och för er som undrar: jag hittade dem!) Nu ska jag återta mitt liv och jag tror jag ska börja med ett låååångt stretchpass för att dra ut ryggmusklerna efter allt böjande och vridande i trånga utrymmen.

Jag kunde förstås inte låta bli att släpa hem ytterligare några ”var i hela friden ska jag göra av de här?”-saker, i det här fallet tre gamla strykjärn:

Jag kunde bara inte låta bli!

Jag har förresten ett nytt ”Ni kommer aldrig att tro det här”-moment att dela med mig av: jag såg nämligen Eurovisionsschlagerfinalen i lördags! Eller såg och såg – jag hade tv:n på medan jag vaxade benen. Jag brukar inte vaxa benen själv så det tog i princip två timmar att få bort (nästan) allt hår.

Jag vet att de är vita! Nästa steg är att spraya de kritvita med min nyinköpta brun-utan-sol.

Nej, ni ser inte dubbelt, de hade något specialerbjudande på Kicks – två för en – och ni vet ju hur jag reagerar på röda lappar. Men oroa er inte, varenda droppe lär nog gå åt för att få färg på mina ben!

Men åter till Eurovisionen – jag har egentligen ingenting att säga om den men jag tyckte faktiskt att Tyskland var bäst! Det är åtminstone den enda låt jag kommer ihåg – jag är så för-... benat trött på alla dessa satans ballader! För att inte tala om den uuuuurtråkiga röstningsdelen! Jag har förresten ett dröm-scenario när det gäller den – en scen som jag vill se innan jag dör. (Jag kanske redan har berättat om den?) Det är i alla fall när Cypern dramatiskt säger ”... and the twelve points goes to... (de har alltid en konstpaus här – förmodligen för ”spänningens” skull), då vill jag att en programledare med lite ryggrad snabbt klipper in och säger ”Oh, let me guess – Greece?” (Detsamma gäller tvärtom, givetvis!) Om vi ska följa statistiken så lär 2017 bli nästa gång jag ser ESC-finalen nästa gång – då hoppas jag på lite mindre politiskt korrekta programledare.