Englandsturné, del 5 – Äntligen Chawton!

Det är varje rättrogen Austenits plikt att åtminstone en gång i livet vallfärda till Chawton Cottage och nu var vi äntligen på väg!

Efter en stunds irrande omkring på näpna små gröna tunnelvägar, kom vi till slut till Alton, där vi åt frukost på ett mysigt kafé. Jag klämde in lite shopping medan vi väntade på att det skulle bli dags att åka till Chawton. Jag köpte lite blandade skärp och halsdukar på New Look – väldigt billigt!

Det här skärpet köpte jag för £2 och fick beröm för det redan en halvtimme senare när vi betalade inträde till Chawton Cottage.

Äntligen! (OBS! Skärpet!)

Vi spenderade ett par lyckliga timmar i huset och i trädgården, för att inte tala om ett stort antal pund i giftshoppen (dock inga fler Mr Darcy-nyckelringar) innan vi ansåg att vi fått tillräckligt stor dos av Jane Austen. Dvs tills Anette och jag hade fått tillräckligt stor dos. Jag måste säga att Marie – som inte är på långa vägar lika Austeniserad som vi – visade ett oändligt tålamod med våra hänryckningar och våra plötsliga infall att åka tio mil extra bara för att titta på en sten som Jane eventuellt en gång hade vilat sig mot! För naturligtvis - när vi lämnade Chawton – tyckte vi att det var värt besväret att åka en extra sväng till Steventon för att se kyrkan där Jane Austen döptes och hennes pappa var kyrkoherde.

Vägen till Steventon var extra pittoresk.

Kyrkan var tyvärr stängd men omgivningen var vacker.

Efter Steventon åkte vi till Whitchurch och åt lunch men eftersom de inte tog kort var jag tvungen att hämta ut pengar ur bankomaten för Hobbitar.

Vi lyckades utveckla en förkärlek för vita hästar inkarvade i sluttningar under resan, så det var tur att vi inte var så långt från Uffington, där Ur-vita hästen finns!

Tyvärr lade sig dimman som en våt filt över landskapet, så vi lyckades aldrig få se den på avstånd men vi traskade 800 meter uppför sluttningen och tittade på den på nära håll.

Sedan traskade vi ner igen och åkte till Oxford.

Vi lyckades hitta ett ledigt rum på The Holly Bush på gångavstånd från centrum. (Som vanligt lyckades vi med konststycket att missa en Quiz Night – de skulle ha en kvällen efter!)

Det står Bed & Breakfast men vi fick ingen breakfast. (Faktum är att vi inte lyckades hitta ett enda ställe på hela resan där frukost ingick, med undantag för första natten.)

Det var inte direkt 5-stjärnigt men det var billigt! Fönstret högst upp var vårt rum.

På kvällen gick vi till Brasserie Gerard och åt och drack gott!

Fortsättning följer...