Det var ju tur att solen tittade fram så jag inte frös ihjäl när jag gick iväg för att äta lunch med Annika.
Och säga vad man vill om snö och kyla men det är förb-at vackert!
En helt vanlig torsdag i mitt liv. Efter ett möte på förmiddagen, så var det dags för lunchmöte med facket (ST). Jag hade hoppats på att ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar