Rökiga myter

Idag är det ett år sedan min senaste cigarett! Ett år sedan jag vägde 20 kilo mindre än idag!

Och då passar det ju bra att – så här med facit i hand – ta upp och avfärda några vanliga myter som har med rökstopp (eller rökuppehåll som jag föredrar att kalla det) att göra.

Myt 1: Man går egentligen inte upp i vikt när man slutar röka, det bara verkar så för att man börjar äta så mycket mer!

Sanningen: Jävla skitsnack! Man kan leva på luft och vatten och ändå gå upp två kilo i veckan! Jag, t ex, tränade varje dag i sex veckor i somras samtidigt som jag vägde och mätte varenda matbit som jag stoppade i mig och lyckades ändå gå upp två kilo! Nuförtiden finns det även forskning som bevisar att man går upp i vikt när man slutar röka och det bästa är att forskningen egentligen var menad att bevisa motsatsen. Forskarna uppgavs vara ”förvånade” över resultatet.

Myt 2: Man blir så frisk och börjar må så bra!

Sanningen: Glöm det! Såvida inte sömnproblem, illamående, svettningar, yrsel, huvudvärk och konstant skrällhosta räknas som friskhetstecken, förstås! Jag har nog aldrig varit med om ett år jag har mått så allmänt dåligt. För att inte tala om att man får ont i ryggen och knäna och fötterna men det kan ju i och för sig bero på att får en hel del massa nya kilon att släpa på.

Myt 3: Man får tillbaka luktsinnet! Helt plötsligt upptäcker man nya, underbara dofter man knappt visste fanns!

Sanningen: Tja, i och för sig så kan det kanske stämma – jag vet inte. Jag kanske också skulle ha luktsinne som en Retriever om det inte vore för att jag har varit totalt täppt i näsan och bihålorna det senaste året eller så! Å andra sidan känner jag lukten av en tänd cigarett på tre kilometers håll i frånvind (det luktar så gott!) och det gjorde jag aldrig förut.

Myt 4: Det är den första veckan som är värst. Man glömmer snart att man har rökt och efter ett år räknas man som icke-rökare!

Sanningen: Åh så bra, då kan man ju börja fest-röka igen, då – eller? Och glömmer…? Jag glömmer aldrig! Efter ett år drömmer jag fortfarande underbara drömmar om cigaretter och att jag röker.  (Det är min version av våt dröm!) För att inte tala om att jag fortfarande inte kan se någon stå och röka utan att vilja brotta ner dem och slita cigaretterna ur händerna/munnen på dem och dra ett låååååångt, djupt, härligt bloss men visst, vi kan väl säga att jag är icke-rökare då. På samma sätt som en alkoholist som varit nykter ett år inte är alkoholist längre!

Sedan finns det ju de som hävdar att humöret inte förändras till det sämre heller men sådana jävla idioter fattar ju ingenting! Nej, nu har jag inte tid med det här längre – allt detta prat om rökning och cigaretter har gjort mig röksugen, så nu måste jag gå och dunka huvudet i väggen tills det går över!