Brel möter Piaf

Veckans andra kulturevenemang utspelade sig i Louis De Geer där Brel mötte Piaf i en fantastiskt bra föreställning! Jag medger att jag är bättre på Piaf än Brel (man har väl sett filmen ;-)) och de sångerna känner man väl igen men jag blev lite förvånad över att jag tyckte att även Brels musik lät bekant för det mesta.

Men trots att jag vet att vi har Sveriges (om inte världens?) bästa symfoniorkester här i stan, så måste jag nog säga att varken Brel eller Piaf behöver den sortens uppbackning. Emellanåt var det lite svårt att höra sången för att musiken var så stark och de finaste ögonblicken var nog när det bara var några få instrument som ackompanjerade, som i Brels Fernand med bara piano, bas, trumma, violin? och till sist en ensam trumpet - mysrysfaktor = 110!

Däremot klarade inte stackars Mia av att resa sig ur influensadimmorna och följa med som det var tänkt, så hennes syster fick hoppa in och njuta av föreställningen (och pausmackan) i stället!

Även miljön inne i konserthuset är något att njuta av, tycker jag!