Musik och politik

Det här var nog första gången jag har varit på en pianokonsert med polisbevakning!

Man möttes av både poliser och vakter på väg in till konserten. Inte en demonstrant i sikte, däremot!

Andra konserten på vårt abonnemang visade sig vara (bl a) Beethovens pianokonsert nr 4 med den ukrainsk-amerikanska pianisten Valentina Lisitsa.

Nu måste jag ju erkänna att jag aldrig hade hört talas om henne förut men nu, efter att hon har fått enorm publicitet och reklam värd hundratusentals kronor - inte minst i NT , som bl a vägrade att recensera hennes konsert, har jag förstått att hon har kontroversiella politiska åsikter (Putin-vänlig, om jag har förstått saken rätt) och att detta enligt vissa gör att man inte kan lyssna på henne när hon spelar piano.

Alla verkar inte hålla med för konserthallen var knökfull och t o m jag med mina klena musikaliska kunskaper insåg ganska så snart att hon faktiskt spelar piano bättre än de flesta. Under applådtacket blev Lisitsa tydligen så upprymd att hon satte sig ner och spelade ett extranummer (Vi vet inte riktigt vad det var men vi enades om att det lät ryskt) som var fullständigt magiskt. Efter det blev Brahms Symfoni nr 2 ett rent antiklimax.

Och vad gäller politiken så ser jag faktiskt fram emot att slippa allt om fotbolls-VM i NT när det går i Ryssland 2018. Inte nog med att Putin borde vara Putin-vänlig så det förslår, att VM2018 överhuvudtaget går i Ryssland är ju nästan säkert resultatet av mutor och bestickning. Men sport och politik går kanske an bättre...?