Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
tisdag 25 juli 2017
Barndomsminne
Det blev även lite kultur idag (eftersom det var tisdag ;-)). Den här gången blev det på hemmaplan - Konstmuséet, som hade tre utställningar på gång: Periferin i centrum I - Smycken, Gåvan och Lars-Olov Loeld. Ingen av dem var speciellt upphetsande, faktiskt, men i de permanenta samlingarna hittade jag min barndoms favorittavla, Det sjungande trädet:
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Och varje gång jag ser den hör jag sången Det gåtfulla folket i huvudet. Och vice versa. Är den inte alldeles, alldeles underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Spirit
Jag kanske ska lägga till en punkt till min nyårslöfteslista, nämligen att jag ska fortsätta bryta mig ut ur min bekvämlighetszon. Att våg...
-
Varning för äckliga bilder! Nu har jag testat KRY för första gången och jag måste säga att det gick över förväntan! Anledningen till detta s... -
Jag lyckades ju köpa en jättestor smörgåstårta till i fredags och det blev en hel del över. Så nu har jag ätit smörgåstårta till frukos... -
Jag tror jag tog ut mig förra veckan med jobb och tråkiga saker som cykelolycka och roliga saker som loppislunch och Virtual Reality för jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar