Igår kväll när jag skulle vattna mina balkongblommor höll jag på att få hjärtsnörp när en slända (?) började surra bland mina pelargoner (fjolligt stadsbarn som man är).
Den ramlade ner när jag försökte vattna just den pelargonen och surrade omkring en stund på ett (enligt mig - återigen: stadsbarn!) läskigt sätt innan den slog sig till ro på mitt planteringsbord en stund och sen flög iväg.
Så här efteråt, när hjärtat slutat bulta, kan jag väl erkänna att den faktiskt var riktigt vacker med sina skira vingar och vad som nästan såg ut som ädelstenar på ryggen. Men jag föredrar nog att den håller sig borta från min balkong och mina pelargoner hädanefter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Augustibalkong
Eftersom jag har varit febrig och smittsam har jag hållit mig inomhus den senaste veckan. All kontakt med världen utanför lägenheten har s...

-
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha...
-
Nytt år = fest (åtminstone ibland). Vi begav oss av till Skedet i snögloppet och svidade om till festblåsorna i vår lilla air'b'n...
-
Första allsvenska derbyt på trettio år! Klart man var där! Tillsammans med över15000 andra! För mig var det första gången på berget, på Aplä...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar