Gitarrkonsert utan gitarr?

Om Lupinerna vore en gitarrkonsert, så skulle den vara Lisa Streichs Augenlider. Och ordet gitarr används här väldigt flexibelt. Det fanns visserligen en gitarr med på scenen men den hördes knappt och de få ljud som hördes från den påminde mer om när jag får tag i en gitarr och ska låtsas att jag kan spela på den. Resten av "musiken" varierade mellan knappt hörbar och tinnitusframkallande - jag är säker på att förståsigpåarnas recensioner kommer att innehålla ord som "lysande", "briljant" och "nyskapande" (kanske även mitt favoritord - "nyskrivet"). Tack och lov var den bara 20 minuter lång och resten av konserten var som tur är ... ska vi kalla den traditionell? Den inleddes med Beethovens Lauraouvertyr nr 3 (?!) och avslutades med Carl Nielsen. Så som musik ska låta!