onsdag 21 september 2022
En brillsnoks bekännelser
Nu, när man har varit brillsnok i snart tre månader, tycker jag väl att det på det stora hela har gått riktigt bra. De första veckorna hade jag vissa problem med avståndsbedömningen i trappor och när man skulle gå upp på eller ner från trottoarer osv men jag tror jag har vant mig hyfsat med sånt. Numera är det största problemet att jag tycker jag ser mycket sämre utan glasögon. T ex klarar jag knappt av att sätta maskara på fransarna på morgnarna eftersom jag inte ser vad jag gör. När jag har tagit några tag med maskaraborsten och sätter på mig glasögonen igen brukar jag se ut som en femåring som har hittat mammas maskara och "sminkat" sig. Många gånger får jag ta bort allt och börja om igen. Jag får fundera på om jag ska börja med fransförlängning igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FGN 95
Föreningen Gamla Norrköping fyller 95 år i år och det är naturligtvis värt att fira. Föreningen är ju hemlös sedan den katastrofala vattenlä...

-
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha...
-
Den här veckan har varit så fullmatad att jag knappt har haft tid att gå igenom förra veckans outfits men här är de i alla fall:
-
Igår var det vår avdelnings traditionella sommaravslutning. Som vanligt var det god mat och trevligt samkväm - och så det obligatoriska musi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar