onsdag 21 september 2022
En brillsnoks bekännelser
Nu, när man har varit brillsnok i snart tre månader, tycker jag väl att det på det stora hela har gått riktigt bra. De första veckorna hade jag vissa problem med avståndsbedömningen i trappor och när man skulle gå upp på eller ner från trottoarer osv men jag tror jag har vant mig hyfsat med sånt. Numera är det största problemet att jag tycker jag ser mycket sämre utan glasögon. T ex klarar jag knappt av att sätta maskara på fransarna på morgnarna eftersom jag inte ser vad jag gör. När jag har tagit några tag med maskaraborsten och sätter på mig glasögonen igen brukar jag se ut som en femåring som har hittat mammas maskara och "sminkat" sig. Många gånger får jag ta bort allt och börja om igen. Jag får fundera på om jag ska börja med fransförlängning igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets rotfyllning
Då var årets rotfyllning avklarad - så här dagen före midsommarafton! Min tand krånglade givetvis, så att de var tvungna att ta in en specia...
-
Vi var rejält nostalgiska, Maria, Klas och jag, när vi bänkade oss för Värdshuset Vita hästen på Arbis idag! Klas spelade Sigismund i den...
-
Jag har aldrig varit på utflykt med Föreningen Gamla Norrköping tidigare. Eftersom medelåldern där är omkring 79, så har det nog aldrig s...
-
Igår var det vår avdelnings traditionella sommaravslutning. Som vanligt var det god mat och trevligt samkväm - och så det obligatoriska musi...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar